Skriva av sig-tråden

lillamymin å fin, tack för att du tog din tid att svara, det betyder mycket ♥
Och jag försöker verkligen att tänka så, och varje dag tänker jag att det här är en dag jag kan ändra mig själv, men det liksom fungerar inte.
Jag är bara då trött för jag försöker och försöker och gör mitt bästa men till inget. Alla dagar blir ångestdagar och jag vill bara sova och inte vakna; dö. Jag överreagerar men vissa dagar klarar jag bara inte av.
Går ifrån lektioner allt oftare och ja det är bara typ två veckor kvar men jag orkar verkligen inte. Jag kan inte sova om nätterna så jag blir sjukt trött på dagarna och kan inte koncentrera mig och jag har ingen motivation till något längre.
Jag säger till mig själv att jag ska sluta bete mig som om jag vore sjuk i huvet; hörs, syns eller märks inte.
Men det går inte heller för jag vågar liksom inte visa hur jag mår, vill inte att folk ska veta.
Jag vill inte gå till kuratorn, vill inte gå till bup men det är inte så att jag har så mycket att säga till om.
Det enda positiva med att gå till kuratorn är att det inte finns någon bestämd tid för hur länge vi ska prata, så jag kan skolka utan att någon märker. Om hon är sjuk så kan jag bara låtsas att hon var där och inte gå till lektionen.
Vill inte äta, inte prata, inte synas, inte andas, inte göra någonting, för allting jag gör är fel.
Nu låter jag väl typical 'tycker synd om sig själv' men det gör jag inte, jag orkar bara inte må så här längre.
Vet inte ens varför det blev så här i första hand, men jag är antagligen anledningen till varför jag mår som jag gör, så jag får skylla mig själv. Dessutom finns det de som har det så mycket värre än mig.

HannaPanna åh tack ♥ just nu känns det som att misslyckad och jag är synonymer, men någon gång kommer det vända, hoppas jag.
Och angående ditt inlägg så känner jag igen mig jättemycket, och jag hoppas att det blir bättre snart, för du är ju så fin och bra! Kramar till dig med ♥

lillamymin Jag hoppas verkligen det! För gymnasiet har varit mitt hopp så länge nu, att jag då kommer hitta någon som jag känner mig trygg vid. Men sen sker det någon liten sak och jag börjar tvivla åh... men eftersom jag valt en skola och linje helt utan folk från min klass så kanske jag hittar någon, får fortsätta hoppas! Tack så mycket i alla fall, och tack för att jag kan uggla om det är något ♥

Kedjebrev känner verkligen igen mig, enda skillnaden är att för dig är det inte så alls. Enligt min mening så är du så långt ifrån misslyckad så det finns inte!
Och det kommer att vända, det kommer att bli bra ska du se.
Tack vännen ♥

HannaPanna : Vet du vad, jag tycker inte alls att du är en typical "tycka synd om sig själv" -människa. Det är helt okej att inte må bra, det är bara så tufft att omgivningen inte alltid förstår en. Men jag förstår dig fullt ut! Försök att hitta saker som är extra uppiggande, saker som faktiskt gör dig glad och höjer ditt mående. Om du inte orkar skolan så strunta den och gör bara det som du anser allra viktigast, eller bara skit i allt för det är okej. Lärare har ibland lite svårt att förstå att du och ditt mående kommer i första hand, men så är det.

Jag vet inte hur det är för dig, men ibland kan sommarlovet ha en helande funktion, den ger lite mer energi och blåser bort mycket av det tuffa med livet. Om du har några planer så försök att se fram emot dem och om du inte har det, gör några roliga då att se fram emot. Utan mål och förhoppningar känns allt bara för mörkt. Ingenting du gör är fel, för det finns inget fel med att leva!


Jämför dig inte med andra. Alla människor är unika och hur de mår är precis lika viktigt vad man än varit med om. Olika människor har olika förmåga att bära saker inom sig. Vissa klarar av väldigt små bördor, andra kan bära hela världen på sina axlar utan att säga något. De är enormt starka och du är en av dem. Utan dem skulle ingenting fungera i världen. Jag tycker att du är fantastiskt stark och modig som ändå kämpar igenom detta, fastän det är så fruktansvärt svårt.
Men kanske är det bra att försöka ta det ett steg längre, visa dina känslors för någon. Det är jättetufft, man undrar vad de andra ska tänka om en samtidigt som man inte vill tynga någon. Men andra människor finns till för att hjälpa och stötta en när man inte kan ta sig upp själv. Sträck ut din hand så kommer någon att ta den.

Kedjebrev: Sluta inte hoppas. Men tänk på att riktiga vänner får man inte över en dag, det kommer ta lite tid. Ge inte upp för minsta lilla. Gå istället hem och tänk att idag gjorde vi detta och vi hade roligt tillsammans. Det kommer alltid att hända saker, men låt det inte trycka ner dig. Vänner kan se och förstå ens missar och sedan skratta åt dem tillsammans med en.

Mina tummar är förstörda för att jag sitter och drar bort skinnbitar.
Lagom mycket smärta.

Jag måste verkligen träna snart..

Jag är godkänd till musiklärarprogrammet =D TJOHO.

Grattis!!

Tack!! =) Men det var tyvärr inte mitt första val, så kommer endast in om det finns platser över efter att de som hade det som förstahandsval har tackat ja =) men känns ändå skönt att vara "kvalificerad".

Okej, tack fina du♥

Jag orkar inte. Betygen låses jättejättesnart och jag är inte klar. Jag bara sitter här och gråter och orkar inte jobba eftersom jag vet aatt jag inte kommer hinna klart.