Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Freya suckade tyst och såg på honom, kände sig som världens största idiot. Hon tog hans hand och bet sig löst på läppen. Hon stod stilla och drog honom intill sig igen. Hon log svagt och kysste mjukt hans läppar, försökte kompensera för att hon varit en idiot.

Han strök händerna längs med hennes armar, vidare ner längs hennes midja och de stannade slutligen upp vid hennes höfter som han lätt kramade om. Han strök tungan över hennes underläpp ett par gånger innan han med ett nöjt leende drog sig undan igen.

Freya rös till av hans enkla beröringar och rodnade svagt. Hon vek generat undan med blicken när han drog sig undan, hatade att rodna framför honom.
"Du kanske får en belöning ikväll." sade hon sedan oskyldigt innan hon började gå igen.

Roat vände han blicken framåt och började gå. Att se henne rodna var verkligen något extra och han älskade varje gång det hände. Då hon nämnde ordet 'belöning' spetsade han genast öronen - nu hade hon definitivt hans fulla uppmärksamhet om hon inte tidigare haft det.
"Berätta mer," uppmanade han henne och flätade samman deras fingrar igen.

Freya kollade inte på honom förrän rodnaden lagt sig. Hon skakade på huvudet och kramade hårt om hans hand.
"Det får bli en överraskning." sade hon och log glatt. "Hur många år har gått sen vi träffades senast?" undrade hon och såg upp på honom.

Ace försökte inte ens dölja hur missnöjd han blev över att inte ens få en hint ur henne. Han fick helt enkelt försöka övertala henne om att det var bäst för henne att hon visade honom vad han hade att se fram emot.
"Alltför många." Han ville inte ens tänka på hur många år det faktiskt hade gått sedan de senast träffat varandra.

"Då tror jag belöningen kommer uppskattas." flinade hon och kysste mjukt hans kind. Freya log nöjt då butiker längs gatan började öppna och folk i staden börjat vakna upp. "Har du bott här länge?" undrade hon nyfiket.

"Jag skulle uppskatta den oavsett hur länge vi varit från varandra." Han tyckte nästan alltid om hennes överraskningar och den hon nu lovat honom skulle knappast vara ett undantag. "Det har jag," nickade han sedan, "många och långa år, det har varit så långtråkigt utan dig."

Freya log svagt och kysste hans handrygg.
"Har du ehm.. Du vet umgåtts med någon annan när jag varit frånvarande?" undrade hon och försökte att inte rodna igen. Hon menade ifall han haft kvinnligt sällskap under tiden hon varit borta.

Ace stannade upp och gav henne en lång blick.
"Nej." Hans svar var kort men han behövde väl inte formulera sig på något annat sätt? Det var något hon aldrig skulle behöva bekymra sig över att han skulle göra, för han behövde inte någon annans sällskap än hennes.Det var bara en han hade ögon för och det var henne, någon annan brydde han sig inte om.