Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna nickar. "Gör ni det" säger hon och reser sig upp och tar sin bricka. Hon hade ätit klart, och om Thalia ville ta en dusch så fick hon göra det. Själv rös hon ofrivilligt till vid tanken av vatten emot huden.

Thalia nickar och ser smått oroligt på Johanna men säger inget och vänder istället blicken till Katniss, "Vet du vart Prim är? Om hon kan ge mig avlusningsmedel." ler Thalia lite eftersom hon inte ville sätta sin fot hos doktorerna och på sjukhuset. "Hon jobbar, du får väll gå och prata med henne." säger Katniss sarkastiskt och hånler åt Thalia och lämnar dem sedan och Thalia ser efter henne med en blandning av panik och ilska i blicken.

Johanna kunde inte göra något. Hon visste inte var Prim var och hon ville inte riktigt ta reda på det heller. Men innan Johanna hinner ursäkta sig så säger Peeta att han kan hjälpa Thalia att leta. Vilket gör så att Johanna kan gå därifrån, ensam.
När hon kommer ut ifrån matsalen ser hon Katniss där. Johanna skakar på huvudet emot Katniss, som gått en stund innan henne. "Du kunde faktiskt hjälpt henne, det vet du va?" säger hon lite surt till henne. "Men bry dig inte om det, Peeta gör det istället" lägger hon sedan till.

Thalia ler tacksamt mot Peeta och tar Melinda i handen då de går för att leta upp Prim. Peeta var verkligen snäll tillskillnad från Katniss han förtjänade någon bättre än henne. De går genom korridorerna och då de kommer närmare sjukhuset bleknar Thalia än mer men biter ihop för att behålla lugnet och Melinda ser på henne, "Vad är det?" frågar hon men Thalia säger inget utan det är Peeta som svarar, "Huvudstaden."

Johanna och Katniss ignorerar för det mesta varandra, tills Finnick kommer ut ur matsalen. Då börjar de diskutera om elvan. Hon berättar om vad hon kommer ihåg sen hennes segerturné, likaså gör Finnick. Om hur hårt bevakat är. De går tillbaka till sina lägenheter medan de diskuterar om vilka chanser de hade att undvika att bli upptäckta väl i elvan. Om de skulle bli skonade från strider eller om de skulle få strida mycket.

Thalia stannar utanför sjukhuset och står emot impulsen att springa därifrån, Peeta går in för att leta reda på Prim och snart kommer de ut med en flaska. "Smörj in det i håret, och luskamma sedan." sa hon och gav Thalia kam och flaska och Thalia ler tacksamt och döljer handleden för dem där naglarna fått bloddroppar att tränga fram. Sedan tar de och går moot sina lägenheter.

Johanna var förvånad att hon faktiskt ens kunde argumentera i en normal samtalston. Men ännu mer förvånad att det var med just Katniss, människan hon avskytt som pesten i en sådan lång tid. Eller kanske inte jättelång, endast sen hennes spel.

De kommer fram till lägenheterna och ser de andra utanför. "Hej på er." ler nu den glada och lättade Thalia och för in Melinda i hennes rum. "Här ska tvagas." flinar hon och drar nästan igen dörren, "Vi syns." säger hon och för igen dörren bakom dem. Nu skulle Melinda tvättas och byta kläder och sen visas till distriktets skola där hon fick befinna sig om dagarna.

Johanna ler åt Thalias glädje. Det kändes nästan som om Thalia skulle kunna finna glädje i det där barnet. Så länge de båda levde, åtminstone. Inte för att låta elak eller negativ eller bara rent ut sagt pessimistisk, så var oddsen rätt små att Thalia och alla de andra skulle överleva detta. Johanna visste att Melinda inte skulle få vara med i kriget alls.
Johanna kunde inte förmå sig att flytta sig när Katniss gick in till sig. Vad skulle hon göra nu? Finnick var fortfarande kvar ute hos henne, men han skulle väl in till sig nu också. Antagligen för att duscha, då han hade blod över halva kroppen. Catos blod, sen han hjälpt honom till svävaren. Johanna hade också blod, någon fredsväktare, i ansiktet. Men hon kunde inte förmå sig att få fram viljan att tvätta bort det.

Thalia avlusar Melinda och hon duschar sedan, men Thalia får skrubba henne på vissa ställen för att få henne riktigt ren. Sedna sätter sig Melinda på en pall invirad i en handuk och Thalia duschar av sig, dock var det svårt att göra det med bandaget om den nu värkande foten men det gick. Sedan torkar de sig och klär på sig de avskyvärda trettonkläderna. Thalia som nu är helt slut, särskilt för att foten värkte kröp upp i sängen och började sedan ge sig i kast med Melindas tovor.