I en förändrad värld (Roll för alla)

((Jag är sååååå förvirad. Men jag tror vi var och jagade. Jag har ingen dator jut nu så jag skriver imorgon.))

De förde henne till kontoret där de träffat Roger och där Roger fortfarande höll till. Jenna kunde inte förstå vad han gjorde där hela dagarna. Roger gjorde en gest emot en stol som stod framför hans skrivbord och Jenna satte sig. Hennes huvudvärkte, hennes mage skrek av hunger och hela hon var blåslagen men ingen verkade lägga märke till det. Alla som befann sig i rummet verkade vänta på att hon skulle tala.
”Robin hade cellen jämte mig då jag satt fast i fängelselägret nere i Småland, tror stället kallades Kalsvik. Han talar i sömnen ser ni men om han inte gjort det hade jag aldrig vetat vem han var.” Jennas blick mötte Rogers gråa, kalla. Roger och Robin.
”Jag vet att han är din systerson”, sade hon och höll kvar Rogers blick.
Rogers ögon berättade inget om sina tankar för Jenna men hon visste att han var viktig för Roger. Varför var ett helt annat mysterium.


[Kom inte på något bra så det fick bli detta. ]

((Är Roger chefen, eller? För Fanny är/var i chefens rum...))

(Jepp det är samma ^^)

[Oj, förlåt missade det totallt. O.o Förlåt, ]

((Är Fanny fortfarande där när Jenna är där?))

[Varför inte? ]

Fanny kollade upp och såg Jenna stå och prata med chefen.
"Robin? Systerson? Vem pratar ni om?" frågade hon rakt ut och fick en örfil av en vakt som höll i henne.
"Tig om du inte blir tilltalad!" väste han.

Jenna kände igen rösten men hon kunde först inte placera den. Så såg hon Fanny stående inte långt ifrån henne. Fanny, hade hon inte varit med dem? Hon svor lite inombords. Hade de tappat bort Fanny utan att någon märkte det? Sedan kom örfilen. Den var totalt onödig men dessa män hade en förkärlek till våld.
”Låt mig och mina vänner gå så får du mitt ord på att jag personligen kommer hjälpa honom att fly.”
Hon hörde själv hur det lät och hon hoppades att han skulle godta dealen även om hon inte trodde det. Och om han godtog dealen hade hon ingen avsikt att hålla den. Roger log en aning, viskade något i en av männens öron som sedan försvann ut emot den dörren som de kommit igenom.
”Ah, du läste min tankar nästan. Ni kommer få en chans att befria honom.”
Mannen hade kommit tillbaka och i handen höll han två enorma sprutor. Jenna backade bakåt. Hon hade ingen aning om vad som befann sig i sprutan men hon antog att det inte var något bra. Någon grabbade tag i henne bakifrån. Hennes ömma muskler värkte och blåmärkena gjorde sig åter påminda. Då ett knä träffade henne i ryggen föll hon ned på marken. En av hennes händer tvingades bakom hennes rygg. De drog undan hennes långa hår och så kände hon hur nålen åkte genom hennes hud. Vätskan, vad det än var sprutades in i hennes ådror och så släpptes hon. Med ett stön kravlade hon upp på fötterna igen. Hon gnuggade sin arm som de tryckt upp bakom ryggen på henne med sin andra hand.
”Så, ni har ungefär 96 timmar dvs 4 dygn på er att hämta hem Robin eller så dör ni.”
Rogers kalla röst, hans ord sjönk inte riktigt in. Jenna kollade sig runt. Fanny verkade ha fått samma behandling.
”Vad menar du?” frågade Jenna svagt.

((Får rysningar. XD))

"Giftet..." stönade Fanny som svar på Jennas fråga till chefen. "Giftet dödar oss om 4 dygn om vi inte får ett motgift som jag slår vad om att bara de här elakingarna har."
Hon makade sig närmare Jenna.
"Var är de andra?" viskade hon försiktigt.