Roxy And The Boy; Another Love Story

JÄÄÄÄTTEBBÄÄÄSSSTTT!!!!!!!!!♥

Tack♥

Del 24:

När jag kvicknade till, visste jag inte hur länge jag hade sovit.
Jag reste mig upp, men det gjorde ont i huvudet. Armen och benet kunde jag däremot röra som vanligt igen.
Attans.
Däremot såg jag utanför fönstret att det spö regnade.
Jag la mig ner igen, och det dunkade i huvudet.
Jag hörde någon komma, och av någon anledning låtsades jag sova.
"Barn och deras fasoner, ska alltid tänja på livsgränsen."
Det var Madame Pomfrey.
Hon muttrade för sig själv, och med stegen som blev högre och högre förstod jag att hon gick mot mig.
Men varför gick hon i ojämn takt?
"Ja du, barn är barn."
Jag stelnade till. Rektor McGonagall? Vad gör hon här?
"Hur är det med Scorpius?"
Scorpius? Malfoys barn?
"Ja, han verkar vara hygglig." Svarade McGonagall. "Däremot hans far..."
"Är det sant att han planerar ett uppror, för du-vet-vems ära?" sa Madame Pomfrey lågt.
Jag stelnade till ännu mer, och började kippa efter luft.
Fast jag gjorde det väldigt tyst, så de märkte inte.
Men nu började det viska.
"Det ryktas om att Scorpius är Dracos vapen, vi tror de har fått idéerna från Lucius, som ör gammal men fortfarande vid livet."
McGonagall tog ett djupt andetag, och fortsatte.
"Att Scorpius ska göra slut på Hogwarts mugglarfödda."
Sofia!
Jag utbrast ett litet läte, vilket de trodde betydde att jag vaknade.
De sa tyst hejdå och jag hörde fotsteg som blev mindre och mindre.
Jag fick något insprutat i armen, och blev ännu mer snurrig än innan.
Den natten drömde jag något jättekonstig.
Jag och Sofia badade i sjön, och då kom Scorpius från ingenstans och tryckte ner Sofia undervattnet.
Jag skrek, och dök efter.
Men Sofia var inte under vattnet.
Jag letade överallt, sedan såg jag henne.
Hon låg avsvimmad på botten.
Jag simmade, men jag åkte bakåt istället för framåt.
Det sista jag minns var att jag skrek Sofias namn och munnen blev full av äckligt vatten.
Sedan vaknade jag, svettig och satte mig spikrakt upp.
Att det var bäck mörkt i salen avslöjade att det var mitt i natten.
Jag svettades rejält, och jag skulle inte kunna somna om.
Jag skulle inte kunna förlora Sofia en tredje gång.

Jääättebraaa!!!

Taaack

Del 25:

Jag var frisk två dagar senare (något infekterat sår i pannan) och jag försökte så snabbt jag kunde leta upp Sofia.
Jag letade överallt, men hon var ingenstans!
Tillslut så orkade jag inte mer, och gick till stora salen för att äta.
Jag satte mig ner vid bordet, vissa tittade på mitt bandage runt huvudet, speciellt Fred.
Men jag struntade i honom.
Jag tog för mig av allt gott, vilket var (som vanligt) ganska mycket.
Kött och potatis, soppa lasagne och sallad. Mycket sås, bröd och en massa köttbullar.
Kanske inte perfekta blandningen, men allt var gott så det får funka.
Jag åt, och när jag kommit ungefär halvvägs med mitt matberg, såg jag Sofia, Eric och Viktor komma in.
De såg mig och satte sig ner.
"Hej Rox!" Sofia satte sig ner bredvid mig.
"Hur är det med pannan? Gör det ont? Och benet? Armen?"
"Låt henne andas" skrattade Eric, fast sen tittade han på mig och ville veta samma sak.
"Armen och benet är bra" svarade jag "Svider till i pannan då och då."
"Som Harry Potter?"
Jag buffade till Eric (som satt bredvid mig på andra sidan).
"Nej, jag har inget ärr heller."
Eric ryckte på axlarna, och började ta för sig.
"Så, vad har ni gjort medans jag varit på sjukhusflygeln?"
"Tja," sa Sofia. "Vi har gjort det vanliga. Pluggat, pratat o sånt"
Jag nickade.
"Du då" sa Viktor. "Har det hänt något intressant i sjukhusflygeln? Någon alf?"
Eric gjorde high five med Viktor.
Sofia himlade med ögonen.
"Nej. Inget alls. Jag sov mest faktiskt."
Jag kunde inte berätta för alla. Jag ska bara berätta för Sofia.
Eller skulle hon bli rädd? Kanske, skulle jag ta risken?
Jag åt upp det sista, och frågade om Sofia ville gå en promenad.
"Visst!"
Hon följde med mig ut, och vi gick till den gamla eken vid sjön.
Vi satt tysta och studerade alla elever.
Plötsligt såg jag ingen mindre än Scorpius, som gick mot oss!
Eller snarare Sofia.
Jag flög upp och ställde mig framför Sofia, med armarna utåt.
Sedan tog jag upp trollstaven och gjorde ett snabbt knyck med trollstaven och sa
"EXPELLIARMUS!"
Scorpius flög bakåt, och lägligt nog kom ingen mindre än professor McGonagall ut.
Hon gick fram och hjälpte Scorpius, sedan sa hon något, och Scorpius sa något, och då vände sig McGonagall mot mig.
Nu kom jag på vad jag gjort.
Herregud.
"MISS WEASLEY!" McGonagalls ögon genomborrade mig. "Mitt kontor, NU!"

Ojojoj Rox...

omg

JÄTTEBRAAA!♥ Ojoj Roxy..... :p

Haha tack ♥

Del 26:

"Nå?"
McGonagall tittade strängt på mig, men jag satt helt orörlig kvar på stolen, tyst.
"Nå?" Sa hon igen.
Jag kom och tänka på en sak.
Hur Harry Potter alltid anförtrott sig åt sin rektor, Dumbledore.
Och han hade litat på McGonagall.
Skulle jag lita på henne?
"Jo, äh..."
Jag bet mig i läppen.
"Jag trodde typ... Att han skulle... Att han skulle... Attackera."
"Attackera?"
"Jo, jag råkade vakna när du och Madame pomfrey pratade i sjukhusflygeln..."
McGonagall flämtade till. Hon snörpte på munnen, men hon hade en liten glimt i ögat.
"Och jag tänkte på Sofia... Och ja, jag tänkte inte så snabbt."
Jag log lite, men det gjorde inte McGonagall.
"Miss Weasley." Hon drog efter andan, och fortsatte.
"Du måste förstå, att det du hörde, skulle du inte hört. Men du ska veta, att vi har allt under kontroll."
Det kändes som om hon inte riktigt talade sanning. Hon såg rädd ut i ögonen.
"Men" sa hon plötsligt, med en strängare röst "Du får kvarsittning med imorgon klockan fem, trofé rummet."
Jag nickade, och gick iväg.

Jääättebra!

JÄTTEBÄST!!♥