Cipriano & Everly [privat]

Hon kände efter trots att hon var ganska så säker på att hon fortfarande inte skulle lyckas få ner någon mat. Hon hade fortfarande en stor bit att smälta efter allt som hade hänt.
"Jag vill gärna ha något att dricka." Hon snurrade runt så hon såg på honom igen. "Ett glas vatten."

"Bara?" undrade han och såg på henne en stund. Jason gned fingrarna mot sin axel så han hade träningsvärk där. "Jag kan visa dig huset senare förresten." föreslog han och log snett.

Kay nickade för att bekräfta att hon ville ha vatten och inget mer. Då han erbjöd sig att visa huset senare nickade hon igen - det var väl bättre än att behöva sitta instängd på ett rum.

Jason såg på henne en stund och log snett. Han gick till köket och tog några flaskor med vatten och några müslibars innan han gick till rummet igen. Han sa inget utan la allt på sängen innan han gick mot dörren igen.

Då han var tillbaka med ett par vattenflaskor samt några müslibars tog hon några steg i riktning mot sängen. Han planerade tydligen inte att stanna kvar i rummet eftersom han nästan genast vänt sig om och gått mot dörren igen.
"Tack," sa hon. Att han inte behandlade henne dåligt uppskattade hon något enormt, det var något hon inte kunde ta för givet.

"Det är lugnt, säg till om det är något mer. Ehm, killarna kommer dra om typ en timme. Jag säger till när du kan komma ut. Jag kan dra och köpa kläder åt dig om du vill." sade han sedan och vände sig mot henne. Han behövde henne verkligen på sin sida.

Kay övervägde det han sa en stund. Hon ville inte att han skulle åka och köpa kläder åt henne för det var ju inte som om hon stannade kvar här av egen fri vilja, men att gå runt iklädd hans kläder kändes inte heller som ett bra alternativ. Hon satte sig ner på sängkanten och tog en av vattenflaskorna.
"Hur länge har du tänkt hålla mig kvar här?"

Jason suckade lågt och drog frustrerat handen över ansiktet.
"Jag vet inte riktigt, tills jag litar på dig." sade han ärligt och granskade henne. Han tyckte synd om henne men han tänkte inte riskera allt för hennes skull.

Tills han litade på henne? Han kanske aldrig skulle komma att lita på henne tillräckligt mycket för att låta henne gå. Hon valde dock att inte påpeka det eftersom hon inte ville riskera att göra honom arg. Hon ville inte att han skulle sluta visa upp den mjukare sidan av honom - den som hon fått ta del av på festen och i denna stund.

"Eller tills allt lägger sig. Jag vet inte riktigt, jag kan inte riktigt fråga någon om råd heller okej?" suckade han och granskade henne en stund. "Jag är riktigt ledsen, Kay, jag vill inte ha dig här heller." mumlade han ärligt.