{HP} Lumos :3 & Miranda Black

Chase kastade en blick på klockan över madam Rosmertas bänk. Det började närma sig middag.
"Vi kanske borde gå tillbaka."

Zuri nickade. Hon reste sig och sköt in stolen efter sig.
"Då går vi då", sa hon.

Logan och hans kompisar satt på rummet och åt godis. De skrattade och skämtade med varandra. Men han kunde inte släppa Harper ur huvudet. Han fattade verkligen inte varför. Hon var så himla ... smart, söt ... "Nej hon var vidrig, jobbig, task.. Vacker, snäll när hon inte var med honom. "Men Gud! Vad satt han och tänkte egentligen? Hon var ju Gryffindorare för f*n", tänkte Logan.

Brinley satt i sin säng, tittandes ut över ängarna. Det var skymning, och snart var det dags att gå ner och äta middag. Hon var inte hungrig nu heller, men hon skulle vara tvungen att trycka i sig maten. Hon hade fått ett brev från en av husalferna. Hennes och Winters straffkommendering skulle träda in redan den kvällen klockan åtta. Alltså om en timme. Hon visste verkligen inte vad hon gjort för att behöva träffa Winter så många gånger den dagen. Brinley tänkte på hur vacker han var. Men han var ju så otrevlig.. Tänk om hon kunde ändra på det, och få bort hans hat mot mugglarfödda? Hon skakade på huvudet. Det var helt omöjligt.

Logan gick upp till sjukusflygeln för att göra sin straffkomendering. Klockan var tio i åtta så han hade gott om tid kvar. Logan kom fram till sjukusflygeln och var först. Han trodde att Harper var väldigt punktlig men tydligen inte.

Brinley plockade ihop sina saker och gick upp mot sjukhusflygeln, där Winter och Madam Pomfrey redan stod. Madam Pomfrey tilldelade dem sina uppgifter, innan hon gick in på hennes kontor. Brinley skulle rätta till skynkena runt varje säng, och hon satte igång. Hon kollade inte tillbaka mot Winter, och en pinsam tystnad restes mellan dem.

Logan fick i uppgift att piffa upp kuddar och släta till lakan i varje säng. Tystnaden var otrolig pinsam och ingen sa något. Han stod inte ut när det var tyst så försökte därför starta en konversation.
"Här du inga vänner eller?", frågade Logan och han ansträngde sig ytterst för att inte låta för otrevlig.

Brinley sneglade bakåt mot Winter, innan hon kollade framåt igen. Hans ord brände inom henne, och hon bet sig hårt i läppen.
"Några få.." Hon tänkte på tjejerna hon delade sovsal med. Kylie och Tiana. Men när hon tänkte tillbaka så hade hon inte träffat dem så mycket sedan den förra terminen. "Men inte många, nej", fortsatte hon i tystnad, utan att kolla tillbaka. Hon rättade till skynket.

"Nähä okej. Varför inte?" Logan undrade nästan om hon bara hade en fasad hon visade upp hela tiden. Att hon bara låtsades vara självsäker och inte kunde såras.

Brinkey suckade tyst. Det var en sådan dubbelmoral att hon inte fick fråga honom saker utan att han blev arg, men han fick fråga henne.
"Det bara är så", förklarade hon lugnt. Egentligen var hon inte lugn. Hennes mamma hade dött för två år sedan, och sedan dess vågade hon inte lära känna någon. Hon ville inte förlora någon mer. Smärtan var för intensiv. Brinley drog handen genom håret och slätade till skynket med den andra. Hon ville lämna just det samtalsämnet så fort som möjligt.

"Jaha."
Logan visste inte vad han skulle säga nu. Det blev återigen en pinsam tystnad. Han puffade till några kuddar och sneglade åt hennes håll. Hon såg lite frånvarande ut och han undrade varför.
"Är du ledsen?", frågade Logan. Han vände sig åt hennes håll och såg på Harper.