Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Abigale)
Abigale skakar sitt huvud mot den sovande flickan.
- Hon är säkert helt slut efter den här resan... Säger hon lågt för sig själv och lägger fokusen helt på sitt broderi.

(Nicolai)
Han öppnar fönstren och med den friska nattluften slående mot ansiktet ler han lite smått.
- Lite jakt? frågar han Lucifer som gläfser. De hoppar båda ut genom fönstret och omvandlar sig själva. De seglar iväg på jakt efter något att sätta sina tänder i...

(Abigale)
Vagnen har skumpat i flera timmar nu, solen stiger på himlavalvet och Abigale ser ut genom fönstret. De är framme vid slottet om bara någon timme.
- Fröken Scarlett? säger hon och lägger undan sin brodering,
- Fröken Scarlett, dags att vakna nu. Säger hon och lägger handen på flickans axel medan hon skakar henne lite så att hon ska vakna.

(Nicolai)
Han drar för gardinerna efter dem när solens första strålar ska bryta sig förbi bergets skugga.
- Det var härligt. säger han och ser på Lucifer som fortfarande slickar blod från sin stora nos.
- Lite jakt är aldrig fel. Måste erkänna att jag saknat adrenalinet från att jag någon på riktigt.

Nicolai har under natten satt tänderna i en ung kvinna som vandrade med en korg i skogens mörker. Han hade skrämt henne ordentligt med hjälp utav ylandet från Lucifer så att hon skulle börja springa ordentligt. Det var riktigt uppiggande att jaga. Lucifer fångade sig ett rådjur så även han var nu nöjd och la sig på mattan framför brasan.

Men Niclaoi hinner inte det. Idag kommer Abigale och Scarlett tillbaka. Imorgon kommer kläderna och i övermorgon är det stundande bröllopet.
- Brutus! ropar Nicolai medan han vandrar från sitt kontor ut i den stora entré hallen.
- Ja herre? säger Brutus som nästan genast står vid hans sida i sin sedvanliga svarta frackkostym med grå pensträck på byxorna och en röd servett vikt i bröstfickan.
- Hur går det med förberedelserna? frågar Nicolai medan han står rakryggat och stelt bredvid Brutus som är lika orörlig.
- De är nästan fullbordade herre.
- Bra. Se till att den där nya flickan, vad hon nu heter, gör i ordning Scarletts rum så att det är alldeles rent och se för sjutton till att sängkläderna är bytta och brasan sprakar så att det är riktigt varmt där inne. säger Nicolai med sträng och hård röst. Brutus nickar med sitt strama ansikte orörligt,
- Något annat herre? frågar han, Nicolai skakar på huvudet och Brutus går sin väg med hastiga steg upp för trappan mot andra våningen.

Sakta vaknade hon till medan ögonen klippte för att synen skulle bättra sig. Blicken fästes på Abigales ansikte och Scarlett log snett.
"Oh sov jag så länge? Abiglae jag hoppas jag inte var till besvär." Hon satte sig upp ordentligt och sträckte på sig så fliten ramlade av hennes axlar och ner på sittdynan bakom henne och hon drog försiktigt bort gardinerna för att se vart de var. Men hon verkade inte känna igen sig.
"Vad sägs om en lätt men elegant fläta? Han måste vara förstående på att en resa är en resa och inget skönhets tåg." Hon log och vände sig om så Abigale skulle få tillgång till håret.
Hur länge hade hon varit borta från Nicolai? Det ömmade i bröstkorgen och hon lade handen mot hjärtat och slöt ögonen.
"Jag kommer att brista i hans famn. Jag tänker inte lämna hans sida. Sova tänker jag inte göra även om jag somnar så ska han vara vid min sida." Hon snyftade till medan hon skakde på huvudet.
"Förlåt mig Abigale jag ska inte säga sånna saker om min man eller om mig. Jag ska inte behöva bete mig så här. Men jag älskar honom verkligen."

(Abigale)
Hon ler mot flickan och börjar fläta hennes hår i en inbakad fläta.
- Oroa er inte fröken Scarlett, herr Blackwood kommer vara förstående. säger hon samtidigt och gör enkelt en inbakad fläta som hon fäster med ett rött sidenband i en knuten rosett.
- Vi är nästan framme, det borde bara ta lite mindre än en timme nu innan vi är framme vid herr Blackwoods Slott. säger hon sedan och knyter rosetten.

(Nicolai)
Han vandrar in i garderoben som tillhört han förra fru. Han kommer aldrig att glömma henne eller älska någon annan så som han älskar henne. Men Scarlett kommer nära. Han suckar och drar handen över de hundratals klänningarna. Han plockar fram en klänning i mörkgrönt siden med sammets tyg över korsetten och detaljer i svart spetsband och krus.
- Denna passar nog. Han ger den till Brutus.
- Häng in den i Scarletts rum. säger han och Brutus vandrar iväg. Nicolai går tillbaka ner till sitt kontor och sätter sig suckandes ner i fåtöljen.
- Måtte tiden passera fort nu. mumlar han för sig själv.

Hon nickade och vände sig om när flätan var klar och hon såg på Abigale medan hon gäspade bakom sin hand och log smått.
"Jag hoppas jag kommer få eran mat på bröllopet.Jag har verkligen saknat den under de här dagarna och jag kan inte säga hur bra ni är på att laga mat. Ord räcker inte till."
Hon vände på huvudet medan hon såg ut genom fönstret.
"En timme kvar men det är väl inte långt?" Hon rodnade till medan hon såg ner.
"Förlåt som ni vet var jag inte en som.." Hon rodnade och såg upp.
"Jag fick inte lära mig hur man räknar eller visar tid."

Abigale ler mot flickan,
"Ingen fara fröken Svarlett. En timme är inte så jätte lång tid. Det finns tjugofyra timmar på ett dygn, alltså en dag och en natt." säger Abigale sedan,
"Och tack fröken Scarlett, det glädjer mig att ni gillar min matlagning och det är jag och några andra husor som kommer laga maten på ert bröllop." Abigale ler igen och ser sedan ut genom fönstret.

Tiden passerar medn Abigale fortsätter på sitt broderi, hon ser till slut ut genom fönstret.
"Ah, nu är vi nära, dags att plocka ihop allt fröken Scarlett, efter dessa träden kommer vi rulla in genom grindarna." säger hon och börjar vika filtarna efter att hon lagt ner broderiet i sin väska under sätet.

(Nicolai)
Han vankar fram och tillbaka framför fönstret med de fördragna gardinerna när han hör vagnens hjul rulla in genom grindarna.
"Äntligen!" utbrister Nicolai, han känner att han börjar fyllas av värme igen efter att ha varit fylld av mörker och kyla sen Scarlett lämnade hans egendom. Han och Lucifer börjar vandra mot entré dörren.

Hon log mot henne och lade huvudet på sned.
"Inte så mycket mat jag vill kunna dansa med." Hon tog filten och rullade ihop den medadn hon såg ut i mörkret. Där var grinden och hon kände hjärtat slå allt hårdare, gjorde det svårt för henne att andas.
"Äntligen!" Hon kunde knappt sitta stilla men höll sig av den grad att hon skulle uppföra sig. Hon borrade in naglarna i händerna medan hon väntade.
"Det här är det värsta att vara en fin dam" Hon såg på Abigale. "Att inte göra som hjärtat säga och störta ut och in i hans famn. " Hon skrattade till medan hon kände vagnen stanna.

(Abigale)
Abigale fnittrar lite försiktigt,
"Jag tror nog allt att herr Blackwood endast blir upprymd av att se dig så glad över att träffa honom. Efter allt, det var ju dig han föll för, inte en prålig dam. Med herren kan ni vara er själv och inga gäster befinner sig på egendomen." Abigale lägger ner den sista filten och sätter sig sedan rakt. Vagnen är bara några meter från rundgången där den kommer stanna framför den breda stentrappan som leder upp till slottets port.

(Nicolai)
Han ställer sig mitt i den stora hallen, Lucifer sitter rakt med spetsade öron vid hans sida. Brutus vandrar förbi dem för att öppna porten åt Scarlett och Abigale. Nicolai längtar faktiskt efter att få se hennes leende ansikte och känna hennes värme i hans kalla famn.
"Hoppas hon inte har ångrat sig..." mumlar Nicolai för sig själv.

Du måste ändra det som Scarlett gör.
plus att du blandar tempus hela tiden. Du blandar dåtid och nutid. Vi skulle ju skriva i nutid (presens).

Om du läser mitt inlägg så står Nicolai i mitten utav hallen, alltså inne, och Brutus har inte hunnit öppna dörren ännu.

Du kan behålla:

(Belle)
Hon ser upp från sängen hon bäddat och torkar av händerna på sitt förkläde. Det verkar som Abigale och Scarlett har kommit hem nu. Hon ler medan hon går in till tvättkaret och tappar upp ett varmt bad. Hon ser på de olika dofterna som står på hyllan ovanför badkaret men låter dem vara. Bäst att fröken Scarlett själv får välja doft. Tänker Belle. Hon lämnar badrummet, vandrar genom sovrummet och börjar gå ner för de tre trapporna mot första våningen och hallen.

När vagnen äntligen stannat och dörren öppnades så reste sig Scarlet sig upp och klev ut i den kalla nattluften. Den ven och bet sig genast i hennes axlar samt hennes armar. Hon vred på huvudet och nickade ett tack till mannen och såg Abigale innan hon vände sig om och började gå igen mot den stora porten. Hjärtat slog allt hårdare medan tårar började bildas.
"Åh Nicoolai." Viskade hon

(belle)
Hon hade hört vagnen och ställde sig upp där hon hade suttit och broderat. Vad skulle fröken Scarlett önska att göra nu`Hon sjönk tillbaka till stolens mjuka kudde och lade ner duken.
Säkert vara vid herr Blackwoods sida. Men kylan hade kommit in över landet och nu var det riktigt kallt ute. Hon reste sig åter och gick ner mot porten och såg på Nicolais ryggtavla.

Han ser hur Brutus öppnar porten, Nicolai spänner sig lite där han står med händerna knäppta bakom ryggen och hans fötter brett isär. Lucifer ser bort mot porten och hans öron börjar falla lite bakåt.
"Lugn Lucifer." säger Nicolai, demonvargen gläfser en gång innan han fnyser lite. Nicolai hör Belle komma ner för trappan och han känner hennes blick på hans rygg. Men ignorerar henne totalt.

Porten öppnas av Brutus,
"God dag fröken Scarlett." hör Nicolai honom säga med vänlig röst. Scarlett, äntligen... Nicolai börjar att ta långsamma steg lite längre mot porten.