Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Atemu skakade på huvudet och sa.
- Nej, inte fören efter lunch.
Men jag kommer att fixa olika cheman till dig olika dagar.
idag är det inte så jätte mycket direkt.
Men det kommer.
Jag vill bara att du kommer med till kldäkammaren just nu där vi har kläder för olika typer av arbetare

Amari nickade.
"Var ligger klädkammaren, farao?", undrade hon och strök sitt hår bakom örat

Atemu såg på henne och sa.
- Jag har inget att göra, så kom bara med mig, jag visar er gärna dig dit för att ha något att göra.
Jag gillar inte att vara sysslolös.

Han började hoppa mot klädkammaren och såg Mana komma springades och hon log och sa.
- Hejsan Yami, hur är det idag, å har ditt ben gått sönder?

Atemu himlade med ögonen och sa.
- Ja det har det och vad gör du här egentligen?
Har inte Mahado gett dig något att göra?

Mana skakade på huvudet och sprang iväg.

(Yami?)
Amari visste inte direkt var hon skulle, hon bara stod bredvid faraon. Hon hade planerat att säga tack, men en person kom och avbröt henne. Hon insåg snabbt att detta kanske var en av faraons vänner, och att hon inte borde lägga sig i. Så hon var tyst tills vidare

(Hans förnamn)

Atemu såg efter Mana som och suckade och sa.
- Jag ber om ursäkt för det där, hon är min vän och dotter till priest Mahado.
Hon bor här eftersom mamman dog för bara några veckor sedan.

Amari nickade
"Jag förstår, farao", sa hon och nickade. Det gjorde hon. Hennes föräldrar hade dött och lämnat henne ensam, vilket kändes varje gång hon lade huvudet på kudden.

Atemu nickade men fortsatte ta sig till klädkammaren och efter en stund så var de där och han gick in.
Han behövde själv ändå hämta kläder till sig själv eftersom det ändå var tomt i hans garderob.

Samma kille som hade lett mot henne tidigare log mot Amari igen.
"Dina ögon håller himlen", sa han till henne, vilket fick henne attle tillbaka mot honom. Han gick iväg med en stor korg kläder och Amari följde honom med blicken

Atemu bara flinade, någon verkade tycka om henne.
Eller var det bara för att stajla?

Amaris leende hölls kvar i flera minuter, vilket var ovanligt för henne. Hon var faktiskt glad för en gångs skull