Barnie och coolingen, prs

(Klar, JAO)

Jag ler lite, Brian ser rätt lustig ut.
- Jag vill också glömma! säger jag tyst och kramar Brians hand.

(JaG VILL HA DEN, NUUUUUUU)

"Tack.", jag ler men fortsätter att ha stängda ögon.

(LA UT DEN I TRÅDEN HAHA)

Jag tar av skor och strumpor och låter fötterna glida ner i det kalla vattnet.

( )
Jag hör hur Plings fötter glider ner och att vattnet krusar sig.

Jag ser ut över den enorma sjön. Något brusar till, långt där ute.

"Du Pling, berätta något jag inte vet om dig"

- Om mig? Frågar jag.
- Hm. Min mamma slår mig. Jag är inte säker men jag tror jag är kär i dig. När terminen började i år berättade pappa att mamma förbjudit min familj att ta någon som helst kontakt med mig. Jag har blivit överfallen av en trädgårdstomte....

"Wow, en trädgårdstomte?", jag riktade all min uppmärksamhet mot det sista, men egentligen… tror hon är kär i mig? Hur dum får man va?! Kan jag ha missat det, helt?

- Ja. Och det sista: När jag var liten grät jag när min mamma slog mig. Hon slog vidare tills jag varken kunde gråta mer eller ens kände slagen. Jag trodde det var normalt. Och när jag insåg att det inte var det så slog jag tillbaka. Och då.....eller, det var då jag fick det här!
Jag börjar knäppa upp jackan och drar av min tröja. Huttrar lite när kylan slår emot min hud. Jag sträcker på mig och visar ett enormt brännmärke i sidan.

Jag ser på henne.
"Pling…", sen börjar jag gråta. Stora tunga tårar trillar ner från mina kinder. Jag kramar om henne hårt.