Skriva av sig-tråden

I'm Hillevi, . Jag skrev bara om mig själv i tredje person (säger man så ens?). Och ja. Hillevi är också trött, ganska ofta. Så om jag bara hade mig själva att tävla mot hade det varit enklare, haha. Jag vet att man bara kan jämföra med sig själv, men ja ... det är svårt. Har alltid varit överambitiös och haft höga krav och betygen gjorde det inte bättre liksom ...

Nej, jag förstår det. Jag hade också otroligt höga krav på mig själv (har fortfarande på några saker) men för mig funkar det bättre att slappna av lite ibland och sen kanske inte få de bästa betygen. Och jag vet inte om du har föräldrar och så som sätter stora krav på dig, men så hade inte jag det så det var kanske lite lättare för mig att ta det lugnt och kanske inte alltid behöva få de bästa betygen.
Ta en sak i taget och det är inte kul att vara utbränd. Särskilt när man är så ung.

Anna Weasley: Nej, det är verkligen inte så att mina föräldrar pushar mig. De är mer "Ta det lugnt!" Det säger alla till mig, så det ligger väl nåt i det egentligen. Men jag kan inte slappna av. Jag vet inte riktigt var det från början kommer ifrån, men jag är inte nöjd förens jag är bäst av de bästa. Jo, det är många som sagt att jag kommer bli utbränd, men jag vet inte hur jag ska ändra på allt detta. Det funkar inte att försöka tänka att betygen i sjuan inte är de viktigaste eller att man inte kan vara på topp hela tiden. Jag vet ju att detta har negativ påverkan på mig, men jag kan ändå inte släppa det helt. Sen är det också att jag inte vill bryta de förväntningarna alla i klassen har på mig. De ser mig som bäst, och det är så jag vill ha det. Och då måste jag kämpa för att hålla det uppe mitt i allt också!

Cindy: Du är fin Linnéa, du är verkligen jättesnygg. Jag vill verkligen att du ska förstå hur fin du är. SÅ vacker. Om du vill prata så tar jag gärna emot en uggla. Jag vill göra allt jag kan för att få dig att må bättre. *Styrkekramar*
Du är bäst vännen, kram! ♥

Jag vet hur det är. Du får gärna uggla mig när du vill. Jag är ganska awkward av mig så jag vet inte hur mycket jag kan hjälpa med, men jag kommer alltid försöka.

Detta gäller alla. PMa mig när ni vill om ni behöver prata. Om vad som helst. Jag försöker alltid hjälpa, även om det kanske inte ALLTID hjälper så mycket

HannaPanna Tack ♥ men nej, du är inte alls misslyckad finis! Det kan kännas så, men det stämmer inte, du är bra som du är och om det vänder för mig så kommer det vända för dig med. Kraam ♥

lillamymin Tack! Får tänka så. Och har börjat komma en kompis närmare, så tänkte att någon gång när jag har tid och inte är så trött så ska jag skicka iväg ett sms och fråga om hon vill hitta på något. Eftersom vi försvinner åt olika håll nu efter sommaren så är det ju inte så konstigt heller om jag vill umgås med henne tänkte jag.

Känner att jag är fem före att bryta ihop igen.

Jag avskyr att ha en tvillingsyster. Seriöst. Alltid samma jävla jämförande. Jag har nästan ett helt fucking vitsord sämre i medeltal när det gäller mitt betyg. Ingen låter mig glömma det. "Hur kan det gå så bra för din syster?", "Kan du inte vara mer som din syster?". Vi går inte ens i samma jävla skola längre.

Mina kompisar tror jag ännu är den bekymmerslösa person jag var för ett och ett halvt år sedan. Fan heller. En del av mig är sårad för att de inte ens har märkt något ännu. En del av mig förstår eftersom A har anorexi och hon har haft det jobbigt denna månad. Varför tänka på mig då?
J är det också något med. Hon är ledsen över något. Jag får inte ens veta det. Det enda jag vet är att det är något. Man kan antagligen inte lita på mig.
M vill jag inte berätta åt för hon gör redan så mycket för J och A så jag vill inte att hon ska ha mer att tänka på.
C har lite svårt med såna här saker.
Därför kan jag inte berätta. Jag vill inte gå till en okänd psykolog eller kurator heller för det är fan obehagligt. Mina föräldrar vill jag inte berätta åt för de tror det böir bättre bara av att säga "Du är bra som du är" och annan bullshit.

Är jag ens bra på något? Det är alltid någon kompis eller familjemedlem som slår mig i allt. Jag har inget jag är speciell för. Jag känner mig värdelös och bortglömd.

Det finkar inte ens att gråta längre. Förut kändes det bra igen om jag fick gråta ut typ en gång varannan månad, men nu känner jag mig bara tom.

Elihhn: Du är snäll och fin. Det är mycket mer värt än att vara duktig i skolan. Om du vill prata lite så är det bara att skicka en uggla, tills dess skickar jag några styrkekramar ♥

Jag är en usel fotograf, ingen gillar mina bilder förutom jag själv. Ingen säger att de är bra, ingen gillar dom och alla andra tar så mkt bättre foton än jag

-.-

Jag tror de är jättebra. Du får gärna skicka så kan jag titta
Och annars är det bara träning som gäller. Och det gäller väl egentligen om man är bra också. Jag var absolut inte duktig när jag började, och jag är väl inte så jättebra nu heller, men jag gillar att göra det och då blir jag bättre. : )