(ORP) Hide, run, survive

Cate:
"Har du mat...?"

Ellie:
"Ska kolla..", säger jag och letar i ryggsäcken.
Två mackor kvar.
"Japp..", mumlar jag.

Cate:
Tar en och äter upp den.

Ellie:
"Vi måste spara!", säger jag chockat och stänger ryggsäcken.

Cate:
"Men förlåt", fräser jag tillbaka.

Ellie:
Suckar och torkar svetten ur pannan.
Fy vad det plötsligt blev varmt.
"Det gör inget"

Miyako:
Vaknar ett ryck. En mardröm....
Jag känner hur hungrig och törstig jag är.
Jag springer ut och börjar leta efter något ärbart.
-Mat mat mat mat
Säger jag för mig själv
Jag hittar tillslut ett äppel träd.
Jag suckar lättat och plockar några stycken.
Ja stoppar ett i munnen och fylls av den goda smaken. Några sekunder senare börjar det vända sig i magen.
Jag kastar iväg äpplena i famnen och kräks jag blir helt yr och förstår att dem var förgiftade.
"Hjälp!"
Skriker jag för full hals men det skär som det finns knivar i min hals när jag gör det sen försvåras andningen och allt blir svart framför mina ögon...

(Har inte haft något internet, och sedan har jag inte kunnat komma in på mugglarportalen, så det är därför jag inte har svarat. Hoppas det är okej, kram! ♥)
Marbelle
Jag skiter i allt och böjer mig fram för att kyssa henne. Våra läppar ska precis mötas när jag hör ett skrik från Miyako och rusar dit. Hon ligger avsvimmad på marken och jag tar pulsen samtidigt som jag ropar på de andra. Den är svag, men jämn. Hon måste ha blivit förgiftad. Jag råkar trampa i lite spya och rynkar på näsan. Hon har i alla fall fått upp det igen. Hon blir bra, men hon kommer att vara dålig ett tag.

Cate:
När jag hör Miyakos skrik joggar jag ut till henne.
"Vad händer?", frågar jag Marbelle.

Marbelle
- Hon har blivit förgiftad, jag vet inte av vad, säger jag och plockar tankspritt ett äpple från trädet och tar en tugga. Jag har plötsligt blivit så hungrig och behöver mat för att tänka. Så fort jag svalt känner jag att något är fel. Min mage drar krampaktigt ihop sig och jag viker mig dubbel. Vet att jag måste kräkas men det går inte. Jag minns att alla reagerar olika på gift, och öppnar munnen för att säga något. Jag minns inte vad, för mitt huvud snurrar så. Världen suddas lånsamt ut.

Max
Jag når fram samtidigt som hon dunsar i marken. Jag skyndar fram och trycker undan paniken.
- Vad fan har de gjort med dig? Mumlar jag och ser äpplet som ligger en bit därifrån. Fan. Förgiftad. Och Marbelle som aldrig kräks. Jag tar upp henne i famnen och ser förtvivlat på de andra.
- Hon behöver sjukvård. Nu.