I en förändrad värld (Roll för alla)

Fanny skrek och bet och sparkade vakten där hon kom åt. Det slutade med att hon fick en örfil så hennes ärr på kinden började blöda igen. Med blod och tårar över hela ansiktet och väldigt rufsigt hår tågade hon själv in i chefens rum.

((Jag har också varit borta från mugglis den här veckan, så jag antar att vi är kvar där vi var...))

(( Nej , Ni är väll i fängelsehålan ?)

((Vilken fängelsehåla? o.O ))

(Jag tror att de är ute på egen hand, men jag antar att ni vet det bäst själva.)

((Jag uppfattade det som om alla var med )

[Nej, alla är inte med inte luna99 eller Shapiro s karaktärer. ]

Jenna vaknade till utav någon som öppnade den lilla buren. Hela hennes kropp värkte, hon var hungrig och kände sig otroligt svag. En arm greppade tag i hennes axel och mer eller mindre drog ut henne på det kalla jordgolvet.
”Kom”, sade kvinnan som varit inne hos henne tidigare.
Jenna stapplade på efter kvinnan så gott hon kunde men så snubblade hon. Innan hon landade på marken fångade två händer henne och drog ovarsamt upp henne på fötter igen.
”Gå”, sade en man till henne bryskt.
Jenna gjorde som hon blev tillsagd. De tog henne upp emot det enorma huset igen och in genom dörrarna, igenom en massa rum tills de kom fram till ett som hade vita väggar, vitt golv och vitt tak. Om de skulle tortera henne hade de inte tagit henne till ett vitt rum, konstaterade hon med en lättnad. Så såg hon den tunna kroppen som låg på en av sängarna. Det slog Jenna vad hon var i. Ett sjukhus/labb rum. Den lilla tunna kroppen andades fortfarande och Jenna kände en våg av tacksamhet.
”Vad har ni gjort med henne?” frågade hon med en röst som darrade en aning.
Ingen svarade henne men det var definitivt Stella som låg där på britsen och hon levde.

Stella vände långsamt, långsamt huvudet mot rösten, mot Jenna och såg slött på henne medans hon försökte tränga undan dimman i hennes huvud. "Vad har hänt med dig?" säger Stella långsamt och mer sluddrar fram orden. Hon försöker komma av britsen, men hon är fastspänd med ett bälte i midjan som sitter fast i britsen. Någonstans i sitt undermedvetna är hon glad att hon har BH och trosor på sig för hon hade en aning om att hon inte hade haft det förr.
De hade hjälpt henne, blodförgiftningen var som bortblåst. Men de nöjde sig inte med det, de tänkte testa hur läge en människa klarade sig utan mat och sömn, med enbart droger de spruta i henne varannan timme för att hålla henne uppe.

”Vad håller ni på med? Släpp henne!”
Jenna hörde själv hur patetisk hon lät. Stellas huvud hade vänt emot henne och hon hade sagt något men vad hade Jenna inte kunnat höra. Desperat försökte hon ta sig fram till Stella men det var lönlöst.
”Det beror på dig”, sade rösten som tillhört mannen som mött dem vid skogsranden.
Jennas ögon mötte inte hans istället letade den runt omkring på hyllorna. Hon såg olika burkar, mediciner och annan utrustning. En del kände hon igen medan annat var främmande till henne.
”Vad menar du?” frågade hon sedan då hon insåg att han verkade vänta på att hon skulle säga något.
”Robin Maurin”, sade han enkelt.
Jenna kände det som en sten sjönk i hennes bröst. Hon hade hoppats att de skulle glömt det där men vad trodde hon egentligen. Utan att svara nickade hon lite.

Stella hör vad de säger, vem var han de pratade om? Och hur kunde det vara Jennas fel? Stellas huvud känns tjockt och tungt men det var så pass länge sedan de droga henne sen sist att hon uppfattar vad de säger. "Släpp mig." skriker hon desperat och försöker ta sig loss, men förgäves. En kvinna klädd i vitt kommer åter fram till henne med en lång spruta och för in den i hennes sida och hon slutade med ens att kämpa emot och låg åter bortdrogad på britsen.
En av doktorerna går fram till henne och tar tag i hennes tunna handled, "Hon lever fortfarande." konstaterar han hjärtlöst.