Unicornhorn & rollspelare prs

"Men jag fattar inte, vad är du?" frågade hon och la bittert armarna i kors. Hon väntade inte på hans svar utan tog det hon behövde och började gå igen. Han irriterade henne väldigt mycket genom att inte rakt ut bara säga.

Han gick i kapp henne och lade en hand på hennes axel.
"Vampyr" sa han och tittade på henne. Han undrade hur hon skulle reagera, men det kunde ju inte vara värre än att hon sprang iväg.

Chloe stannade upp och rynkade på pannan. Hon såg på honom en stund och skakade lite på huvudet.
"Skitsnack." sade hon och la armarna i kors över brösten.

"Skitsnack? Säger häxan?" sa han och flinade. Han skakade på huvudet.
"Hur ska jag bevisa det för dig? Mer än det du såg igår, alltså?" sa han och undrade hur hon kunde ha svårt att tro på det, speciellt när han hade visat henne sina krafter.

Chloe rynkade lite på pannan innan hon började gå mot ett klassrum, förväntade sig att han skulle följa efter. Hon öppnade dörren och kollade på honom en stund innan hon gick in. Hon trodde inte alls på honom utan tog istället det första vassa hon hittade och skar ett snitt i handleden mest för att se hans reaktion.

Han ryckte på axlarna och gick med henne in i rummet. Han öppnade munnen.
"Nej - gör det in..." han avbröt sig när hon skar sig i handleden. Direkt svepte det mörka över honom och han kände hur doften blev starkare. Han supersprang fram mot henne och tryckte upp henne mot väggen.
"Jag vill inte skada dig" sa han och tittade på hennes handled, där det mörka blodet rann ner för hennes handled. Han ville bara bita fast och inte släppa.

Chloe flämtade till och såg på honom med stora ögon. Hon visste inte riktigt vad hon hade förväntat sig men det hade inte varit sanningen iallafall. En del av magin hon tagit dagen innan var kvar och hon tvekade inte utan slog handen mot hans bröstkorg.
"Motus" andades hon och såg hur han flög tvärs över rummet. Hon tittade på honom med stora ögon och bet sig på läppen. "Förlåt, jag trodde du bullshita. Hur får jag det att sluta då?" frågade hon gnälligt och ökade avståndet mellan dom.

Ben kände hur han lyftes upp från marken och flög genom rummet. Han landade på golvet. Han kravlade sig upp och tittade på henne.
"Får vad att sluta?"

"Dig! Blodet? Jag vet inte..." sade hon och kollade på honom med stora ögon. Hon hade inte alls tänkt igen sin plan. Hon försökte komma fram till någon formel men det var helt blankt för henne.

"Jag är inte ett problem sålänge jag inte tappar kontrollen, vilket jag gör snart om du inte får blodet att sluta" sa han och hörde varje droppe när det slog i golvet.
"Jag kan hela dig, men då måste du komma nära" sa han och höll fast i stolen han stod bredvid för att inte springa fram och slita halsen av henne.