Tredje Världskriget

Nike låg på en sjuksäng med halvöppen mun och slutna ögon, hon andades ytligt. Hon verkade inte vara vid medvetande men då någon rörde henne hördes svaga kvidanden av smärta. Hennes hy som var så ljus, så ovan vid hettan och solen hade bränts rejält och hon var ordentligt uttorkad.

Akhit klev in i rummet och hörde precis ett kvidande av smärta.
"Ut."
Blicken var tom då hon beordrade vakterna, som självklart lydde.
Hon steg fram mot sängen i sjukrummet, som ändå skulle kunna vara ett sovrum.
Prinsessan såg mot kvinnans hud och tog tag i en skål från en monter.
Den inehöll någon sort youghurt liknande salva.
Med tomt ansikte, men aning oroade ögon, brädde hon på lite av det i den till synes sovande Nike, då hon satt sig på huk vid sängen.

Nike flämtade till men nu behagfullt, det svalkade mot hennes brända hud. Det började röra sig bakom hennes ögonlock och hon öppnade sakta ögonen. Hon såg Akhiti, men sa inget. Kvinnan som hade sårat henne så djupt var här nu.

Akhiti hörde flämtningen men höll kvar blicken stel och fortsatte smörja allt som var bränt.
När det var klart, ställde hon tillbaka skålen och tog fram ett glas vatten. Hon ställde glaset bredvid Nike.

Nike följde henne vaksamt med blicken då hon smörjde henne och satte sig sakta upp, hon tog vattenglaset och drack djupa klunkar. Hon var varm trots att hon låg nästan naken förutom underkläder. Solsting och en feber rasade inom henne.
"Vad tycker du om prinsen då?" säger hon slutligen.

Akhiti rynkade på ögonbrynen.
Vilken prins? Hon kände att hon missat något, men hennes minne kom inte ihåg någon prins.
"Vem?" Frågade hon och försökte satte sig ner.
Klänningen tyckte dock inte om idéen och gjorde allt den kunde för att vara ivägen, trodda Akhiti i alla fall.
Tillslut gav hon upp och nöjde sig med att sitta på sängkanten.

"I hans vars sällskap jag kom med?" säger hon frågande, men mer av förvåning att hon inte fattat det.
"De fann mig i öknen, eller sir Cor gjorde det." sa hon och svalde allt vatten och gav glaset till Akhiti, hon ville ha mer.

"Aha, han." Mumlade Akhiti.
Det visste hon såklart, hon hade bara inte tänkt på det.
En tjänare kommer in.
"Prinsen söker er ers höghet." Sa hon med en bugning.
Prinsessan såg stelt på damen.
"I så fall är han rätt usel på att leta." Sa hon och gick upp för att fylla Nikes glas med mera vatten.

Nike studerade henne med den vaksamma blicken hon fått. Det var Akhitis fel att hon hade rymt, hon kunde ha dött.
"Hur är det?" frågar hon då tjänaren gått och föll stönande tillbaka bland kuddarna.

"Som om du bryr dig." Sa hon lågt och gav vattnet till henne.
Hon började gå ut, men innan hon klev igenom dörren vände hon sig om ett tag.
Klänningen svajade till, hået flög i luften, och smycken klingade under detta.
"Bli frisk nu." Sa hon nonchalant och gick iväg.