Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

braaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Kapitel 9 :


Repris : Sedan kom våra huvuden närmare varandra och närmare... ( också en direkt fortsättning. )

När vi bara var någon centimeter ifrån varandra märkte jag en uggla som hoande och var på väg åt andra hållet. Det vara då jag vaknade på riktigt.
- Sirius!!!, vrålade jag igen.
Vi gled genast ifrån varandra och jag såg att Sirius höll för öronen.
- Snälla , ta det lite lugnt, sa han och gjorde en konstig grimas.
- Ta det lugnt? Ta det lugnt!!!???, vet du vad jag höll på att göra?, har du någon blekaste aning om vad jag höll på att göra!!!????.
Jag höjde rösten ännu mer där på slutet om det nu gick.
- Ja, jag vet vad du höll på och göra och jag fattar inte varför du blir så upprörd, sa Sirius ganska så lugnt.
Jag fnös och gick upp ur vattnet. Det droppade vatten från varenda liten del av mina kläder.
Jag gick över bron och vidare till slottet.
Jag var precis framför porten när jag kände att när jag hade slutat vråla så kände jag mig sjuk och hängig och jag vacklade till men jag fortsatte ändå in i slottet men mycket långsammare nu och när jag kom in i korridoren orkade jag inte mer. Allting blev mörkare och mörkare för mina ögon och tillslut kolsvart.



Jag vaknade och slog upp ögonen.
Jag gav till ett skrik.
James bar mig,men han hade inte märkt att jag vaknat förrän jag skrek till. Han tappade mig och jag landade mot hårt marmorgolv.
- Ajj!
- Förlåt, jag blev skrämd,sa han.
- Vad hände? sa jag och blev förvånad över hur min röst lät.
Den var hes.
- Jag hittade dig i korridoren och tänkte precis ta dig till sjukhusflygeln.
- Tack, men jag kan nog gå själv, sa jag och reste mig upp.
Men när jag hade gått en meter vacklade jag till igen.
Jag kände mig väldigt svag men jag ville inte att James skulle bära mig.
Han tittade ängsligt på mig.
- Det är ingen fara,ett försök till, sa jag.
Men när jag hade gått lite till vacklade jag till igen.
Jag suckade.
- Visst,mumlade jag och James kom och lyfte upp mig i hans famn.
Det var det pinsammaste någonsin speciellt när en hel klass kom ut från en lektion och tittade på oss, så jag lossades att jag hade svimmat igen.
När vi till slut kom fram till sjukhusflygeln kom madam Pomfrey springandes till oss när hon såg oss.
- Vad har hänt, sa hon.
- Feber tror jag, sa James och la ner mig på en av sängarna.

- Jag går och hämtar Lily och Mathilda, sa James när madam Pomfrey skulle någonstans och hämta en dryck som fick mig att känna mig bättre.
Jag nickade och han gick ut.

-----------------------------------------------------------


Mer?

Bra

Gick James förbi själv eller med någon Annan?

Själv

nu blev jag sugen på att skriva mer





Kapitel 10 :


Madam Pomfrey hade fixat så att jag inte längre var blöt och lite senare kom Lily och Mathilda in.
De sprang till mig och frågade:
- Vad hände?
- Äsch, inget, bara lite feber, sa jag.
De såg lite mer lättade ut då men sedan fick Lily ett ganska retligt ansiktsutryck.
- Vart sprang du och Sirius då ? frågade hon intresserat.
- Kom igen Lily! gnällde jag.
- Nää, kom igen du, sa Mathilda och log ett retsamt leende.
Jag suckade.
- Jo... vi..öh.. sprang ner till sjön och sen ramla vi typ i vattnet, sa jag långsamt.
- Och sen ? sa Lily och tog fram block och penna ur fickan.
- Nu måste du väll ändå skämta med mig!
- Äsch okejdå, sa hon och la ner pennan och blocket igen i sin ficka igen.
- Och sen så typ ...öh...öh.....jösses vad det här var svårt....öh...alltså tjejer, jag orkar faktiskt inte berätta, jag behöver vila, sa jag tillslut bestämt.
- Det är rätt!
Madam Pomfrey kom ut ur sitt lilla kontor.
Lily och Mathilda såg ganska besvikna ut men vinkade iallafall hejdå till mig och sedan gick de ut.
Madam Pomfrey gav mig ett glas med någon vätska i som jag var tvungen att dricka.
- Hur länge måste jag stanna här? frågade jag efter jag hade druckit upp.
- Jaa, minst två dagar, sa hon bestämt och sedan tog hon glaset och gick till sitt kontor.
Jag suckade och sedan somnade jag.



Jag vaknade sedan nästa morgon.
Jag kände mig bättre.
Sedan kom Lily in och satte sig på sängkanten.
-Vill du att jag ska ge dig böckerna om ämnena vi läser idag sen när dagen är slut? frågade hon vänligt .
- Aaa, tack, sa jag.
min röst var mycket bättre.
- Har du frågat när du får lämna sjukhusflygeln?
- Ja, i övermorgon.
- Jaså, redan då, vad bra, då missar du ju inte uttagning till Quidditchen, eller hur? sa hon gladare.
- Det hade jag glömt, men jaa, jag missar det inte, sa jag och kände mig gladare inombords.
-Och jag har en god nyhet till! jag hörde av proffesor Waterfeild att vi ska öva på patronusar på fredag!
Lily gav till ett glädjeskrik och så gjorde jag med.
Sedan sa hon att hon måste gå och hon gick och det ända jag kunde göra var att vänta tills jag var helt frisk.
Tiden gick fortare när man sov,tänkte jag så jag la huvudet på kudden och somnade igen.


------------------------------------------------------------


mer ?

Just nu har jag skrivit ganska korta kapitel på sistone men det kommer längre kapitel sen

meera! Jättebra

AWSOME! :'D Fast jag hade hoppats på en kyss! x) (a)