Sagan om de Bannnlysta

It is

It's quite wierd tho...

Pippin kravlade sig fram med morötter under armen och stekpannan i handen, han gick bort till Aragorn och suckade lite, gubben började väl bli lite senil och blind, han gick fram och klappade till honom på ryggen med stekpannan.
"Seså Aragorn, vi hatar dig bara lite vet du."
Han bröt av en morot och höll upp den, stekpannan sula han iväg någonstas på något sten.
"Ät lite morot så kan vi röka tobak sen."

"Tobak?" utropade Gandalf. "Tobak! Inte mitt tobak, väl?!" Han höll förfärat en hand mot bröstkorgen.
Gandalfs ansikte var mörkt av förtvivlan, ögonen flackade och näshåren blåste med vinden.

Aragorn fnös åt Gandalf.
"Men vad vid Thors skägg tror du Gandalf? Såklart är det ditt tobak! Det är alltid ditt tobak!" sade han med en huvudskakning åt gandalf.

Namn: Bröd
Kön: Man
Art: Bröd
Ålder: Ganska möglig så 20
Utseende: Som ett bröd
Personlighet: Herr bröd är en ganska dryg jävel så han kan va väldigt elak.

Pippin suckade till lite och gick fram för att sätta sin hand på Gandalfs rygg istället, han såg lite orolig ut över hur han skulle förklara men sa det tillslut bara rakt ut.
"Jo... Gandalf... Ditt tobak... Jag är ledsen."
Han tog en pipa och satte den mellan läpparna för att blossa lite medans han såg upp mot den förstenade gubben.
"Underbart..."

Gandalf var förfärad.
Hans tobak? Hans tobak?! Hans tobak!
Nej, det fick inte ens komma på tal. Gandalf kände kylan genom kläderna, som en kall hand som slöt sig on hans flaffrande hjärta. Det kändes ilande kallt och febrigt på samma gång, de där tankarna på att låna ut den tobak som han älskade, som han aldrig i hela livet tänkte dra ner på. Han var stel som en frusen vandrande pinne.
Nej, tänkte Gandalf. Nej, än är inte tuppens kam förfrusen. Med det satte han fart över den karga marken så att han fick hålla i hatten. Han flög fram. Ingen fick röka hans tobak!!

Ligger på marken som ett mögligt bröd.

Pippin stod kvar med pipan i munnen, han undrade lite vart Gandalf var på väg, han ryckte på axlarna och satte sig på en sten för att röka lite mera medans hans ögon följde efter Gandalf där han gick runt.

Gandalf såg inte bakåt där han for fram. Han blickade inte bakåt en enda gång, inte en enda tanke la han på Pippin eller Aragorn (eller det där underliga brödet på marken heller, för den delen), nej, bakåt var inte en grej för Gandalf som alltid bara haft ögon där ögon ska vara - i ögonhålorna.
Framåt, så var det.