När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Klart du inte är ömtålig, det var inte det jag vill bara att du skavara helskinnad, sa hon och log.

Fai flinade lite "ja men då får jag väll vara mer försiktig då, och jag ska inte hoppa från fler träd på ett tag" sa han leende och tog kryckorna och reste sig upp
"vi borde kanske åka tillbaka till skolan?" frågade han henne

- Bra, sa hon leende och nickade.
- Ja, vi borde väll det, lektionerna börjar i morgon, sa hon leende och de gick fram till spisen.
- Gryffindors sällskapsrum, sa hon och de gick in i elden.

Fai hoppade fram på kryckorna, det skulle nog ta honom ett tag att vänja sig vid dem. Han sa hejdå till sina föräldrar och de landade snart i uppehållsrummet och folk såg undrande på honom men han struntade i det. Han hoppade fram till soffan och satte sig ner och drog ner Xenia i knät och höll om henne

Xenia log mot Fai och kysste honom.
- Jag är här hos dig, sa hon leende oh lutade sig mot honom.

Fai besvarade kyssen "jag vet det och jag är här för dig med" sa han
"vad har du gjort?" frågade Star
"jag hoppade från ett träd" sa Fai roat och log. De behövde inte få reda på att det var Draco som hade skadat honom när han var mindre

- Det var väll korkat, skrattade Star.
- Ja, visst var det, flinade Xenia och log sedan.
- Men han blir nog bra snart, sa hon mjukt och log.

"ja det var väll det" sa Fai leende mot dem. Han hade knappast räknat med det, men han visste att det fanns en chans att hans gamla skador skulle gå upp. Han strök Xenia över ryggen och såg in i elden. Han undrade om det fanns några fler skador som skulle gå upp

Xenia lutade sig mot Fai och såg in i elden.
Ibland önskade hon att hon kunde stoppa tiden, som nu när de bara satt där.
Hon älskade det.

Fai älskade att vara nära Xenia, han kände sig både trygg och hel. Han hoppades han skulle få vara med henne för evigt, men med tanke på hans otur tvivlade han på det. Han lutade sig mot ryggstödet och kände hur sömnig han blev