Haceee som inte är övernaturligt.

"Grace?" säger jag oroligt och stirrar på henne. Läkaren backar ifrån henne och går mot dörren.
"hon verkar må okej nu, men hämta mig direkt om någonting händer" säger han till mig innan han går ut.

"Spy ..." mumlar jag lågt, väldigt lågt, för att det känns som att jag ska göra det. Jag ligger fortfarande med stängda ögon medan jag försöker att andas det bästa jag kan. Jag rör min fot lite, och vill bara försvinna.

"Behöver du något att dricka?" frågar jag och stryker min hand mot hennes kind. "Eller är du hungrig?"
Jag ger henne en snabb kram, otroligt tacksam över att hon överlevt.

"Spy", mumlar jag igen, utan att riktigt veta vad jag ska göra. Jag försöker ta djupa andetag men det blir bara värre. Jag för min hand upp, och tar tag i Nialls. Jag trycker hårt på den.

"Det är bara en känsla ... du kommer inte spy" säger jag och kramar hennes hand försiktigt innan jag kysser den lätt. Jag förstår inte hur Harry bara kunde lämna henne. jag skulle aldrig göra så.

"Kom", mumlar jag, och känner att jag behöver honom. Niall kan få smärtan att bli mindre. Han kan hjälpa mig bli av med alla känslor. Och kanske kan få mig att bli gravid igen ...

Jag sätter mig bredvid henne på sängen med båda hennes händer i mina. Jag kramar dem lätt medan jag kollar oroligt på henne.
"Vadå?" undrar jag.

"Ta bort masken", mumlar jag, och hoppas att Niall gör som jag säger. Han gjorde det med tabletterna, så varför inte? Plus att jag ska med till Irland också. Jag suckar i mitt huvud, varför sa jag ens ja?

"Du behöver den" säger jag med en tyst suck och klappar henne över huvudet. Jag undrar om hon skulle vara gladare nu om Harry var här ... antagligen, för hon älskar honom egentligen. Men jag älskar henne ...

Jag skakar på huvudet, och fortsätter hålla i Nialls hand. Jag märker knappt av hans beröring, men jag känner ändå hans hand över mitt huvud.
"Jag vill inte ha masken", säger jag lågt.