Öppet PJ rollspel

Alex tog sig till sidan mittemot henne så att de kunde attacker från olika håll. Han snurrade på sin ring och fick sitt Katana i sin hand. Han hoppade på hundens sida och försökte att få den att se honom istället för de andra så att de kunde död den.

Sharon tog upp sina knivar, och kastade en emot hundens bog. Hon träffade, och hunden tjöt visserligen till, men vände sig snabbt om mot Alex igen. Hon behövde komma närmare. Hon började bli osäker, skulle hon klara att döda den? I vilket fall som helst, så behövde hon träffa den framifrån ifall det skulle bli ett dödande hugg och hon ville få bort den ifrån Alex. Hon såg hur en liten ädelsten dök upp vid hennes fötter. Hon bet ihop tänderna, hon trodde hon hade kunnat kontrollera det där. Tydligen inte. Hennes funderingar avbröts av att hunden morrande gick emot Alex.
"Nej!" utbrast hon, delvis utan att tänka sig för. Ädelstenen hade stressat upp henne ännu mer.

Alex backade undan lite när han såg hunden komma emot sig och fort tog ett hårdare tag om sitt svärd. Han skulle precis röra sig framåt när han hörde henne och svor tyst när hunden vände sig, tänk om den akadade henne, "Sharon var försiktig" sa han lite högre än samtals ton så att hon skulle höra men att inte hunden skulle reagera för han kunde lika gärna i allafall skada hunden bak ifrån, fast ju mer tid gick med hunden mot Sharon ju mer orolig blev han.

Jag gick sakta fram mot den stora, svarta hunden och snurrade yxan i min hand. nu när den inte tittar på mig så kan jag döda den tänkte jag i samma sekund som jag hoppade fram mot hunden med yxan redo. Men innan jag han fram så hörde hunden mig och vände sig om. Den tog ett skutt upp i luften och snart låg jag på marken med 200 kilo svart hund på mig. "Dö!" Skrek jag och svängde yxan på måfå.

Sharons hjärta frös till när hon såg den 200 kg tunga besten hoppa emot flickan. Hon visslade, för att avleda dess uppmärksamhet, och förvånansvärt nog lyssnade den. Hon lyfte kniven till att kasta, men ghejdade sig. För en stund såg hon inte in i en bests ögon, utan en ensam, rädd hundvalps. Hennes ögon tårades, men hon bet ihop tänderna och kastade iväg dolken. Halvt hoppades hon skulle träffa, halvt att hon skulle missa. Den ensamna och rädda blicken satt fast på hennes näthinna.

Alex kollade förskräckt runt på de andra, allt hade hänt så fort och han var inte ens säker på vad som hänt. Han suckade tyst av lättnad när han såg hunden bli till guld färgat pulver. "Är ni okay?" frågade han och kollade på de andra oroligt. Han kände att hans arm var väldigt blodig efter någon av slagsmålen de nu vart med om för den kändes blöt och klibbig. Han var jätte trött och visste att han själv borde kolla sig efter skador men brydde sig inte om det just nu, nu så var det de andra som spelade roll.

Sharon nickade, trots att hennes ögon ännu var fyllda med tårar som rann nerför kinderna. På marken omkring henne hade allt fler ädelstenar visat sig. Hon knöt händerna. Det var en helveteshund. Ett monster. Inget annat. Hon hade varit tvungen att döda den, punkt slut. Kanske var det på grund av sitt ursprung som hon känt så? Hon hoppades det.
"Vi borde gå tillbaka nu. Vi behöver kolla oss hos Apollonbarnen, och vi behöver prata färdigt med Sam." svarade hon.

Alex såg tårarna och blev änu mer orolig men nickade åt vad hon sa. Han gick fram till Sharon och kramade henne lite snabbt, "hey, det är okay", sa han och kollade på henne med ett reasuring smile innan han vände sig för att kolla på Kayla, "kom vi måste gå innan det kommer fler".

"Jag skulle uppskatta om ni kunde säga att det fanns jättehundar som är blodtörstiga i den här skogen, innan jag går och sover i den." Kayla ställde sig upp och drog upp den svarta luvan på huvudet. "Sharon... Förlåt. Jag vet att vi precis har träffat varandra, men tack. Och... *suck* fan, jag får huvudvärk av att tänka på gudarna. Hur vet man vilken Gud som är ens förälder? Vilka manliga gudar finns det? Hur många halvblod finns det? Vad är det där?" Medansvar vi har börjat att gå upp mot stugorna har en statyr närmat sig.

Sam skrattar till. "Det finns många, måånga gudar, jag, som till och med vet ganska mycket om grekisk mytologi kan inte namnen på alla. Men man kan känna igen sin pappa om man kanske har en speciell förmåga, är du bra på pilbåge är du kanske dotter till Apollon, om du älskar maskiner så är det kanske Hefaistos. För min del älskar jag att sova. Min far är Hypnos, kanske inte den viktigaste guden av dom alla, men ändå." Sam tog ett djupt andetag och började förklara igen.
"Det finns många halvblod, vissa kanske just fötts, vissa är där ute i världen helt ovetandes om att deras förälder är en gud, några är här och andra har åkt hem för sommaren till deras föräldrar"
Hon log när hon såg vad Kayla pekade på.
"Det där är en satyr! Hälften get och hälften människa. Men akta dig så du inte säger åsna.... Det kan vara din sista handling i livet!" Sa hon retsamt.