The Dark Side [Sv]

Tack båda två! ♥ ska skriva mer i morgon då jag kommer hem (kommer hem härligt tidigt på måndagar) och då kommer nästa kapitel! :'D

Nu känner jag mig lite överlägsen för jag kände på mig att vår kära Voldy skulle tvinga henne att gifta sig x)

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Lovade ett kapitel, så här är det!

-------------------------------------------------

Kapitel 9
JÄMFÖR MIG INTE MED PETER
1996-12-02

Decembers kalla temperaturer påverkade inte värmen inne i Malfoys hus, men de påverkade Clarissa. Hon låg i sin säng fortfarande utmattad efter sin förvandling för några dagar sedan. Travers hade hälsat på mycket den senaste tiden, men om det var för att han faktiskt hade känslor för henne eller för att han bara ville visa sin äganderätt visste hon inte. Hon lade handen på sin enorma mage. Det var inte långt kvar nu, det visste hon. Clarissa kände sig både rädd och längtansfull. Hon längtade tills hon fick se på sitt underbara lilla barn, samtidigt som hon var rädd för att vad som skulle hända. Fick hon själv ”göra sig av med” barnet? Eller skulle någon göra det åt henne?

”Hur mår du?” Det var Travers mörka röst som väckte henne ur sina funderingar.
”Bättre än igår…” svarade hon frånvarande. Travers satte sig ned på stolen han placerat bredvid hennes säng och såg länge på henne, hans gråa hår och mörka ögon gav ett underligt skrämmande intryck. Han gillade inte att hon var gravid, det visste hon, men han skulle väl inte skada barnet…?
”Du ska ner till vardagsrummet…” sa han sen. ”Mörkretsherre ska ha möte, och du måste delta!”

Clarissa hatade blickarna alla dödsätare kastade henne under mötet. Bara för att hon var gravid betydde det väl inte att hon slutat se? Hon såg deras förakt och hörde hur de viskade, men hennes respekt hade nästan runnit av henne de senaste månaderna!
”Clarissa…” sa Voldemorts mörka stämma och Clarissa mötte upp hans röda blick.
”Ja herre?”
”Har du pratat med Severus på sistone?”
”Ja herre, han säger att pojken Malfoy ännu inte haft möjlighet att döda Dumbledore då Dumbledore verkar hålla sig ifrån skolan!” Voldemort såg ingående på henne.
”Du hör väl själv hur ytterst fel det där låter Clarissa… Dumbledore är alltid i skolan!”
”Se inte på mig sådär herre, det var vad Snape sa till mig!” sa Clarissa irriterat och såg argt in i hans ögon.

”Vart ska du?” Återigen avbröt Travers röst hennes tankegångar.
”Till mitt rum?”
”Nej det ska du inte…” sa han irriterat och vinkade tillbaka henne. Irriterat och förödmjukat gjorde hon som han sa, hon var inte van att lyda någon annan än Voldemort. Travers var… lägre i rang än hon var och det gillade hon inte!
”Vad vill du?” undrade hon och lade armarna i ett kors över bröstet. Travers bara fnös roat och drog in henne i en kyss.

”AJ!” utbrast Clarissa då hon låg halvklädd i soffan i vardagsrummet. De hade inte gjort något, mer än att Travers roat sig med att dra av hennes pyjamasbyxor.
”Du kan inte säga aj då jag knappt gjort något än!” sa Travers ogillande. Clarissa knep ihop ansiktet och kved till.
”Inte du knäppo!” stönade hon och puttade bort honom från henne så hon kunde ställa sig upp.
”Sluta prata i gåtor och säg vad du menar då!” fräste Travers irriterat.
”BARNET TÄNKER KOMMA NU!” skrek hon åt honom med tårarna rinnandes ned för hennes kinder då hon tvingade fötterna att gå ut genom dörren till vardagsrummet.
”Bella… Cissy!” ropade hon genom hallen.
”Clare, vad är det?” frågade Narcissa oroligt medan Bellatrix, som kom bakom henne, irriterat drog handen genom sitt svarta buskiga hår.
”Jag… tror jag ska föda nu…” viskade Clarissa fram.

De förde henne till hennes säng och lade ned henne på kuddarna.
”Hur långt är det mellan värkarna?” frågade Bellatrix och såg uppfostrande på henne.
”Jag vet inte… kanske 10 minuter?” Narcissa utbytte blickar med Bellatrix.
”Hur länge har du HAFT värkar Clare?” undrade Narcissa och satte sig på sängkanten bredvid henne.
”Sen… mötet ungefär…” viskade Clarissa fram mellan tårarna.

Hela kroppen dunkade och hon grät så hon trodde att hon skulle dö. Medan Narcissa höll barnet i famnen hjälpte Bellatrix henne att återhämta sig. Clarissa fick dricka någon dryck som fick henne att känna sig bättre och snart kom Narcissa med barnet i famnen.
”Här…” sa hon mjukt och Clarissa undvek leendet som lockade hennes läppar. Det var en liten söt och svarthårig pojke. Pojken hade en liten uppåtnäsa och när han trött öppnade ögonen möttes hon av grå ögon. Han var så vacker, pappa upp i dagen!

”Jag hoppas att du tänker göra dig av med barnet snart!”
”Ja Travers, jag ska bara klara av att klä mig först!” fräste Clarissa och såg argt på honom.
”Jag kan hjälpa dig med det…” sa Travers och lät road. Clarissa ville protestera men han gav henne en varnande blick då hon demonstrativt öppnade munnen så hon stängde den argt och nickade istället.

Med den lilla pojken i famnen transfererade hon sig strax utanför slottet. Med en osynlighetsförtrollning runt sig lät hon Snape visa henne till Dumbledores kontor. Han lämnade henne sedan och Clarissa gjorde sig synlig och gick rakt in i kontoret.
”Jag är oroligt att jag och Tonks...” Remus avbröt sig mitt i meningen och Clarissa stelnade till.
”Förlåt Albus jag…”
”Jag visste att du skulle komma Clarissa…” sa Dumbledore mjukt medan Remus såg arg ut och stirrade på henne med sina brunaktiga ögon.
”Remus snälla…”
”Du! Det är ditt fel alltihop!” fräste han och kom emot henne.
”Remus snälla, jag har inte gjort något för att jag velat, utan för att jag måstat…”
”Man MÅSTE inte bli dödsätare, du och Peter alltså!” röt han argt.
”JÄMFÖR MIG INTE MED PETER! Den fege jäveln borde inte leva nu!” fräste hon argt. ”Jag ska hjälpa Harry!” Remus såg tvivlande på henne men ingen sa något mer då Dumbledore harklade sig.
”Jag berättar för dig sen Remus, nu Clarissa, är det där barnet?”
”Ja…” sa hon lågt. ”Han ser precis ut som Sirius…”
”Är… det där Sirius barn?” undrade Remus förvånat.
”Ja Remus! Jag är inte bortgift med Travers än!” fräste hon argt. Hon la över pojken i Dumbledores famn och såg en sista gång på hans sovande ansikte. Hon suckade och såg på Remus.
”Om denna Tonks är en tjej som du gillar, skit i ålderskillnader och ditt problem, hon vet säkert om det redan och jag slår vad om att hon gillar dig! Ta vara på det goda du får Remus, innan det är för sent… och Albus… ta hand om honom åt mig, om något händer så… behöver han inte alls veta om vem jag är… ingen borde behöva ha en mamma som mig…” viskade hon innan hon sprang ut ur slottet och transfererade sig tillbaka.

”Vart var du?” undrade Travers argt.
”Jag var ju tvunget att göra något av barnet eller hur?!” fräste hon argt då hon såg på honom.
”Det tog jävligt lång tid!”
”JAG KASTADE POJKEN I SJÖN!” skrek hon argt åt honom. ”DU BEHÖVER HELLER INTE VÄNTA SOM EN JÄVLA VAKTHUND!”
”Jo, för annars kommer du göra något dumt!” fräste han argt.
”Jag lyder de order jag får Travers, en av de var att gifta mig med dig, så det kommer jag göra!”

Mer Dx

Så fint ♥

Meer! Stackars Clare! Att lämna sitt barn måste vara det svåraste man kan göra :'( Fast han kommer antagligen ha det bättre nu Sååå nyfiken på vad som kommer hända...

Meeeeeer ;P

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer