Walking Dead

Xenia följde efter honom men var mer intresserad av zombier än utav fällor för tillfället. Dels för att någon måste hålla koll om dem, dels för att hon behövde avreagera sig. Dels för att djuren skulle vara magra efter vintern och skulle behöva äta upp sig under våren och dels för att hon helt enkelt älskade det.
"En hjort, älg eller liknande känner jag är dumt, de måste äta sig feta under våren och få sina ungar." sa hon enkelt efter hon befunnit sig mitt i en flock med levande döda och fått ner dem. Det syntes att hon älskade det, hon var skicklig på det. Ett lätt skratt kom från hennes läppar, ett skratt som inte hörts på länge och hon vinkar med honom.
"Vi går mot byn, vi måste ha lite kul." ler hon glädjestrålande och även för den mat de kunde få där.

Ryan kände sig mer och mer levande ju längre de var ute. Den friska luften och att äntligen röra på sig gjorde honom gott. Han hörde hennes ord och bet sig först i läppen. Det kändes en aning osäkert att gå till byn. Saker kunde lätt hända där. Det var också många walkers där. Men de behövde en utmaning så han nickade och log. "Okej, låter bra".
Han styrde stegen åt det hållet byn låg och tog upp sin pistol så han var beredd. Han sköt de zombies han såg,han var glad att han tagit pistolen med ljuddämparen på. "Det är så härligt att vara ute" skrattade han och ökade takten något.

Xenia la slutligen en hand på hans axel då de närmade sig den lilla byn.
"Lugna dig med skotten, slösa inte på dem. De är svåra att få tag i." viskade hon fram lågt. Hon själv hade sina pilar och knivar. De var dödliga och ljudlösa. Pilarna kunde hon ta åter och knivarna för närstrid.
Hon log mot honom och sköt ner en kvinna som kom gående mot dem. Hon gick fram till henne och studerade kvinnan. Troligen var hon ganska ung, i hennes ålder men det ruttnande köttet kunde vara missvisande.
"Kom här." mimade hon åt Ryan och vinkade till sig honom. Hon kastade en plastsak åt honom, en av de där engångsregnkläderna man kunde få på nöjesfält, en som liknande mer en plastpåse med huva. Hon drog på sig den och satte på sig handskar innan hon sprättade upp kvinnan. Hon smörjde in sig med innehållet i magen och var noga med att det inte nuddade huden. Hon smörjde sedan in Ryan. Det stank förfärligt, men det skulle göra att dem inte blev igenkända på lukten och gick de sakta likt de döda skulle det gå bra.

Ryan vände sig mot henne och nickade sakta, det var sant. Han laddade om pistolen innan han satte ner den i bältet igen och såg till att ha en kniv nära till hands. Han var inte bra på att kasta men han kunde ta sig nära och döda dem också. Han såg på kvinnan och ville sucka men kunde inte. Han hade blivit en aning likgiltig efter all tid med alla döda och zombies. Det fanns inget man kunde göra för att rädda dem, det gällde bara att överleva själv.
Han tog sig fram till henne och drog på sig plastdräkten innan han rynkade på näsan åt lukten. Han hatade att göra det här. Han visste att det fungerade bra men han hatade lukten och känslan av de kalla och stinkade inälvorna. De var tvungna att tvätta sig sedan även faast de hade plastdräkterna. Han gick tyst och långsamt med henne. Tillslut kom de fram till ett stor affär och han drog fram sin kniv saka för att bryta upp dörren.

Xenia höll sig alldeles bakom Ryan och spände sin båge. Hon riktade pilen rakt mot dörröppningen för att vara beredd då Ryan skulle få upp dörren. Vad som helst kunde komma ut därifrån och hon ville inte att något skulle anfalla henne eller Ryan.
Hon hade börjat gilla honom på sitt eget vis. På sitt eget vis höll hon samtidigt avstånd från känslor. Hon visste att det skulle bara såra henne i slutändan, det var hon smärtsamt medveten om. Hennes förhållanden innan hade varit så, liksom förhållandet till fadern. Den enda hon riktigt hållit av var hennes nu avlidne bror. Den brodern hon inte nämnt sedan hon kom åter, men som skavde i hjärtat.
Då dörren äntligen gick upp, knuffade hon upp den och gick sakta in i butiken.

Ryan lyckades tillslut få upp dörren och fortsatte hålla i sin kniv. Den var ganska lång så han kunde fortfarande döda zombies och ha dem på någorlunda avstånd. Han följde henne in i butiken och såg sig snabbt om och fick syn på en som stod i hörnet utan att reagera än. Han gick snabbt fram och hög den i huvudet innan han började sakta kolla runt for att ta ut vad det än var som var där inne. "Jag ser inte någon här" mumlade han till Xenia och började kolla igenom hyllorna. De var ganska länsande men det fanns säkert något här.

Xenia såg sig om, såg till att ha kniven lättillgänglig och såg runt i hyllorna. Då hon hörde hasande steg utanför stängde hon snabbt ytterdörren och satte för. Mest för att ingen skulle komma in, hon gissade att ingen ännu märkt dem. Dessutom var de båda dränkta med deras lukt och innehåll så det gick säkert bra. Men det var onödigt att sätta sig i fara och slösa på ammunition.
"Vi tar endast det vi behöver. Annat kan vi lämna kvar åt andra som har vägarna förbi." sa hon lågt.

Ryan fortsatte att se sig om. Det var inte alltför mycket i butiken. Varje hylla var antingen länsad eller full med tomma kartonger, eller saker man inte behövde. Som plastbehållare. De kunde väl vara användbara men det var inget han behövde nu. Tillslut hittade han proteinpulver i en låda och några godisbars. Det var bättre än inget. Han visade Xenia sina fynd innan han stoppade dem i sin ryggsäck. Han fortsatte gå djupare i butiken tills han hörde ett lågt stön. Han vände sig snabbt om och hög en zombie i skallen som kom emot honom. "Vi borde gå snart. Vi vill inte bli instängda här".

Xenia nickade åt hans fynd.
"Vi får väl börja träna då." flinade hon roat då det var sällan någon som tänkte på det numera. Numera var det enbart träning att var dag överleva och Xenia älskade det. Hon älskade laglösheten, som att är nu var det inga problem vid att länsa en butik eller döda zombier.
"Men du har rätt, finns ändå inget mer att finna. Vi tar oss vidare." sa hon, gick fram till dörren och öppnade den för att ta sig ut.

Ryan skrattade lätt. "Ja vi får väl det". Han blev sedan mer allvarlig. "Men det är alltid bra att ha åtminstone". Han såg till att hans väska var rejält stängd innan han tog sig fram till henne. "Ja. Vi tar några mer affärer eller hus innan vi går tillbaka".
Han gick ut med henne. Det var lugnt precis vid dem men hundra meter iväg så såg han en mindre hord. "Hm...Något verkar vara där borta, något som har deras uppmärksamhet..".