Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Hon log för Brutus och såg sedan mot Nicolai. Tårarna började komma och hon gick med snabba steg mot honom.
"Nicolai." Viskade hon medan hon sträckte sig efter honom.
"Jag är hemma igen. Låt mig aldrig någonsin vara ifrån dig så här länge." Hon såg på honom.
"Jag mår inte bra av att vara isär från er." Hon stannade en halvmeter ifrån honom och lade huvudet på sned.

Nicolai ser på Scarlett medan hon går med snabba steg mot honom, varje ord som hennes ljuvliga röst säger är underbart. Han tar ett steg mot henne och slår upp sina armar så att hon kan gå in i hans famn.
"Jag har saknat dig med Scarlett... Jag vill aldrig att du åker igen." säger Nicolai samtidigt.

Hon tar det korta klivet och in i hans famn medan hon lägger sina armar om hans midja och ser upp på honom medan hon nickar.
"Om jag åker i väg så ska du med. jag vill kanske upptäcka världen men det är med er då." Tårarna börjar rinna ner och hon huttrar smått.
"Jag fryser lite." hon viskar fram det och ser ledsen ut. "Jag vill inte lämna er nu. Låt oss sitta i något rum som är varmt. "

Nicolai kramar försiktigt Scarlett, rädd att skada henne på grund utav hans övermänskliga styrka. När Scarlett talar lyssnar han noga, han backar några centimeter så att hon måste släppa taget om honom. Han stryker bort tårarna med sina kalla fingrar och lyfter sedan upp henne med en arm om hennes rygg och en under hennes ben i sin famn.
"Okej älskade." mumlar han och kysser hennes panna. Lucifer svansar med sänkt huvud efter dem in i Nicolais kontor.

Han sätter ner Scarlett i soffan, på den sida som är närmst brasan och placerar sig sittandes bredvid henne. Men han är noga med att inte röra för mycket vid henne eftersom hans kropp är iskall och hon redan fryser.
"Scarlett, hur var resan?" frågar han och ser på henne med mjuka ögon. Brasans sken dansar över hennes ansikte och han finner henne alldeles ljuvlig i dess sken.

Hon ser upp på honom och blundar medan han strycker bort tårarnaa och låter sig lyfftas upp och hon lutar huvudet mot hans bröstkorg och sluter ögonen. När hon känner dynorna från soffan och värmen från elden öppnar hon ögonen och ser på Nicolai breved sig. Hon lägger huvudet mot hans axel och ser på honom.
"Den var..." Hon slöt ögonen.
"Den var fantastisk på alla vis... Men som jag förklarade förut så saknade jag er alldeles för mycket." Hon öppnade ögonen och gäspade medan hon kröp närmare Nicolai. Hon frös men hon ville vara nära honom, hon ville inte slita sig från honom.

Nicolai ser lite besvärat ner på Scarlett, han vet inte riktigt hur han ska bete sig. Det är så många år sedan han hade sådana här känslor och ännu längre sen han kunde dela det med någon.

Han sväljer lite, trots att han inte måste, sedan rätar han lite på sig.
"Jag förstår, det har inte varit enkelt att vara ifrån dig heller Scarlett." säger han och stryker toppen av hennes huvud en gång innan han ser in i brasan lite hastigt, värmen från den når inte honom. Han kan inte känna värmen från den, men han kan känna värmen från Scarlett.
"Vad tyckte du om klänningarna? Gillade du dem?" frågar han sedan.

Hon njuter av hans beröring och hon ser upp på honom medan hon nickar.
"De var juvliga. De är så vackra att jag tror jag grät." Hon log och smekte hans kind.
"Jag sa att jag inte skulle lämna dig men du tvingade mig för sex hemska dagar." Hon skrattade till och drog sin hand genom hans hår.
"Och som din blivande fru vill jag aldrig vara med om det igen. " Hon log mot honom innan hon slöt ögonen.

Nicolai ler ner mot en blundande flickan,
"Aldrig igen." mumlar han och kysser hennes panna. Han fortsätter att stycka hennes hår med mjuka rörelser.

Hon somnade nästan och öppnade ögonen medan hon såg in i elden.
"Älskade?" Hon böjde på halsen och såg på honom medan elden gav ljus åt hennes hy och hår.
"Om jag somnar i din famn. Bär inte upp mig. Låt mig sova där du har mig närmast. Jag känner att även att du har saknat mig och du skulle inte vilja lämna bort mig för att sova." Hon gäspade stort och kurade ihop sig.
"I morgon när jag är utvilad till fullo så vill jag dansa och äta gått innan vi gör något annat. Jag har saknat att dansa med er och jag måste bli bra för brödloppet."

Nicolai kramar om flickan och drar sin långa mantel om henne så att hon är ordentligt insvept i dess röda tjocka tyg av sammet.
"Aboslut Scarlett." mumlar han och kysser toppen utav hennes huvud. Han ler mjukt mot flickan han älskar och han ser fram emot stunden då hon vaknar. Solen har precis stigit över bergskanten och belyser slottet men inget sken kommer in genom de tjocka gardiner för fönstret. Han stryker Scarlett ännu en gång över håret och ler mot henne. Lucifer har lagt sig på mattan framför den sprakande brasan och fnyser till en gång över att Scarlett tagit hans plats som kelare.
"Lucifer, schh..."