halvdemon vs mänsklig

Nästa lektion kom Ig tillbaka. Undrar var han hade varit. Läraren godtog hans ursäkt utan tjat och fortsatte lektionen. När han gick och kollade efter en plats ville jag att han skulle sätta sig bervid mig.

Iggy såg en ledig plats bredvid henne och gick och satte sig där log lite mot henne.

Som om han läst mina tankar var det precis det han gjorde. Jag skrev ett meddelande till honom i mitt häfte, "Förlåt att jag var idiotisk förrut"

Iggy såg det hon skrev och bara nickade som svar innan han skrev på sitt eget häfte.

**Som jag sa, jag borde inte haft tankarna på annat håll när ormar följer efter mig av någon anledning jag inte har en aning om**


Han gav biten till henne och vände sedan blicken framåt.

Han verkade ha godtagit min ursäkt och fokuserade sedan på lektionen. Jag kände fortfarande den där konstiga känslan i kroppen, men viftade bort det.

Iggy kände sig fortfarande lite nere för att han skrämt henne och kunde inte alls koncentrera sig på letionen

När vi senare skulle jobba självständigt så viskade jag till honom "Varför är du speciell?"

Han ryckte på axlarna och viskade tillbaka.
- Jag har ingen aning Mel, jag vet bara att min mamma dog vid födseln och ingen har någonsin sett till min pappa.

Jaha, så han har inte heller några föräldrar... Jag tittade upp på honom, verkligen tittade på honom. " Ok" viskade jag.

Iggy bara nickade och plötsligt kände han något snurra på ett av hans horn och han tog ber det och såg en ring och han såg upp och såg en kille skratta och Iggy sa.
-Sluta skratta det är inte roligt.

Killen slutade genast skratta.