Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape satt tyst, varför hade han inte fått Lova härifrån på något sätt, gud varför var han dum nog att inte göra det.
Nu var ju allt totalt förstört men han sa lugnt.
- Vad är det för barnslig dröm du har Malfoy, hon har tydligen ljugit för dig med.

Draco kollade konstigt på Snape.
" Eh det var ingen dröm" sa Draco och gick.

Snape reste sig upp och drämde handen i bordet och sa nu ilsket.
- Ut Malfoy.

Han var mer arg på sig själv för att överhuvudtaget låst upp dörren.
Hade han tillåtit sig att slappna av så pass att han inte hade brytt sig?

Draco gick ut ur kontoret och stängde dörren efter sig.

Lova stod tyst och väntade på att få komma fram.

Snape satte sig ner och låste dörren för säkerhets skull och mumlade tyst en formel som skulle få Lova fram igen

Lova kollade på Snape.
" Mörkrets herre" sa hon argt och man såg hur arg hon var.
" Du är dödsätare" skrek hon argt.

Snape reste sig upp och gick fram till väggen med ryggen emot henne och sa.
- Alla gör saker i sina liv som man inte är stolt över.....en del lever bra liv.
En del inte....

Lova skakade av ilska.
" Såna som du dödade min mamma" skrek hon argt.
" Jag hatar dig" skrek hon argt.

Snape såg mo väggen och knöt nävarna och vände sig om och med tårar som nu hotade att komma.
Tårar framför en elev och han sa.
- Jag var en dödsätare och det var ett dåraktigt misstag, men....

Han viftade på handen och ett knäppp hördes och han sa.
- Lämna om du vill.....jag kommer inte att hindra dig, men jag är inte den dumma dödsätaren som dödade din mamma.

Han vände sig om direkt då han kände första tåren koma och han kände sin kropp darra.

Lova kollade på snape.
" Severus förlåt" sa hon tyst och gick försiktigt fram till honom.
"Jag överreagerade förlåt" sa hon tyst.