Öppet rollspel - Vikingabyn

Hon nickade, egentligen skulle hon behöva lära sig det med. Laga mat kunde Eira ganska bra, men hon var inte särskilt intresserad av det heller och kunde lägga ner sin själ bakom matlagningen.
Eira ställde sig upp och följde med Lopt ut för att möta de andra och Tord.

Lopt suckade. Tord var inte där är. Borde han vara förvånad?
"Kom. Vi tar ut vapnen och det andra så länge", sade han till Eira samtidigt som han gav sig in i smedjan, som än inte var varm än; i vanliga fall svettades man så fort man kom in.


(Hur går det Shadow of hope och Vargrävling, ska vi fortsätta med det här rollet? För vi kan inte fortsätta utan er )

Det rann en tår nerför Sagas kind. Hennes fars ord ekade i huvudet på henne. När hon dragit med sig Ivar hem hade far sparkat ut honom direkt. Och Saga hade sagt emot... Det skulle hon aldrig gjort.
"Gå din väg! Jag vill aldrig se dig mer i mitt hus!"
Saga gömde händerna för ansiktet, hulkade och snyftade. Ivar la en arm om henne. Han var blek.
"Jag är ledsen... Jag borde inte kommit tillbaka... Jag bara.... Saknade er"
Hon tittade upp på hans kritvita ansikte.
"Be inte om ursäkt. Att få se dig innan jag ger mig av var den bästa händelsen som kunnat hända".
Ivar vajade till.
"Saga... Det är..."
"NEJ! Jag ska åka. Jag missade lin chans för två år sen. Nu har jag fått en till, och jag tänker ta den, även om självaste Oden inte ville det!"
Saga reste sig upp, och började gå mot smedjan.

Lopt hade gått in för att hämta fram några oslipade svärd och de gamla träningsdockorna av halm, men hade istället satt igång den stora ässjan, vilket han gjorde så tidigt som möjligt varje morgon. Mest med tanken än med händerna; det var mycket enklare, för var elden magisk så skulle den inte slockna förrän ha ville det, han slapp hålla igång den hela tiden. Så egentligen plockade han bara bort det som låg på bänken framför och satte sedan igång den med tanken, elden flammade upp utan ens någon gnista i förvarning. Han hörde hennes steg närma sig, och han gick ut ur smedjan, tog med en av träningsdockorna på samma gång. Det var, som han trott, Saga Eriksdotter. Efter samtalet kvällen innan hade han gissat att hon skulle göra det.

Tord kom till där han skulle möta sin bror och Eivar. Han hade tyvärr blivit lite sen men han tänkte att Lopt troligtvis redan räknat med det. Han hade med sig lite olika vapen och så att de kunde välja vad de tyckte kändes bäst.

Han såg honom komma, och flinade
"Så det var dags att komma nu?" log han. De småkivades alltid med varann, hade alltid gjort, och skulle förmodligen alltid göra. Det var inte det att de var osams eller nåt, utan det var mer som ett skämt. Lopt skämtade nästan alltid, och det hade bara blivit så.

"Ja men det var ju inte värt att komma tidigare och dessutom så var jag inte så sen!" sa han med ett flin som matchade Lopts. Han la ner vapnet på marken bredvid honom, "så vad har hänt medans jag varit borta?" frågade han.

"Inte mycket. Har du ätit än? Sigyn gjorde massvis." frågade han medan han betraktade vapnen Tord lagt ned på marken.
"Du borde verkligen ta bättre hand om de där, vet du."

"Nej, jag hade tänkt att äta senare" sa Tord innan han kollde ned på vapnen med en suck, "ja jag vet, men de börjar bli gamla, ska skaffa nya näst gång vi åker ut" sa han innan han kollade upp på Lopt igen.

(I'm coming! Har fysikprov, nationella för att vara exakt och jag pluggar som galen denna helgen, så jag vet inte hur jag ska få ihop det Förhoppningsvis kan jag ikväll! Ska läsa ikapp allt som har hänt i rollet också).