PJ PRS [H@nna & Holytail]

Zack tittade upp och såg Chelsea springa mot honom. Han rätade genast på sig och harklade sig.
"Nej, det är lugnt. Jag mår bra. Jag drömde bara en mardröm!"
Zack visste att han fortfarande var blek i ansiktet och att Chelsea skulle genomskåda henne, men han kunde inte låta henne veta vad han nyss hade sett. Dessutom var det ju bara en dröm. Eller hur?

"Vad handlade den om då?" Frågade Chelsea Som hade helt och hållet glömt bråket.
"Du skrek ju som om nån hade försökt döda dig så nåt måste det ju va!" Sa hon och satte sig ner brevid Zack.

Åh, varför måste hon vara så envis?
"Det är inget!" sa Zack bestämt. "Det var bara en dröm, det var ingenting farligt. Jag bara... Har haft en dålig dag, okej?"
Han visste att hon aldrig skulle ge sig, men han har tvungen att försöka. Hon skulle bli helt vettskrämd utan anledning. Det var ju bara en dröm! Han knöt händerna för att förgäves få dom att sluta skaka.

Chelsea har alltid varit den misstänksamma personen. Den som var säker på det värsta hela tiden.
"Zack! Handlar det om mig? Om vår mamma? Om dig?"
Chelsea sträckte på sig.
Hon visste att Zack kanske skulle bli irriterad.
Men så mycket som han skakade var det tydligt att nåt var fel.
"Vad hände i drömmen Zack?"

Zack gav Chelsea en blick han inte var säker på att hon kunde tolka. Det kunde han inte ens själv, men irriterad var den. Förstod hon inte att det var bäst för henne att inte känna till det här?
"Alltså... Det var... " han tvekade. "Nej, det är bra med mig. Jag... måste bara prata med Keiron. Jag går till stora huset och letar upp honom. Du behöver inte följa med. Jag mår bra!"

Chelsea tittade skeptiskt på Zack.
Pfft.... Bra med mig... bra med dig. Man såg ju att det var en lögn. Men allvarligt talat orkade hon onte bråka med honom. Så hon ställde sig upp och nickade och skulle precis gå när hon kom ihåg deras bråk.
"När du inte är arg på mig längre så kan du väll berätta det då?" Sa hon tyst och sprang iväg till Hefaistos stuga.

Typiskt. Nu var hon ännu surare på honom.
Men Zack hade viktigare saker att tänka på än en sur lillasyster, även om hans dåliga samvete brände i bakhuvudet på honom. Han ställde sig svajande upp och sprang över gräset bort mot det stora huset. Han var lite rädd för att någon skulle ha hört hans skrik, men hans teori verkade riktig att dom var vana vid sånt. Det skulle nog han också bli efter några månader i det här lägret. Även om det lätt var det coolaste stället han någonsin varit på så skulle han ha gett nästan vad som helst för att inte ha behövt drömma den där drömmen.
Han knackade på dörren till stora huset och Mr D öppnade dörren. Han hade på sig sin skrikiga hawaiishorta och höll en coola light i varje hand.
"Jaha", suckade han och tog en slurk ur den ena burken. "Haft en mardröm? Vill du ha någon att gråta hos?"
Zack motstod frestelsen att smälla till gubben på nästan. Keiron hade trots allt sagt att han var en Gud, även om han verkade vara Gud över alla irriterande gubbar med akuta bantningsbehov.
"Haha" sa Zack irriterat. "Jag måste prata med Keiron. Det är bråttom!"

Valerie stod och väntade utanför dörren till Hefaistos stuga.
Chelsea klistrade på ett leende.
"Hej Valerie!" Sa hon.
"Hej!" Valerie log tillbaka.
"Hej!" Chelsea visste inte vad hon skulle säga mer men hennes syster sa:
"Jag tänkte att du behövde en rundtur i din nya stuga!"
Chelsea tittade skeptiskt på stugan. Den såg inte värst stor ut.
Men så kom hon på nåt.
"Jo,ehm.... kommer jag ha en säng att sova på? Jag menar... I Hermes stuga måste ju jättemånga sova på madrasser och det är ju jättetrångt där."
Valerie skrattade.
"Nej nej!" Vi är ju 8 personer med dig! Så det är gott om plats"

"Han är inte här" sa D-snubben (vad han nu hette) nonchalant och drack än en gång ur sin läskburk. "Du kan lika gärna gå härifrån."
"Jag.Måste.Prata.Med Keiron NU!" sa Zack ihopbitet. "Din snedvridna idiotiska..."
"Vad håller ni på med?"
Keiron kom fram till dörren med armarna i kors och... papiljotter i svansen?
"Har du papiljotter i svansen?" frågade Zack häpet innan han kunde hejda sig. Kentauren såg besvärad ut och vände på sin hästdel så att svansen döljdes för Zack.
"Så... Vad gör du här unge Zack?"
"Jag behöver prata med dig!" sa Zack snabbt.
"Jag behöver förvandla honom till en delfin" muttrade mr D.
"Ingen ska bli förvandlad till en delfin idag Dionysos!" sa Keiron skarpt och vände sig mot Zack. "Följ med mig så kan vi prata om ditt problem."

Chelsea log. Bra. En egen säng.
Hon kände sina ögonlock bli tunga och det sved i ögonen.
"Du Valerie, kan vi ta eeeeh....rundturen imorgon? Jag är supertrött!" Sa hon med en gäspning.
Valerie nickade.
"Du kan sova över mig! Det är våningssängar.
Jag har alltid varit lite höjdrädd. Du vet, vi är ju släkt med Hefaistos." Sa hon och blinkade." Men om du vill ha underslafen antar jag att...." Valerie gjorde en paus. "Byta"
Chelsea försökte komma ihåg vad hon hade lärt sig om Hefaistos på Historielektionerna.
Det var nåt med att Hefaistos hade blivit nedkastad från Olympen av Hera.... Eller var det Zeus? Hon kunde inte komma det.
"Nej nej! Jag kan ta överslafen! Det är helt okej för mig! Jag är egentligen bara väldigt rädd för eld"
Valerie drog efter andan och tittade förvånat på mig.
"Är det sant? Ja då får du vänja dig! Du är ju faktiskt dotter till smedens gud"
_____________

H@nna