[PRS] skorpa & boknörd_

"Vad betyder det då?" frågar den yngre killen och ser ner på sina fötter. Mikael tar en till bit sushi och tuggar försiktigt på den medan han försöker komma på något att svara. "Andra tycker att jag är barnslig för att jag alltid är sjukt petig med maten, jag beställer bara mat från ställen jag vet har okej mat. Och jag har inte kollat upp de ställena själva, antingen har min vän eller min mamma tvingat i mig något där." börjar han med att förklara och vänder upp blicken mot den äldre igen. "Många tonåringar tycker jag är barnslig för att jag bara vill vara hemma, många tycker jag är barnslig eller konstig för att jag blir så förbaskat nervös när jag pratar med dem. Min kompis tycker jag är barnslig för att jag nästintill alltid klagar på andras musiksmak, och för att jag inte har något emot disney, vilket han har."

Kayden granskar Mikael med ett nytt intresse.
Han hade inte trott att Mikael skulle förklara något - men uppenbarligen hade fotbollscoachen fel.
"Det är ju inte barnsligt", säger han tillsist och vänder blicken mot bordet. "Alla är ju annorlunda."
Den repliken är uttjatade sen länge, men det finns en mening i den.

Mikael ler lite mot honom och kliar sig bakom huvudet.
"Alla har väl olika syner på vad som är barnsligt antar jag," säger han och rycker lite på axlarna. "Vad vill du ha att dricka?"

Coachen ser upp och möter den yngres blick.
"Jo, och du räknas väl fortfarande som ett barn eftersom att du är under arton och omyndig", säger han och ler snett. "Vatten, tack."

"Äsch, jag fyller arton nästa år, det är inte så långt kvar." berättar Mikael och börjar hälla upp vatten i två glas. Han ställer ner ett ut av glasen på bordet framför teven där han satt förut och håller fram det andra till den äldre.

Coachen drar på munnen och tar emot vattenglaset.
"Men du är fortfarande inte myndig", påpekar han och tar en klunk vatten.

Mikael viftar lite med handen och sätter sig ner i skräddarställning i soffan.
"Nej, det är jag ju inte," säger han och tar en klunk vatten han också.

Coachen ler och sätter sig ner brevid Mikael.
Ganska nära, men han bryr sig inte.
"Hur går det i skolan då?" frågar han och byter samtalsämne.

Mikael ser upp på honom när han sätter sig ner, den yngres ben snuddar vid coachens, men han försöker att inte bry sig om det.
"Det är mycket att göra, men det går fint fint," svarar han försiktigt med blicken fäst på teven som fortfarande är på, då han inte vågar se på den äldre.

Coachen ler och drar upp benen och korsar dem.
Det får Mikaels och hans ben att röra varandra mer.
"Bra att höra", säger han.