De utvalda

Ethan nickade. Han satte av på Lipir efter Eletha. "Vi har en lång resa framför oss min kära Lipir" mumlade han till hästan och kom snart ikapp Eletha. Det var härligt att ha vinden i håret...

När de lämnat slottet långt bakom sig saktade Eletha äntligen av och började trava lätt, de hade tid på sig och behövde inte rida i sporrsträck då endast det skulle trötta ut hästarna. Tristan satt nu mellan öronen på Morier, båda verkade ytterst nöjda i varandras sällskap.

Ethan saktade också av och log mot Eletha. "Tänk, nu är vi de enda människorna, det här ska bli härligt". Han vände sitt ansikte upp mot solen och log större. Lipir travade på sakta och lugnt.

Eletha nickade, "Ja, och det dröjer ett tag innan vi kommer till närmsta staden." ler hon lätt och bara njuter, att vara fri och att sova under bar himmel med Ethan, det var väl ändå himmelriket?

Ethan log större. De var helt ensamma.....det var så underbart att det knappt var sant att det var fria för tillfället.
De red på i någon timma. "Jag önskar vi vore fria, så vi bara kunde vara ute på en resa som vi bara ville göra" drömde han.

Eletha såg på solen den stod mitt på himmelen och gassade. Det var dags för en paus och det var ändå inte bra för hästarna att rida under den värsta hettan. Hon pekade på en glänta i en skog, "Ska vi rasta här så kanske du kan fånga någon mat till oss." log hon och tänkte på vilt som fans i skogen.

"Visst" log Ethan. Han red till gläntan och hoppade av sin Lipir och tog av honom packningen så hästan kunde beta fritt.
Sedan tog han sin båge och koger och gick in bland träden för att se om han kunde skjuta något.

Eletha packade av Morier och lät henne ströva fritt medans hon gjorde ordning en brasa och deras läger.

Ethan fick syn på en hönsfågel som gick och pickade efter frön. Den såg stor och fet ut så den skulle nog bli god. Han siktade och snabbt flög pilen iväg, innan fågeln ens hann upptäcka honom. Den landade, död på marken.
Ethan plockade upp den och plockade bort alla dess fjädrar där på platsen. Sedan bar han tillbaka den till lägret. "Blir fågel" log han.

Eletha såg upp och log mot honom, "Blir perfekt, och du har nackat den med." ler hon och tar emot den. "Ska vi grilla den över elden? Vi har tid på oss." log hon glatt mot honom och ser på brasan hon tänt.