När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Jag var inte ens elak, det var bara på skoj och det vet du, sa hon allvarligt men log sedan och de förvandlade sig tillbaka.

"nej jag vet, förlåt" sa Fai och hoppade ner på marken men benen vek sig och han skrek till och hans mor satt bredvid honom
"är du okej?" frågade hon oroligt
"ja, det var bara lite högre än jag trott" sa han ursäktande men han hade klarat sånna hopp förut. Det kanske hade nått med skadorna Draco gett honom. Han ställde sg. Långsamt upp och stöttade sig mot sin mor och såg ursäktande på dem andra
"jag behöver nog bara vila lite, benet gör bara lite ont" sa han

Xenia gick oroligt fram till honom och Cara satte honom på en sten.
- Hur är det?, sa hon roligt och såg på honom.

Fai såg på Xenia och strök henne över kinden
"oroa dig inte, jag får bara vara mer försiktig nästa gång jag hoppar ner från ett träd, i alla fall när jag är människa" sa han och log. Han kände att hans mor gav honom en blick men han sa inget. Hon visste ju inget om skadorna
"bäst vi tar med dig hem. Jezebel kan kolla på dig" sa hon leende och de började gå långsamt hemåt

- Jag oroar mig hur mycket jag vill, sa hon och de gick långsamt hem till deras lägenhet.
De kom in och satte Fai i en fotölj och Cara gick för att hämta Jezebele.

Fai log mot henne men sa inget och mötte sen Jezebels blick
"nå låt oss se" sa han och kände på Fais ben och fot och han la masken över ansiktet så det inte skulle synas att det gjorde ont. Jezebel gav honom en allvarlig blick
"du har en spricka i benet, det verkar vara en gamla skada som gått upp" sa han och Fai nickade "jag ska se vad jag kan göra men du bör inte använda benet på ett tag" sa han bara och Fai log men undvek både Cara och Xenias blickar

- Draco, sa Xenia illsket men lugnade sig.
Hon såg på Fai och log svagt.
- Hur är det, gör det hemskt ont?, sa hon mjukt.

Fai sa inget utan bara nickade. Han behövde inte säga något egentligen. Han såg på Xenia och log lite
"nej inte så farligt, jag behöver bara vara försiktigt" aa han och log, han hade haft ondare men det behövde inte de få veta. De behövde inte veta allt, de behövde bara tro att han klarade sig

- Bra, jag vill att du ska må bra, sa Xenia leende och tog hanns hand.
- Du får inte göra sådär, jag var livrädd att du skulle vara rejält skadad, sa hon och kramade om honom.

"ja jag mår bra det är inte så farligt som du tror" sa Fai leende och kramade henne tillbaka "nej då det är ingen fara me mig, jag är inte så ömtålig" sa han leende och strök henne över kinden och Jezebel kom med ett par kryckor
"bäst du går med dem, jag kan inte laga sprickor i benet och vi vill ju inte att di ska bryta det" sa han och Fai nickade tacksamt