Skriva av sig-tråden

Åh Hanna! ♥ Du är verkligen jättesöt. Jag önskar ofta att jag hade ditt utseende, men jag vet att jag egentligen aldrig kommer att vara i närheten av lika fin som du.
Det är bara att skicka en uggla om du vill prata vännen. You're beautiful ♥

Hanna, du är sjukt söt. Önskar att jag var så fin som du. tjejerna i klassen är inte bättre än du, alla är unika gumman. skicka en uggla om du känner för det♥

meen ååh. </3 jag kan se något fint i varje människa.Utom mig själv. why?!
Min näsa e för stor och mina armar är bara äkliga. jag får alltid höra det. till och med av mina bästa vänner(okej. de uttrycker ju inte sig sådär). jag orkar inte. jag mår redan skit om hur jag ser ut, måste de komentera det åxå?! </3

ginnyw123JosefinFinisanna1324567lunalovegood!! tack så gulliga ni är ♥
det betyder mycket det ni skriver, inte tillräckligt för att jag ska ändra min egna uppfattning om mig själv, men tillräckligt för mig att må bra.
kram ♥

Tar studenten om fem dagar, och vet varken ut eller in. Tror att jag ska stanna hemma ett år, och trassla mig igenom alla livets svåra knutar (eller i alla fall 1/100 av dem).

Känner att jag vill skriva av mig, uggla mig om du ställler upp ♥

Det känns som att min sociala fobi blir värre och värre. Saknar mina gamla, sociala vänner som alltid fick mig att känna mig bekväm. Nu är det bara jag på egna ben utan någon att gömma mig bakom. Är så trött på att analysera, tolka och förvränga saker tills inget är som det ska. Att ta steget in i vuxenlivet är så jäkla läskigt. Har börjat isolera mig och tappat intresse för att gå ut (det blir ju ändå alltid fel liksom).

Jag tror att hela världen hatar mig (utom pappa och pojkvän och ett par vänner som bor låångt bort)... det är så påfrestande att ha det hängandes över mig. Så fort människor inte är övertrevliga och glada på att prata med mig så tolkar jag det: "hen avskyr mig, jag är en värdelös skit, ett ingenting."

Och en del viftar bort social ångest som att det vore ett pytteproblem, det tar fan över mitt liv. Jag kan inte sova på nätterna längre..

Jag kanske borde söka upp någon slags stödgrupp för folk med social fobi, det hade varit så skönt att prata med någon som förstår. Trodde att KBT:n skulle komma igång men får inte göra ett återbesök förrän i AUGUSTI! :c

fick ångest idag när vi var hos min lärare och badade. Efter allt fika och med en bikini som får mig att se om möjligt ännu hemskare ut så pallade jag inte vara med de andra. Så där satt jag sedan, ensam på bryggan och kände mig hopplösast. Och hon som vet hur jag mår, som jag berättat en del för via sms eftersom hon ville, hon som skrev att hon brydde sig, inte ens hon undrade vart jag försvann. Men när jag tillslut gick upp så frågade åtminstone världens finaste Rebecca hur det var. Och det fick mig att orka stanna ett tag till stället för att gå hem. Börjar inse mer och mer vilka jag kan kalla för riktiga vänner.

Okej. Här får jag ett A, och istället för att gratulera mig.. så säger ni att jag inte förtjänar det? Att läraren fjäskar för MIG? Vilken sorts kompis gör det?
Och sedan, så om det inte varit nog med att de är avundsjuka på mina betyg, så måste de ju inbilla sig att jag och en annan smart kille i min klass är tillsammans. Bara för att vi snackar med varandra typ jämt. Men vad ska jag göra om jag vill snacka om Doctor Who med någon? Sitta och hålla tyst för att ingen bryr sig eller snacka med en kille som dessutom är väldigt trevlig emot mig och som jag kan kalla vän? Nej, det måste ju vara självklart vara det första alternativet. Vem kan ha en kille som vän? Det går ju inte!
Helt otroligt att de inte hävdar att jag är tillsammans med en annan kille i klassen också. För vi snackar ju Supernatural typ konstant.

Ugh orkar inte med folk. Tack och lov att det är sommarlov nästa vecka.

Vi var på Bälingeberget med 4:orna och andra 5:an idag. Jag gav lite av min loka till en kompis, och så skulle jag få lite av hennes festis. MEN jag sa att jag skulle vänta tills mitt var slut när jag inte hade kvar något själv, så då gick jag och åt upp min matsäck och glömde bort det ett tag. När jag var törstig och kom ihåg det gick jag och pratade med henne. Gissa vad? Hon sa att hon hade druckit upp allt och att jag fick skylla mig själv

Annars så är jag nu hos min mormor och morfar, och när jag berättade för mormor om att några hade gått en kort väg och några tvingats till en lång väg tillbaka sa hon att"Det var väl bra att du tog den långa vägen, du rör dg för lite." URSÄKTA? Jag cyklar til och från skolan varje dag, dansar tre gånger i veckan, tränar i mitt rum minst 5 ggr i veckan, dansar unt i princip hela tiden, har raster i skolan då vi leker och alltså springer, + att jag går runt kvarteret mint en gång om dagen för att hitta min bror och säga att han ska hem och äta... VAD MER BEGÄR DU AV MIG?