PRS Kaninis & Adora

Hela natten vandrade han. Vägen var tuff och det höll på att sluta riktigt illa flera gånger, men någon hade vakat över honom eftersom han fortfarande var vid liv. Med stora ögon såg han sig omkring. Det här landskapet var något nytt och annorlunda; det var vackert och det var sagolikt. Grönt gräs, små ljusrosa blomblad på träden och han behövde inte längre sin varma kappa. Efter en stund kunde han skymta ett läger framför sig och olika figurer: kentaurer, björnar, grävlingar.. När han med tunga steg gick förbi dem, väste några fram att han inte hörde hemma här. De hade nog rätt.

--

Efter en blick på klockan konstaterade Isabelle för sig själv att det var dags att krypa till kojs. Det hade varit en dag full med intressanta och oväntade överraskningar. "Jag är trött." Hon reste sig upp och la skålen i diskhon.
"Godnatt." Hon sträckte ut armarna mot sin bror i väntan på en kram.

Esme och bävrarna kom fram till lägret dagen efter och hon satt och åt frukost när hon hörde en massa oljud. Hon kollade bort för att se vad det var.

Colin drog in henne i famnen för en kram och smekte henne samtidigt över rumpan.
" Du är väldigt snygg syrran" viskade han i hennes öra.

Nate gjorde sitt bästa i att strunta i vad filurerna runt omkring honom ropade. Om det magnifika lejonet skulle betrakta honom som en fiende och be honom lämna lägret, skulle han göra det. Han stannade en bit ifrån tältet och föll ner på knäna. Han böjde respektfullt på huvudet när Aslan majestätiskt vandrade ut från tältet och stannade framför honom.

--

Isabelle la armarna kring hans midja. "På stranden ville du inte erkänna det på grund av att det vore opassligt," påpekade hon med ett litet skratt. Hon rufsade lätt till hans hår och försökte att inte låtsas om att hans händer för andra gången på en dag befann sig på hennes rumpa.

Esme smet till dom andra för att kolla vad det var. Hon sken upp när hon såg Nate.
" Nate" ropade hon glatt och skyndade sig fram till honom.

Colin flinade mot sin syster och klämde lätt på hennes rumpa.
" Jag gillar verkligen din fasta lilla rumpa" viskade han i hennes öra. Man kunde se hur det hade blivit en bula på hans byxor.

Aslan bad honom bara efter några sekunder att resa sig. Nate såg Esme komma springande och gav henne en lätt kram. Han var glad över att hon klarat sig. Aslan avbröt dem inte utan gav dem lugn och ro. Nate visste dock om att en pratstund väntade på honom.

--

Isabelle sneglade ner mot hans byxor där man tydligt kunde se en bula. Trots att det borde ge henne obehag reagerade hon istället med ett halvt leende. "Får jag dig verkligen att reagera sådär?" undrade hon tyst. Hon väntade inte på svar. "Jag tror att jag gillar dig mer än jag borde, men jag vill ta det långsamt. Inget brådskande."

Esme kramade om Nate direkt.
" Jag är så glad att du lever har varit så orolig för dig" sa hon och log till mot honom.

Colin flinade mot sin syster.
" Det som finnas innan för är bara för dig" viskade han i hennes öra.

"Jag är glad över att du klarade dig hit med livet i behåll. Är bävrarna här? Jag skulle gärna vilja träffa dem." Nate besvarade hennes leende. Han hade aldrig sett talande bävrar förut, det var en del av orsaken till att han ville träffa dem. Han var också tacksam för att de tagit hand om Esme genom åren och gett henne en bra uppväxt fylld av den kärlek han själv aldrig fått uppleva.

--

"Vad menar du?" frågade Isabelle förvirrat. Talade han om hennes känslor och att hon skulle hålla dem för sig själv? Eller syftade han på det som byxorna hans dolde?
"Vad jag menar är att vi inte ska gå för fort fram. Vi har ju inte ens gjort det här än." Hon tryckte lätt sin hand mot hans nacke för att få honom att böja sig ner lite. Hon själv ställde sig på tå och stannade med läpparna bara några centimeter ifrån hans.

" Kom så får du träffa dom" sa Esme och tog hans hand. Hon ledde honom till bävrarna. Fru bäver kollade upp på dom när dom kom dit.
" Du måste vara Nate" sa fru bäver och log till.

Colin drog henne till sig och kysste henne. Han fick in tungan i hennes mun och sökte efter henne.

Nate slöt tafatt fingrarna kring hennes hand och följde lydigt efter. Han blev smått förvånad över att en av bävrarna kände till hans namn. Esme måste ha berättat om honom trots att hon sagt att hon inte skulle. Han log mot bävern och satte sig ner på huk för att vara på samma höjdnivå som frun.
"Trevligt att träffas, Esme har berättat om er."

--

Efter en halv minut avslutade Isabelle kyssen för att hämta andan. Hon hade blivit så uppspelt över att göra något så förbjudet att hon glömt bort att andas. Hon fuktade sina torra läppar med hjälp av tungan och tittade sedan med ett leende upp på sin bror. Hon hade verkligen njutit av kyssen.

Esme log till och satte sig ner på gräset. Fru bäver log till mot Nate.
" Esme har berättat om dig och jag får tacka dig för att du räddade oss" sa fru bäver och log till. Esme kollade snabbt på Nate.
" Är du hungrig?" frågade hon.

Colin flinade till.
" Vi kan göra mer än bara kyssas" viskade han i hennes öra.