~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Draco reste sig graciöst från golvet och tog emot kappan. Han hängde den om sina axlar och nickade mot henne.
"Tack..." mumlade han tillbaka då han inte visste vad annars ha kunde säga. Han visste att det var dags för dem att skiljas åt.
"du kan gå först, så går jag om några minuter..." sade han och såg på henne.

Laura kollade på Draco och gav honom en kram innan hon tog ett steg tillbaka.
" Tack Draco för allt" sa hon innan hon lämnade båthuset. Hon stängde dörren efter sig men hade kvar handen på handtaget någon minut innan hon började sin vandring mot slottet. Några tårar rann ner för hennes kinder då hon inte ville skiljas från Draco eller hans famn.

Draco stod alldeles stilla, han tittade på dörren till bårhuset som Laura för några minuter sedan hade vandra ut genom. Lukten av henne dröjde sig kvar i hans kappa och Draco kunde inte hjälpa att lukta på kragen. Han suckade och funderade på hur de någonsin skulle kunna lösa detta. Om detta hade hänt för en vecka sedan, om Laura hade kramat mig för en vecka sedan hade jag nog putat ner henne i sjön, letat genom hela båthuset efter Potters flinande ansikte och aldrig någonsin hade jag kunnat tvätta mig tillräckligt ren för att bli av med smutsblodsstanken... tänkte han och såg ner på sina händer. En rysning färdades genom honom, men, allt är annorlunda nu... Eller är det det? Draco fick en äckligt vidrig känsla i magen. [i]Tänk om detta är en enorm plan från Potter, kunna verkligen sätta dit mig ordentligt den... den... den där stans...[/i9 Draco knöt sina nävar och sjönk ner på golvet i båthuset. Han ville sitta någon minut till innan han var tvungen att ta på sig masken han bar var dag och gå tillbaka till Hogwarts.

Laura skyndade sig upp från båthuset med tårarna rinnandes ner för kinderna. Hon skyndade sig förbi Harry och dom andra i entrehallen och fortsatte mot sällskapsrummet. Hon hörde Harry skynda sig efter henne.
" Laura" sa Harry och stoppade henne nu. Laura vände upp ansiktet mot Harry och man såg tårarna som rann ner för kinderna. Harry strök bort tårarna direkt men hon stoppade honom.
" Harry nej" sa hon och knuffade sig undan ifrån honom och fortsatte med snabba steg mot sällskapsrummet.

Draco hade lämnat båthuset och var nu påväg tillbaka till Hogwarts. Vinden bet honom i kinderna. Han huttrade till lite lätt precis innan han gick in genom portarna till skolan. Slottet låg tyst, de flesta eleverna var i sina elevhem i väntan på den stundande middagen som inom kort skulle serveras i Stora Salen. Draco var inte sugen på mat, inte alls. så det lockade inte med middag trots att det redan doftade gott i byggnaden.

Han vandrade genom korridorer och ned för trappor påväg mot Slytherins elevhem då han stötte på Tamara som hade en trave böcker i famnen, hon gick mot honom.
"Draco, hej." sade hon glatt och de båda stannade upp framför varandra.
"Hej Tamara," svarade Draco artigt.
"Du ser frusen ut." sade Tamara med ett leende på läpparna.
"Ja, det är kallt ute." svarade Draco och gav henne ett litet leende tillbaka.
"Antar det, varit kasst väder senaste tiden." Tamara halade upp böckerna lite högre då de gled genom hennes armar, "men jag gissar att snön kommer snart, då blir det i alla fall ljusare ute." fortsatte Tamara, Draco nickade.
"Vill du ha hjälp?" frågade han och gestikulerade mot böckerna med sin haka. Tamara skrattade,
"Gärna, om du vill, tungt satan att bära." Draco log och tog emot tre av de sex böckerna. Han vände om och följde Tamara.

"Så, vart ska vi?" Tamara slängde med sitt hår då det störde henne.
"Åh, bibblan, måste lämna tillbaka fem och låna om en." sade hon och Draco nickade. De lämnade de mörka korridorerna som fanns nere vid Slytherins elevhem och klättrade upp för trapporna mot andra våningen där biblioteket låg.
"Du är inte så pratglad." sade Tamara vänligt med nyfikna ögon.
"Nah, aldrig varit." sade Draco och ryckte på axlarna. Tamara ryckte på axlarna hon med.
"Inte jag heller faktiskt, ibland känns det onödigt att prata men ibland kan man ha riktigt trevliga samtal med den rätta personen." Draco kunde inte annat än att hålla med henne där.
"Fast, ibland kan man ha trevligt utan att prata också, ibland är det nästan bättre faktiskt," Tamara log, "igen, med rätt person då." Där kunde Draco inte göra annat än att nicka. Han ansåg att Tamara hade väldigt rätt just där, att inte prata, bara vara med den rätta personen kunde verkligen vara ännu bättre.De gick in i biblioteket och Tamara lämnade tillbaka fem utav böckerna och bad den sura bibliotekarien om ett omlån på den sjätte.

Draco såg sig omkring, de flesta i biblioteket var för Ravenclaw och Hufflepuff. Han kunde bara se två stycken årskurs ettor från Slytherin.
"Sådär," sade Tamara när hon kom fram till honom, "klart. Ska vi gå och äta?" Draco var påväg att säga nej då hans mage ljudligt kurrade och ropade på mat.
"Haha, din mage verkar tycka det i alla fall, kom." Tamara nickade mot dörren, Draco nickade kort och de gick tillbaka samma väg de kom och vandrade ner mot Stora Salen för att äta middag.

Laura hade varit uppe i sovsalen hela tiden fram tills middagen då hon behövde vara för sig själv och bara tänka igenom allt som hänt tidigare. Lita inte på Draco, han kanske bara leker med dig Laura, tänkte hon och drog handen snabbt igenom håret och reste sig upp. Harry ropade att det var middag och hon gick ner till dom. Hon såg på Harry och gick bara förbi honom utan ett ord. Harry skyndade efter henne och grepp tag i hennes arm.
" Du kan inte ignorera mig för alltid Laura" sa han och kollade på henne med allvarlig blick. Hon slet sig loss och kollade på honom med en ilsken blick.
" Jag kan ignorera dig hur mycket jag vill Harry för du bestämmer inte över mig" fräste hon och skyndade ner till stora salen. Hon gick in och såg sig omkring efter Hermione men såg henne ingenstans. Med frustrerande steg gick hon till mitten av gryffindorbordet och satte sig ner för att äta. Harry slog sig ner mitt emot henne.
" Det låter som du har kärleksproblem Lar" sa han och la upp mat till sig själv. Hon kollade på honom och slängde i sig maten för att få gå till bibblan.
" Varför bryr du dig om ifall jag har kärleksproblem, jag kanske har det för att jag har fallit för helt fel människa och min kärlek är helt jävla förbjuden men varför bryr du dig ens för" skrek hon nu ilsket och reste sig upp.

Draco och Tamara stod i dörröppningen till Stora Salen som nu låg alldeles tyst. Lauras röst hade några sekunder tidigare skrikits,
"...och min kärlek är helt jävla förbjuden men varför bryr du dig ens för?!" hade hon skrikit då Draco hade stannat upp i dörröppningen. Vad var det hon just sa? Tänkte Draco för sig själv, Tamara knuffade honom i sidan och viskade i hans öra,
"Alltså, den bruden har seriösa problem..." Draco besvarade inte henne, han bara tittade på Laura, precis som all andra i Stora Salen gjorde. Han fick kämpa för att stå emot önskan om att gå fram till henne och dra med henne därifrån. Att se henne arg, till och med lite ledsen, och framför allt att se henne med Harry gjorde honom förbannad. Riktigt förbannad. Men han kunde inte göra annat än att titta på Laura.

Laura såg upp på Draco innan hon skyndade därifrån. Ilskan pumpade inom henne och hon behövde något att slå på och helst ingen människa. Hon hörde att någon gick efter henne och hon stannade för att se in i Harrys gröna ögon.
" Laura du har blivit jättekonstig, jag är orolig för dig" sa Harry och försökte ta hennes hand. Laura drog åt sig handen och såg på Harry.
" Harry, jag vet inte om du har känslor för mig eller något men jag känner inte något för dig utan det finns en annan som jag känner något för" mumlade hon fram och skyndade vidare. Hon visste att hon kunde gömma sig i uggelboet får då slapp hon allas blickar och det.

Draco såg på medan Laura och Harry försvann ut från salen, Laura hade tittat hastigt på honom. Han hade bara stått där som en idiot. Utan att göra något. Ha sparkade sig själv invändigt.
"Drama..." mumlade Tamara med en missnöjd röst, drama var uppenbarligen inget hon tyckte om. Draco ryckte på axlarna.
"kom, nu äter vi, låt de där gryffindorarna lösa sina egna jumla problem." sade Tamara och drog med Draco in i Stora Salen. Men egentligen ville han gå efter henne. Men då han visste att Harry skulle vara med henne valde han att avstå. Att visa den sidan av sig själv framför Harry var inget han var särskilt intresserad utav.

Laura hade lämnat Harry ensam nu och försvunnit iväg mot uggelboet för att få vara ifred från alla människor. Hon behövde en plats där hon kunde få tänka ifred utan någon som störde henne. Du har precis gjort bort dig inför Draco med att skrika att din kärlek är förbjuden, tänkte hon och slog handen i väggen och sjönk ner mot golvet med tårarna rinnandes ner för kinderna på henne.
" Varför mamma, varför måste jag alltid falla för dom jag inte kan få för?" frågade Laura gråtande och såg ut genom fönstret. Tårarna droppade ner i hennes knä och lämnade små blöta fläckar efter sig på byxorna.