Sorgens tider [SV]

Jag har kommenterarat!

riktigt bra ! detta är bland det bästa jag läst! ♥

Awww tack ♥

Hahha ja jag ska ge er ett kort kapitel, svårt att skriva med torkande nagellack ya know ;D Förbereder mig inför Ravenclaw-dagen med att få in så mycket blått och bronsfärgat i min utstyrsel vilket nu inkluderar mina naglar ;D
____________
Kap 16 - Lee Jordan

Jag hade sjunkit ner mellan Alicia och Katie och såg nu på scenen som utspelade sig mitt framför mina bruna ögon. Jag hoppade dock till när jag såg bort ifrån Percy, och såg på vart han pekade. Jag såg Fred jag med. En skämtsam blinkning ifrån honom och mimet av två ord: Älskar er!
"Älskar dig med" mimade jag tillbaka, innan figuren med ett leende bleknade bort. Han var inte borta! Fred var inte borta trots allt! Jag hade kunnat skrika av lycka, dansa på bordet om jag hade behövt. Bartendern kom och gick, jag hörde inte vad han sa, för jag var tillbaka i tiden, på tåget till Hogwarts. Påväg till mitt första år då Fred och George hittat mig ensam. De hade redan då ställt upp för mig, och vi hade blivit bästa vänner, och nu efter ett bra tag av vänskap kändes de som om de vore mina bröder. Men nu var en borta.. Eller inte riktigt kanske?

du fick mig att börja gråta!!! det var jätte fint skrivet ♥

jätte vackert skrivit, vara nära att fälla en tår jag med♥

Aww tack ♥
Skriver mer imon när jag kommer hem ifrån skolan, men det kommer säkert bli kort kort.. Om jag inter skriver smått i skolan då, på papper xD

låter bra!♥ längtar som in i

NEEEEJ D: Hade skrivit ett låångt kapitel, men dumma datorn raderade hela D;
_____________________
Kap 17 - Katie Bell

Jag satt och såg på Percy, med en blick som sa att jag inte trodde honom. Varför såg då inte jag Fred då? Varför skulle han vara här i så fall? Varför skulle han ens bry sig om vad som hände på jorden nu när han var i 'himlen', om det nu existerade. Men jag fick snabbt skuldkänslor. Såklart Fred skulle bry sig om de han tyckte om när han levde. Mitt namn fanns säkert inte med på den listan. Men minnena var starka ifrån det sista året då jag hade fått näsblod på en Quidditch-träning. Han hade gett mig en godis som skulle motverka det, men det hade inte funkat. Så han och George hade lett mig upp till sjukhusflygeln. Varför skulle han gjort det om han inte var min vän? Jag hade alltid räknat honom och George som vänner, även Lee.
"Ser någon annan honom?" frågade jag plötsligt. Jag fick tre nickningar tillbaka. Det var Lee, George och Angelina. Percy hade ju redan sett honom, så varför skulle han nicka?
Jag förstod Angelina, hon var ju kär i Fred och även varit hans flickvän. Jag förstod även Lee som hade varit Freds bästa vän genom alla åren, och George som måste ha det svårast, eftersom han var den som stod Fred närmare än hans egen mamma gjorde. Det var ju trots allt hans tvillingbror.
Nu kom ägarn med honungsölen som Penelope beställt för dom alla. Lee gav honom pengarna som behövdes. Trots alla vänner som var samlade vid bordet, var det knäpptyst. Man skulle hört en knappnål falla. Men det kändes inte som det rätta läget att skratta och vara glad. Det var som om gruppen inte var hel, en del saknades, och skulle inte gå att få tillbaka..

Du äger på att sriva♥