Varg eller Man? [SV]

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

likey-like

Asbra

Bäst bäst bäst!!!!!!

Kom igen då! Det har inte kommit mer på evigheter!

Allt jag kan säga är: Tack för en sån otroligt bra fic! Den är en av mina favoriter!

Trevligt med så entusiastiska läsare, anledningen till att kapitlen kommer ut sällan är för att jag har börjat på en Fanfic vid sidan av + att jag oftast skriver när jag har inspirationen.
Sedan är det svårt att skriva bra kapitel, när livet på Hogwarts inte är mycket annat än vardagsstunder. Ska försöka klämma in ett mindre äventyr även detta skolåret, men vi får se vad och hur jag ska göra det.
_______________________________

Kapitel 14

Det var en kylig höstkväll, vinden ven utanför och regnet smattrade mot fönstren. Med andra ord en vanlig höstkväll, en kväll där du helst befann dig framför en sprakande brasa och läste en god bok, medan du hörde ovädret som härjade utanför. Detta var en dag då Remus lupin hade tagit fram sina läxböcker och satt sig på den bästa platsen intill brasan med sina vänner. Värmen smekte hans ansikte, där han satt, lätt nedsjunken i den sköna fåtöljen. Trotts stormen utanför, trotts läxorna och trotts hans beklagliga tillstånd, så kände han sig lyckligare än han hade gjort på länge. För nu visste han, att det fanns tre personer som aldrig skulle svika honom. Dessa tre personer hade redan kommit på att han var en Varulv men skillnaden från andra trollkarlar, så satt dem fortfarande kring honom och gjorde det dem kände för.

James lekte med en kvick som han hade stulit efter sin senaste match, en mycket skicklig spelare hade det visat sig att han var, nu under andra året då han hade fått lov att gå med i quidditchlaget. Peter satt och gnuggade sina tinningar medan han försökte genomföra en extra svår läxa i trolldryckskonst. Sirius, den av dem som aldrig verkade göra något, pillade bort smuts under naglarna och stirrade ut i luften. Han log då han såg sin väns ansiktsuttryck, han visste hur uttråkad Sirius var och vad det skulle kunna leda till.

Han doppade fjäderpennan i bläckhornet och började krafsa ned början på hans troldryckskonstsläxa, snart hade han skrivit så mycket att Peter såg ut att få en lättare panik. Den rundare pojkens vattniga ögon såg upp på sin väns pergament som snabbt och säkert blev längre än det han hade skrivit hittills. Sirius som verkade få nog av Peters nervösa gny slet åt sig pergamentet och pennan.
"Om du lovar att hålla käften sedan, så skriver jag klart den här skiten åt dig?" sade Sirius, lätt uttråkad innan han började skriva på sin mer obegåvade väns läxa. Snart hade han skrivit klart den och gett tillbaka den.
" Om det där inte blir högsta betyg vet jag inte vad, frågan är om läraren är så dum att han tror att du faktiskt har skrivit det där" Sade Sirius och kvävde en gäspning. Peter såg ut som om julafton hade kommit några månader för tidigt, innan han med ett nervöst skratt lade sig framför brasan och tittade in i de dansande lågorna.

"James, ta fram din osynlighetsmantel så drar vi en runda i slottet i natt. Jag är sjukt uttråkad och behöver något att göra.." Sade Sirius med en menande blick på sin vän. James svarade inte direkt, han fångade kvicken en sista gång för att sedan slänga en blick åt ett annat håll av rummet. Den del av rummet där Lily Evans satt och gjorde läxor med sina vänner. Lupin vred på huvudet och kastade även han en blick ditåt, han såg att hon betraktade dem snabbt innan hon vred bort huvudet.
"Nej jag tror inte jag känner för det idag, Sirius." svarade James honom kort. Med ett surt ansiktsuttryck ryckte deras uttråkade vän på axlarna och gick upp för att lägga sig. Både Peter och James följde hans exempel kort därefter.
"Ska du inte med Remus?" frågade Peter, med sin lätt pipiga röst.
"Nej, jag ska skriva klart den här uppsatsen först och sedan ska jag nog fundera lite innan jag går och lägger mig. Tack ändå" Svarade Remus, med ett leende på läpparna innan han återvände till sin uppsatts, som han snart hade skrivit färdigt. När han lade undan sina saker och lutade huvudet bakåt, så kunde han känna brasans värmande utstrålning mer än någonsin. Det här livet kanske inte skulle bli så jobbigt ändå, med tre fina vänner vid sin sida så skulle han nog klara det mer än väl, tänkte han innan han föll ned i en lugn dröm.

Det som väckte honom, var en mjuk flickhand som klämde om hans axel. Han vaknade med ett ryck och greppade tag om handleden, på den som höll i honom och när han tittade upp kunde han se de lysande gröna ögonen som han alltför väl kände igen som Lily Evans ögonpar.
"Jag tänkte att du kanske hellre tillbringade natten i din sovsal" Sade hon med ett leende, innan hon sprang efter sina vänner. Trött, ruskade han huvudet och styrde stegen mot sin sovsal.

Varför hade hon väckt honom? Hon kanske inte tyckte så illa om James och hans vänner när allt kom omkring? Det var med dessa tankar, snurrande i huvudet, Remus Lupin somnade med den kvällen.

_______________________________________

Nu vet jag inte hur intressant och bra det blev, men ni fick i alla fall något att läsa. ^^

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

ja mer! Det är ju superbra!

Tackar.
Nu kommer det ett kapitel tätt inpå, vet inte om det kommer roa er, dock.
_______________________________

Kapitel 15

Det var en kylig morgon och det var dags för lektion, tillsammans med eleverna från Slytherin, i försvar mot svartkonster. Remus stod lutad mot väggen och läste på, i sista minuten. James och Sirius stod dock på tå, de verkade leta efter något, eller någon. Snart dök personen upp, han gick ensam och var en ung pojke i samma ålder som dem, skillnaden var att han var från Slytherin och att han inte var speciellt populär. Pojken hette Snape, var smal, tanig och hade ansiktet inramat i flottigt, svart hår. När han fick se James och Sirius flin, som endast lyste av illvilja så stannade han upp, med handen innanför klädnaden. Remus som kände att han inte ville bli indragen, fortsatte låtsas att han läste, men han kastade snabba blickar på Lily som stod och tittade på scenen som hade börjat utspela sig framför dem. Han kunde se att hon skakade lätt om handen, om det var i rädsla att ingripa, ilska eller nervositet kunde han inte säga.

"Tjena snorgärsen, dumt att ta dig hit utan dina äckliga vänner. Ville du träffa någon enskilt eller?" frågade Sirius honom, med ett flin som mest liknande ett grin. Det såg nästan ut som när en hund blottade tänderna för en person den vill sätta tänderna i, Snape flackade med blicken från de båda vännerna till Lily som stod bakom dem.
" Det angår inte er, säg mig. Varför hamnade ni i Gryffindor, riktigt modigt att gå på någon två mot en". Sade han med ett grin, men det såg mer nervöst ut, än triumferande och med god anledning. För när orden hade sjunkit in hade Sirius träffat honom med en besvärjelse i bröstet, som fick honom att tappa staven och flyga bakåt. Med ett stön landade han på rygg och kippade efter luft.

Remus kände hur hjärtat började gå på högvarv, skulle han stoppa sina vänner eller inte? Han ville inte bli den som hjälpte Snape ur knipan igen, han ville inte ge sina vänner en anledning att lämna honom. Med dessa tankar i huvudet såg han på hur hans vänner mobbade den taniga pojken. Sirius och James stod nu över Snape och de höll både sina, samt hans trollstav riktad mot hans ansikte.
" Vem vill att vi ska göra Snorgärsen lite snyggare?" skrek James över axeln och folket som nu hade bildat en ring runt dem, skrattade hånfullt mot pojken i underläge.

Det hände snabbt, Remus släppte sin bok, hoppade emellan och med en snärt på sin trollstav fick han förtrollningen att studsa bort från Snape. Lily stod med trollstaven i handen, riktad mot James rygg och nu kände Remus hur ilskan inom honom stegrade sig för första gången.
"Lily, jag har inget emot dig och jag vill inte förhäxa dig. Men försöker du kasta en förtrollning över min vän igen, har jag inget val." Sade han med en darrning på rösten och trollstaven höjd. James, som stod och stirrade fåraktigt mot Lily backade från Snorgärsen och sade högt "Sirius, låt Snorgärsen vara. Det räcker." James sänkte trollstaven och vände ryggen åt Snape. Det var detta tillfälle den utsatte hade väntat på, han hade greppat sin trollstav som James hade räckt över till honom och skickat en förbannelse i ryggen på sin rival. Innan han hann reagera igen, hade både Remus och Sirius, i ren ilska skickat var sin förbannelse på den bleke pojken.

Det var en otäck syn, hans framtänder började växa i oroväckande fart, samtidigt som hans näsa svällde i oanad hastighet. Remus sprang ilsket fram till sin vän och tittade till honom, det såg ut som om James hade råkat ut för en böldsjukeförbannelse. Han kunde höra en hånskratt och ett hotfullt morr från Sirius:
" Hah, Snorgärsen har blivit lite snyggare nu inte sant?! Och om du någonsin förhäxar James igen, så kommer effekterna kvarstå." Sade han, för att sedan spotta bredvid pojken. Folket som hade bildat en ringliknande formation, förstod att det roliga var över, så de backade undan och lät vännerna ta hand om James, medan Snape blev liggandes kvar, övergiven.

Remus och Sirius hade med Peters hjälpt eskorterat James halvvägs till sjukhusflygeln innan McGongagall dök upp. Remus var så arg på Snape, att han inte brydde sig av som hände honom just nu, Sirius trottsiga uttryck verkade vara av samma åsikt. Deras föreståndares näsborrar vidgade sig likt en ilsken drake och hennes ögon smalnade oroväckande vid åsynen av dem. När hon kom fram till dem började hon skrika, så att några av porträtten höll för öronen.
" HUR UNDERSTÅR NI ER?! TRE MOT EN? NI FÅR STAFFKOMENMDERING, ALLIHOP OCH FEMTON POÄNGS AVDRAG FÖR GRYFFINDOR, FÖR VAR OCH EN AV ER!" Skrek honom, oljudet trängde in i öronen på honom så starkt att han trodde det skulle bli svårt att någonsin höra ordentligt på det örat igen.

McGonagall verkade lugna sig lite, innan hon tog till orda igen.
"Du och Peter tar James upp till sjukhusflygeln. Remus du följer med mig!" sade hon raskt och fortfarande trotsig följde han med henne till hennes arbetsrum, där han fick slå sig ned, mitt emot hennes plats bakom katedern, på en ganska obekväm gammaldags stol i trä.
"Vår rektor lät dig gå här, trotts ditt tillstånd. Betänk det nästa gång du gör något liknande, det var bara det jag ville säga. Du kan gå nu." sade hon, utan ilska, men ilskan hade ersatts av en hemskt kylig ton. Remus ryggade tillbaka och lunkade besvärat ut ur klassrummet. Det var sant, skulle han slänga bort sin chans på bråk? Trotts att hans ilska fortfarande fanns där, likt det monster som gömde sig inom honom, så hade skammen tagit över handen.

Med huvudet lätt hängande och en stor klump i magen gick han på lektionen i försvar mot svartkonster. Men denna gången utan Snape och utan sina vänner.

________________________________

Hoppas det duger, kanske blir lite rörigt.