The cold in our bodies [PRS]

"Jag hoppas det. Att dom är kvar, och lever." Sa hon och satte handen för pannan. såg sedan ner.
"Jag måste skynda mig." Viskade hon och nickade.

"Nej det var inte det jag menade." Hon log.
"Varför inte följa efter? På håll?" Hon såg på Ivan.

Olivia nickade. Ångrade lite att hon frågat. Det rev förmodligen upp gamla sår.
"Vi går." Hon nickade mot dörröppningen till biblioteket. Därinne sprakade det en eld. Men annars var det ljudlöst. Förmodligen var de de ända därinne. "Kung Silas kommer nog snart."

Ivan stannade upp. Hans ansiktsuttryck mjuknade något. "Hm. Ja. Kanske det." Han letade efter Maurice för att se hans tycke. Maurice ryckte på axlarna. Det var upp till Ivan att bestämma det. "Bra idé, Cecilia."

Hon klev in i det varma biblioteket, sjönk ner i en av fåtöljerna och såg mot elden.
""Tack..." Viskade hon och började tvinna en lock mellan sina fingrar.

Hon log och såg sedan på Ivan.
"Hur smakade hennes blod? Var det så illa som jag föreställer?"

"Ah, det är du ju. Alice." Det var Silas som talade. Han hade dykt upp i dörröppningen bara någon minut senare. Han såg lite finurlig ut som tidigare, som om han fann något roande.
"Hur står det till?", frågade han och slog sig ner i fåtöljen bredvid henne framför brasan.
Olivia ryckte till och backade ett steg för att hålla avstånd till kungligheten. Hon masserade sina händer nervöst. Han verkade ha den inverkan på henne.

Hon slog sig ner och lade huvudet på sned.
"Jag har en smärta i kroppen. Det känns ungefär som när jag misshandlades av de som tog mig till grevens land eller när jag tvingades på information." Hon såg på honom och lade händerna i knät.
"Jag vill bara hem till mitt folk."

Det dröjde några sekunder innan Silas svarade henne. Hans tidigare roande leende svalnade och han såg istället mer bekymrat på henne.
"Det smärtar dig. Du lever med dina minnen.", sa han eftertänksamt. Han fyllde lungorna med ett djupt andetag och pustade ut. "Låt oss se exakt var du befinner dig någonstans och vilken väg du kan ta för att ta dig hemåt igen.", sa han och reste sig upp. "Olivia- hämta kartboken som ligger på skrivbordet. Där vid fönstret." Olivia fick genast klipp i stegen och försvann iväg för att hämta det hon blivit tillsagd om.

"Det är inte minnen som smärtar mig utan det är riktig smärta. Som om man blir piskad, får kokhet olja på sig." Hon såg mot Olivia och svalde sedan.
"Det var typ så min rygg förstördes."

Silas såg granskande på henne och nickade. Det lät obehagligt. Han tyckte synd om henne.
Olivia kom tillbaka med en bok i båda händer. Den var stor och tung. "Här är boken, ers höghet."
"Ah. Lägg den på bordet här mellan oss, tack.", sa han och tittade upp mot Olivia. Olivia gick ansträngande mot bordet och pustade ut något när hon lade ner boken mellan Silas och Alice. "Tack, Olivia.", sa han och sträckte sig efter boken för att öppna den.
"Vad försiggår härinne?" Ivan visade sig strax därpå. Han hade med sin Maurice som ställt sig en bit bakom. Ivan försökte låta oberörd, men det syntes att han var upprörd. Hela historian om att Alice skulle återvända hem, utan hans tillåtelse, hade gjort honom frustrerad och arg- känslor som alltid verkade vara nära honom.

Hon log tacksamt mot Olivia och såg sedan mot Ivan. Hennes blick gick sedan bort och hon lade handen mot hjärtat. Det smärtade så.
"Inget." Viskade hon och kände hjärtat slå av räddsla.
Cecilia kom in bakom Ivan och log varmt mot Silas.
"Ers nåd." Hon neg för honom.

"Vi tittar bara på kartan.", sa Silas som inte verkade lika påverkad av Ivans närvaro. Han återgick till att titta i den väldiga boken. "Då ska vi se..", mumlade han och letade med sitt knotiga finger över bladen och texten i boken.
"Vad är det jag hör om att Alice ska resa iväg? Utan min tillåtelse?", frågade han, nu mer tydligt upprörd i rösten.
"Alice behövs hos sina just nu.", sa Silas utan att titta upp från boken.