Rollspelare & Wolfy prs

Jason log smått, fattade att hon inte riktigt ville prata om det så han pressade inte utan gick efter henne med händerna i fickorna.
"Nä, inte riktigt." log han och granskade henne.

Leah sträckte ut handen mot honom för att be om bilnycklarna.
"Nu är det min tur att visa dig ett ställe." Jason hade berättat om en mörk tid i hans liv, då kunde hon inte undvika att berätta något om sig.

Jason räckte över nycklarna men höll dom över hennes huvud.
"En kyss." sade han med ett pojkaktigt leende på läpparna. Han kände sig så fri när han var runt henne, kunde vara lättsam och retas fritt. Han log stort och höjde roat ena ögonbrynet.

Leah såg förvånad ut för ett ögonblick innan hon långsamt skakade på huvudet. Han var något alldeles extra.
"Don't push your luck," varnade hon honom med ett litet leende, lutade sig ändå närmare för att ge honom en puss på kinden.

Han skrattade lågt och spärrade lätt upp ögonen när han fick en puss på kinden. Han skrattade lågt och granskade henne lite snabbt.
"Nämen din snuskis, jag hade tänkt en slängkyss." flinade han och gav henne nycklarna.

Hon tog bilnyckeln från honom och satte sig ner bakom ratten. Hon tänkte inte ljuga: det var en skrämmande känsla att vara den som körde hans älskade bil. Under tystnad körde hon tills de kom fram till en stig som ledde upp till ett högt berg. Inte alls ödesbelagt område, tvärtom var det ett populärt ställe för att exempelvis gå på hajk. Leah klev ut från bilen och började sedan gå mot stigen.

Jason flinade smått då han såg att hon var nervös. Han satt och kollade på henne hela vägen innan han klev ut. Han såg sig omkring och rynkade lite på pannan.
"Vart ska vi? Ska du döda mig här eller?" log han smått.

Leah vände sig om så hon gick baklänges.
"Med mina bara händer? Skulle inte tro det." Hon skakade på huvudet åt honom innan hon vände sig om igen och ökade takten lite. Då hon tyckte att de gått tillräckligt mycket stannade hon upp och ställde sig vid kanten. "Första gången var här."

Jason flinade smått och stannade upp bakom henne. Han la armarna om henne och kysste mjukt hennes nacke.
"Jag är glad att du inte fick som du ville då." sade han ärligt och höll henne tätare intill sig. Det gjorde ont att veta att hon mått så dåligt och att han inte kunde ändra det.

"Som barn var jag väldigt pratglad och kompis med alla. Det förändrades sakta men säkert när jag väl började skolan. Jag hade aldrig någon att umgås med. Alla hade sina vänner från tidigare." Leah beundrade utsikten framför henne. Trots att de inte var särskilt högt uppe så såg man ändå mycket av staden. "Jag vet inte än idag varför just jag var utfryst, varför ingen egentligen ville leka med mig. Jag fick alltid inbjudningar till mina klasskamraters födelsedagskalas, men det var bara en eller två som dök upp på mina kalas."