[PRS] Cipriano & Cawith

Damon ryckte till när tjejen lade sina armar runt hans nacke, men spelade sedan med och lutade sitt huvud närmare henne. När han såg i ögonvrån att vakterna hade gått förbi släppte han direkt henne och gick iväg mot perrongen utan ett ord.

Mal slappnade av när han släppte henne och gick efter. Hon såg tåget som kom närmre och närmre innan det stannade.
"Skynda." Sade hon och gick snabbt på tåget. Hon letade upp två lediga platser och satte sig utmattat ner.

Damon följde efter henne och sjönk ned på det mjuka sätet bredvid henne.
"Det var nära ögat. Men varna mig gärna innan du försöker dig på något sådant igen", sa han.

"Jag vet, förlåt men jag sa faktiskt att det bara håller i en stund." sade hon och såg på honom med stora ögon. Hon lutade sedan sömnigt huvudet mot hans axel och slöt ögonen. "Väck mig om en timme." sade hon tyst och svalde lätt.

Damon kollade ut genom fönstret och såg hur landskapet förändrades. Den stora stadens miljöer flöt bort och ersattes med skog, skog och skog. Han gäspade tyst, trots sömnen han hade fått kände han sig trött och skulle mer än gärna göra som tjejen och sova lite.

Mal vaknade efter en stund av en mardröm och svalde hårt. Hade panik men lyckades se lugn ut.
"Sov en stund du." sade hon hest till killen och drog händerna över ansiktet.

Damon nickade. Hon såg orolig ut, men han sa inget då det inte var hans ensak. Han slöt ögonen och föll till slut ned i en drömlös sömn.

Malvina satt vaken resten av tågresan, hon började småprata lite med en gammal tant som satt mittemot henne. Hon petade försiktigt på killen då de skulle vara framme efter en stund.

Damon rycktes ur sömnen när han kände något nudda hans axel.
"Är vi framme snart?", frågade han nyvaket när han hade öppnat ögonen.

"Mm, tio minuter typ." log hon snett och drog en hårslinga bakom örat. Hon gäspade stort och pillade med sitt hår. Hon såg ut från fönstret och bet sig hårt på underläppen.