Narnia

"Det gör inget", sade Grover. "Det finns saker folk sagt som är hundra gånger värre." Vilket var sant. Andrew hade läst några utav dem Grover tyckte var hemska. Eller han kanske inte menade den gången Percy hade sagt att han var halvt åsna?

"Bra vill inte såra." säger Sam uppriktigt och trycker hans hand lite innan hon släpper den. En vindpust får henne att rysa till, det var inte fullt så varmt längre och solen hade gått i moln.

Det känns som om temperaturen faller flera grader då solen går i moln. Fast Andrew tyckte fortfarande inte att det var kallt, för han frös inte det minsta. Men Sam verkade göra det, då hon ryser.

"Fryser ni inte?" säger hon och börjar skaka lätt och ser på molen som alltmer börjar mörkna, det drog ihop sig till oväder.

Andrew skakade på huvudet. Inte än i alla fall. Grover såg mer ut att vara bekymrad.
"Konstigt. Oväder brukar alltid ta en omväg runt lägret", sade han.

Sam ställer sig upp och drar handuken om sig, "Ovädret kanske känner för att komma hit? Det kan väll inte vara så konstigt." säger hon undrande.

Grover skakar på huvudet. "Vi har magiska gränser. De skyddar inte bara från vanliga dödliga, utan också från oväder. Den enda som skulle kunna få in oväder här är Zeus", sade Grover. Och vid nämnandet av den störste gudens namn hördes dova muller från molnen.

"Jamen då är det han då." säger Sam och rycker på axlarna, vad var det som var så stor grej med det? "Hur som helst så fryser jag och tänker ni se på oväder så får ni ha det så kul." säger Sam smått irriterad och lämnar dem.

Andrew skrattar lite då Sam går därifrån. Även om han var smått orolig, för varför skulle Zeus vilja orsaka oväder här? Hade någon gjort något? Som i The Lightning Thief?

Arg och irriterad går Sam därifrån och ja hon ser sådan ut med så ingen vågar störa henne och dessutom är de oroliga över vädret, seriöst? Väder vad var det med det? ränker hon och går in i sin stuga.