Allmänt rollspel! {HP}

Oki. Han får vara jagare. :3
~~
Anthony gjorde en störtdykning så att han flög strax bakom Cassandra. Han lutade sig framåt en aning, så kvasten ökade i hastighet. Han sträckte på armen och tog tag i klonken. Han var nära målet nu, och kunde enkelt kasta klonken genom ringen. Han log brett mot Adeleine som tummade upp mot honom.

Cassandra svor till, hon hade varit alldeles inne i sina egna tankar och märkte inte ens när Anthony tog klonken av henne. Driven av vinnarinstinkten dök hon och fångade upp klonken som var i luften efter Anthonys mål. Hon ökade farten mer och mer tills hon var uppe i maxfart och kastade sedan klonken genom ringarma.

Anthony flinade mot Cassandra. Hon såg irriterad ut.
"Frustrerad, raring?", ropade han. En dunkare flög mot hans riktning, och han sjönk ner med kvasten för att inte bli träffad.

Hej! Jag lever lol förlåt att jag varit så inaktiv
och also har ingen position tror jag. Är typ jagare ledigt? Tar det så länge haha
--

May jublade när Cassandra gjorde mål. Det var kul att se henne från luften och inte bara kommentatorsbåset.
Adrenalinet pumpade i kroppen på May. Hon lyckades själv få tag på klonken ganska fort efter målet och passade den stressat till Cassandra när Anthony åter igen störtade mot klonken. Passen var långt ifrån självklar. Men, tänkte May, är det någon som kan ta den ändå är det Cassandra.

"Bara lite!", ropade Cassandra som svar och skrattade till åt sig själv. Hon var medveten om hennes vinnarinstinkt, och hon var en riktigt dålig förlorare. Hon kollade upp mot himmelen. Stora, vita snöflingor hade börjat falla ned i sakta mak och hon började ångra att hon inte hade så varma kläder på sig. Hon tog sedan emot klonken som May hade passat och började ännu en gång att flyga bort mot målen. Hon väjde undan för Damon som kom flygandes emot henne och passade sedan vidare klonken till Jane.

Det är lugnt. Ingen aning faktiskt, haha. Kör som jagare, du. x)
~~
Jane plockade upp klonken och zickzackade återigen fram mot målet. Den plötsliga kylan fick dock henne att tappa klonken precis innan hon skulle göra mål, men med den snabba reaktionsförmåga som hon hade så lyckades hon sparka klonken igenom målet. Hon fylldes med en skrikande stolthet.

"Jag går in, men ni kan ju fortsätta spela", ropade hon till Anthony och hoppades att han skulle höra den hon hade sagt. Vinden ökade för varje minut som gick och hon kände hur blåsten bet tag i henne när hon dök ned och landade på marken. Med kvasten i ena handen gick hon igenom snön in till huset.

Spolar lite om det är okej. ^^
~~
Lovet var slut, och det var dags att åka tillbaka till skolan igen. Tjejerna satt på hogwartsexpressen, och killarna skulle transferera sig någonstans vid hogsmeade, och sedan gå till den undangömda stugan. Det var det negativa med Hogwarts, man kunde inte transferera sig direkt dit. Adeleine suckade och kollade ut genom fönstret. Det var inte långt kvar tills de var framme nu, men hon skulle inte kunna träffa Ethan förrän nästa dag. Det var en vecka sedan som de träffades, och hon saknade honom galet mycket.

Cassandra slog trött upp boken och letade sig fram till stället där hon slutade läsa senast. Hon saknade Anthony så att det gjorde ont, hon hade inte träffat honom sedan nyårshelgen vilket enligt henne var alldeles för lång tid. Hon sjönk djupare och djupare in i hennes tankar, koncentrationen på boken var som bortblåst. Hon undrade om han kände samma sak för henne som hon gjorde för honom. Även fast han hade sagt att han gillade henne mer än en vän så var hon alltid så osäker. Det var sådan hon var, väldigt osäker och rädd för att ingen skulle gilla henne.

Adeleine sträckte på sig i sätet när tåget stannade till på hogsmeade stationen. Hon kastade en blick mot Cassandra och log säkert.
"Det känns inte särskilt bra att vara tillbaka..", suckade hon och reste sig upp. Dels så hade inte Hogwarts känts lika magiskt det senaste året, och dessutom så skulle hon sakna att inte kunna träffa Ethan när hon än ville. Hon kände dock på sig att de skulle försöka träffas varje dag. Den senaste veckan hade hon knappt gjort något annat än att brevväxla med Ethan. Hennes mamma hade nästan fått släpa ut henne för att umgås med familjen.