Prs Merlin, TildeW & Shadow of hope

Alawa gick sakta hem mot den lilla stugansktiga huset hon bodde i. Sasha och Fiona satt utanför och väntade på sin storasyster.
"så, hur gick det?" sade Fiona.

Alexandre gick till pubben 'the rising sun' som han för tillfället jobbade på i utbyte mot att få bo i ett rum där. Han nickade mot mannen backom disken, "vad kan jag göra?" Frågade han mannen och fick ett förkläde och några saker att lämna på vissa bord och mer beställningar att sköta, han suckade tyst innan han började fast gjorde vad han skulle.

"Vad gick vad?" sade Alawa.
"Hur gick det med Alexandre?" sade Sasha

Alexandre serverade öl till ett sällskap av män som han visste var riddare, han log åt dem och småpratade lite om stridskonsten med dem innan han var tvungen att gå och servera andra. Han kom tillbaks till riddarna några gånger och blev glad varje gång för då kunde han prata om något som han verkligen gillade. Med alla andra kunder så blev det bara lite små prat om vad som hände i staden eller om någon behövde hjälp med sitt hus.

Familjen på fyra firade den äldsta och ända mannen i huset en kort stund innan de två yngsta döttrarna var tvungna att gå och lägga sig.
"Tack så mycket Alawa" sade hennes pappa.

Alexandre lutade sig bakåt mot baren för att det var för tillfället väldigt lungt men suckade när han kom på att det var öppet nästan hela natten och ställde sig ordentligt när en ny kund kom.

"Det är så lite, gå till baren du, jag har koll på tjejerna" sade Alawa.
Hennes pappa log svagt mot henne och gick ut utanför ytterdörren där några av hans vänner stod.

Alexandre nästan ångrade lite att han gått med på att jobba här för ett rum men skakade på huvudet, det var en bra deal för både han själv och pub ägaren. Han gick runt och serverade till de nya som kom och log mot dem innan han tog en kort paus igen.

Alawa satte sig ner på en av stolarna i hennes systrars rum. Hon såg hur fridfulla dem såg ut när dem låg där, visste, det kanske var konstigt av henne att se på när dem sover,
Men hon kunde inte hjälpa det.

Alexandre suckade lättat när han fick sluta och gick upp till det som förtillfället var hans rum. Han kollade ut genom fönstret på staden runt om pubben. Camelot var en fin stad, det var på dagen människor överallt fast de va ända en stad som Var fri en hyfsat social stad där nästan alla kände varandra.