[HP] Lumos :3 & Cawith

"Föräldrar med höga förväntningar?", undrade han med ett snett, förstående leende. Han kunde känna igen sig i det till viss del. Hans pappa kom från Italien och en fattig trollkarlsfamilj, och han nämnde alltid för Chase att han var tvungen att skaffa sig en bra utbildning.

"Ja, de vill att jag ska arbeta på ministeriet. Glöm det säger jag bara", mumlade hon och suckade. Det var något med Chase som gjorde det så lätt att prata med honom. Han förstod på ett sätt som Jason aldrig skulle kunna göra.

Chase nickade förstående och såg ut genom fönstret bakom Allison. Solen lågt högt uppe på himlen. Han rätade på sig.
"Ska du med till hogsmeade?", undrade han. Han kände för att komma ut och ta lite frisk luft. Han hade alltid varit en naturmänniska. Det gjorde honom lyckligare än han kunde sätta ord på.

Allison log mot Chase.
"Visst, jag har ändå inget bättre för mig", svarade hon och reste sig upp.

Chase log och reste sig upp. Allting på borden hade magiskt försvunnit, och de sista eleverna lämnade salen.
"Vi ses vid marmortrappan om tio minuter. Jag ska bara ta på mig mina ytterkläder", förklarade han och försvann upp för trapporna. Väl uppe i sovsalen drog han på sig hans kappa, och lindade Ravenclawhalsduken runt halsen och axlarna.

Allison skyndade sig ned till sovsalen och satte på sig hennes mantel och hennes randiga halsduk som var färgad i elevhemmets färger. Hon gick sedan tillbaka upp till marmortrappan och ställde sig där och väntade på Chase.

Chase småsprang ned för trapporna, och var nästan påväg att springa in i Allison. Han hann ta tag i trappräcket i sista sekund.
"Så, ska vi gå?", undrade han med ett lätt leende.

"Absolut", log Allison och började gå mot den stora porten. Det var alldeles vindstilla ute vilket hon uppskattade. Om det hade blåst så hade hon frusit eftersom vindarna på hösten var så kalla. Det var alldeles perfekt.

Chase gick ner för yttertrapporna och vände ansiktet mot himlen. Luften var alldeles krispig, och då och då föll de färgade löven mot marken i gungande rörelser. Han stoppade händerna i byxfickorna och tog ett djupt andetag av den friska luften.
"Gillar du hösten?", undrade han, mest för att starta en konversation.

"Njae, lite för kallt för mig", svarade hon ärligt och sparkade till en sten som låg på marken.