Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Okej då!

Längre än vanligt till och med. Jag har lyckats knåpa ihop ännu ett inlägg!
--------------------------------------------
~ Rose~

Jag bankade med båda knytnävarna mot den orubbliga väggen tills de ömmade så mycket att jag knappt kunde böja på fingrarna. När jag kastades in hade jag hamnat i en väldigt obekväm ställning - vilken visade sig vara omöjlig att komma ur. Sittande med benen halvt som halvt vridna ur led tittade jag upp mot det svarta taket och lutade huvudet mot väggen. Väggen visade sig vara lika stenhård dom golvet. Inuti huvudet försökte jag skriva en tio-i-topp lista över de värsta jag varit med om för att sysselsätta tankarna. Det här tog helt klart segern med storm. Var jag glad över det? Nej, det var jag inte. Hade jag sett mig själv i spegeln hade jag nog mötts av en stel tjej med ögon smala som streck och mungipor som nästan släpade i golvet. Men här fanns det ingen spegel, så jag kunde inte bevisa det. Här fanns det faktiskt ingenting, om jag ska vara helt ärlig. Plötsligt slog det mig, som en blixt från klar himmel. Det fanns ingenting, inte ens vatten. Jag skulle dö här inne. Antingen av svält, vätskebrist eller att syret tog slut. Kanske till och med av sömnbrist.Jag formade mina bultande händer till en tratt och vrålade det högsta jag orkade. Undermedvetet insåg jag att det var Scorpius fel att jag hamnat här. Att det bara var första skoldagen och att jag var hur godtrogen om helst gjorde inte det hela bättre. Jag hatade honom.

omg, skitbra!!!!!!!!!!!!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeer

jätte brazum

Awesome

jätte,jättebraaa!!!!!♥ älskar denna ff!!!

den är jättebra fortsätt

Good c:

~ Scorpius~
Utan att vara särskilt medveten om vad jag gjorde, så sprang jag utan att se vart jag satte fötterna. Det var mörkt både inne och ute och endast ljuset från månen lyste upp den dunkla korridoren. Plötsligt stötte jag ihop med något som dunsade ner på golvet precis som jag gjorde.
"Vad gör du?" väste en röst som var alldeles för bekant. Annie Brown. `
"Jag kan fråga dig samma sak", stönade jag och gned mig på armen som jag landat på och som hela min kroppstyngd hade pressat mot golvet.
"Jag letar? efter en sak", sa Annie frånvarande, reste sig upp och borstade av sig.
Jag upptäckte att hennes kinder var blöta. De nästan glänste i ljuset. När hon märkte att jag tittade på henne backade hon in i mörkret så att man endast kunde urskilja hennes skugga.
"Jag måste nog gå nu", sa hon kort och sprang sedan iväg.
Stegen ekade efter henne långt efter att hon försvunnit bakom hörnet. Jag stod kvar en stund och funderade. Var det verkligen Annie Brown som hade stått där, rödgråten och förtvivlad? Det kunde det inte ha varit. Eller?
Jag hann inte fundera mer på det för plötsligt hördes ett svagt bultande från väggen. Eller vänta? Väggen? Jag kände längs med den kala stenväggen efter ett tecken och innan jag visste ordet av så var jag i ett mörkt och trångt rum. Och jag var inte ensam. Någon låg under mig. Den någon var Rose. Rose Weasley.