Argus Filch [SV]

Xd såg inte att det stog takt utan i kapp!!

Gaaalet bra!♥

Bara för att det tog så lång tid mellan de två förra kapitlena så kommer det en ny del redan nu. Varsågod, här är nionde kapitlet! ♥

Det var mörkt ute nu. Golvuret i vardagsrummet visade åtta minuter i tolv, juldagen var snart slut.
Argus kunde inte somna, hans huvud var fullt av röriga tankar. För ett par minuter sedan hade han givit upp alla förhoppningar om att kunna somna, och istället tassat ut till vardagsrummet och satt sig i den gula soffan. Han behövde vara för sig själv, han behövde tänka.
Stearinljuset som stod på soffbordet kastade spöklika skuggor på väggarna. Lågan fladdrade till när Argus drog ett hastigt andetag. Han kanske bara inbillade sig, men han tyckte att han hörde ljud utifrån hallen. Han försökte att inte låtsas om ljudet, och tänkte istället tillbaka på dagen som gått.

När Argus förstått att hans julklapp var från Anthonia hade han blivit alldeles utom sig av lycka. Han hade tagit på sig halsbandet med guldhjärtat på en gång, och varit gladare än någonsin hela dagen. Han hade gått runt med ett konstant leende på läpparna och gett komplimanger till alla, till och med till Thea.
Argus hade väntat hela dagen på ett bra tillfälle att tacka Anthonia, men det tillfället hade aldrig dykt upp. Det hade faktiskt känts som att Anthonia undvikit honom hela dagen. En enda gång på hela dagen hade hon sett Argus i ögonen. Argus hade inte riktigt kunnat tolka den hemlighetsfulla blicken.

Den här gången var Argus säker. Han hade definitivt hört något. Det lät som att någon var på väg mot vardagsrummet.
Argus hjärta bultade hårt. Han kände igen det här, det hade hänt förut. Exakt såhär hade det varit i drömmen han drömt natten till juldagen. Argus höll andan. Kunde det verkligen vara så...?

Så stod hon där. I sitt rosa nattlinne och änglalika hårsvall. Ett blygt leende på läpparna. Vackrare än allt på jorden.
Hon slog sig ner bredvid honom i soffan. Snuddade vid hans kind med fingertopparna.
"Jag tycker om dig, Argus Filch", sa Anthonia. "Du är speciell, du..." Anthonia tystnade, men den här gången var det inte för att hon blev avbruten av Thea.
Argus fick inte fram ett ord. Han kunde inte tro att det var sant. Hans högsta önskan höll på att gå i uppfyllelse, det som han helst av allt velat ha i julklapp. Han var så lycklig att han trodde att han skulle svimma.
Anthonias havsblå ögon log vänligt mot honom.
"Tyckte du om min julklapp?", undrade hon. Argus fingrar for upp mot halsbandet han bar runt halsen. Han nickade svagt. "Tack", fick han fram. Han kände sig torr i munnen. Han svalde några gånger, tog sats.
"Jag..." Han svalde några gånger till. "Jag tycker om dig med. Sen du kom hit, jag... Jag har inte kunnat tänka på något annat. Jag tror att jag är, att jag är... kär. I dig."
Anthonia såg förundrat på honom. Sedan, i samma ögonblick som golvuret påbörjade sina tolv slag, sprack hennes ansikte upp i ett leende. Hon gav honom en hastig puss på munnen, och sedan, innan klockan ens hunnit slå klart, hade hon lämnat rummet. Lämnat Argus med ännu fler tankar och funderingar än innan. Lämnat honom med ett hårt bultande hjärta. Lämnat honom med ett leende på läpparna. Nu fanns det inte en chans att han skulle kunna somna.

Du skriver galet, galet, GALET bra, kvinna! Fantastiskt säger jag bara, helt Fantastiskt!

Lovely. ♥

Awsome!!!!

meeeeer! nuuu

jättebra!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Jahapp, vad gör jag nu då? Jag hade tänkt skriva nån sann komplimang, men min lilla hjärna kommer inte på en enda komplimang som är tillräckligt snäll nog att kommentera din fanfic med, men du skriver i alla fall omänskligt bra! Erkänn nu att du är J.K. Rowling och att du skriver fanfic på muggliz! Hur som helst avgudar jag din fanfic! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Just det enkänn du är J.K.!!!!!!!