Celestina Skrewts första år på Hogwarts

It is bloody brilliant!

Jag vill också ha det

Kapitel 7

Jag satt i Stora salen och åt middag. Det var köttbullar och potatis. Ganska gott!
När jag hade ätit upp och precis skulle gå upp till Sällskapsrummet (Oscar var inte mätt efter tre portioner) kände jag någon som tog tag i min arm. Jag vände mig om. Där stod Cassy!!
"Cissie, vi måste prata!"
"Vi borde ha pratat för flera dar sen." sa jag med en liten ton av taskighet. "Men du borde definitivt inte ha svikit oss."
"Jag vet." Hon såg sig nervöst omkring. "Men vi kan inte prata här."
"Varför inte? Skäms du över att ens vara med mig? Då kan du glömma att jag vill vara din vän."
"Nej, inte så. Men Cissie kom!"
Vi gick in i ett litet rum med ett litet bord och tre gammaldagsa stolar. På bordet stod en liten lampa som spred ett dunkelt ljus över rummet.
Vi satte oss på varsin stol.
"Cissie, jag...jag vet inte varför jag gjorde så..." Det såg ut som att hon skulle börja gråta när som helst. "Jag ville...vara cool."
"Det är ascoolt att hänga med mig." sa jag halvt på skämt, halvt på allvar.
"Jag vet, Cissie. Men...men varför kan jag inte vara vän med både dig och Oscar och Clara och Fiona?"
"Det...det kan du." sa jag, men det kändes inte rätt. Egentligen ville jag säga "Nej, man måste vara vän eller svikare, man kan inte vara både och."
"Men då måste jag ändå vara din allra bästaste bästis. Lova det?"
"Om jag är din." sa Cassy.
"A, jag vet inte." sa jag fast det gjorde ont i hjärtat att säga det. "Kan du inte bara sluta hänga med dem?"
"Neej..." Cassy vred oroligt på sig och undvek min blick.
"Cassy berätta! Berätta allt som jag inte vet. Jag förstår dig. Jag är en äkta vän, och jag tvivlar på att dina så kallade 'vänner' är det."
"Okej, jag berättar." sa Cassy. "Men säg inte till nån! Inte ens till Oscar."
"Självklart!"
Och så började hon berätta. Hon berättade att hon smög ut den kvällen då jag och Oscar spelade trollkarlsshack. Hon skulle testa en sak som kallades Vid-Behov-Rummet. Hon hade hört en femteårselev prata om det.
Men hon hann aldrig fram för att hon blev stoppad av Clara, Fiona och David. De verkade ganska trevliga och så blev hon dödsförälskad i David. Och så började hon hänga med dem istället. Det gjorde hon mest för att hon var kär i David och för att de hade sagt att hon bara fick vara med i deras gäng om hon slutade vara med "Skrewt-tönten" och "Broomfleet-losern".
Nästa dag snodde de kakor från köket när husalferna inte såg.
Och nästa dag smög de in i prefekternas badrum och badade till midnatt. Efter det blev hon ihop med David.
Och dagen efter det kysste hon David, på munnen.
Då var jag tvungen att berätta om mina och Oscars romanser.
"Aww", sa Cassy bara. "Jag visste att ni skulle förstå att ni var som gjorde för varandra, nån gång. Jag såg på er att ni var kära."
"Var sover du nånstans? Jag ser aldrig dig i sovsalen."
"Det är hemligt."
"Jaha...Men... Så du och David Johnsen är tillsammans?"
"Jaa, är det något fel med det?"
"Ja", sa jag och spände blicken i henne. "Han är jättetaskig." och så berättade jag ännu en gång om när de var så elaka mot mig på Hogwarts Expressen.
"Jag vet", sa Cassy och suckade, "men...han har ändrat sig. Han är snäll..."
"och snyygg!" avbröt jag henne med tillgjord röst.
"Jag veet..." sa Cassy och suckade ännu en gång.
"Fast jag tycker I-N-T-E, inte om honom." sa jag.
"Men Cissie, han är inte den personen som du känner honom som."
"Nähä. Vem är han då?"
"Han är en godhjärtad, fantastisk, genomsnäll kille som egentligen hade velat hamna i Gryffindor."
"Verkligen!"
"Jo men det är sant, Cissie!"
"Okej okej, jag tror dig. Men jag tycker fortfarande inte om honom."
"Men..."
Jag avbröt Cassy. "Och inte de där sliskiga fjanttjejerna som hela tiden hänger efter honom heller."
"De är sn..."
Jag avbröt Cassy igen. "Bli inte som dem, Cassy! Bli inte som dem!"
Plötsligt svämmade Cassys ögon övet av tårar. "Jag har väl rätt att bestämma om mitt eget liv?!?!!" vrålade hon.
"Schh..." sa jag. "Nån kan ju hö..."
"Lägg dig inte i mitt liv!" skrek hon.
"Okej, Cassy!" skrek jag nästan lika högt. "Du väljer. Antingen så blir du en av dem, eller en av oss."
Hon såg ut att lugna ner sig lite och drog ett djupt andetag.
"Men välj rätt! Jag vet att du inte är ond, Cassy!"
Och med dem orden stegade jag upp till Sällskapsrummet. Där satt Oscar och övade på Förvandlingskonstläxan.
"Cissie!" sa han glatt och reste sig upp. "Var har du varit?"
"Jag pratade med Cassy."
"Va? Vad sa hon?"
"Att hon skulle välja vilka hon ville hänga med och berätta vad hon hade valt imorgon."
"OK" sa Oscar. "Men du, ska inte du öva på Förvandlingskonstläxan?"
"Nä, jag fick ju inte den läxan, eftersom att jag klarade att förvandla knappnålen till en tändsticka."
"Jaha", sa Oscar lite surt. "Då gör jag den imorgon istället."
Vi satt tillsammans i soffan och pratade om lite allt möjligt. Jag lutade huvudet mot hans axel.
Sam trippade fram till mig och hoppade elegant upp i mitt knä. Jag strök hennes chokladbruna päls tills hon började spinna.
"Vill du bli ihop med mig?" frågade jag Oscar så avslappnat jag kunde när jag samtidigt höll på att svimma av nervositet.
"Ja", sa Oscar och log mot mig. "Trodde redan vi var det."
Jag log tillbaka mot honom.
"Det var kul idag på Kvastflygningen." sa Oscar.
"Ja, det var kul!"
"Du är ju jättebra på det."
"Ja, ganska bra. Men du är bättre."
"Nähä då! Du är mycket bättre än mig."
"Neej, du har ju övat sen du var bäbis liksom hur kan man då inte vara bättre än en som bara har flygit två ynka gånger?"
"Jag vet inte. Fast du är ändå bättre än mig."
"Nej, DU är bäst ju!"
"Du är bäst!"
"Du är bäst!"
"Okej, VI är bäst, säger vi."
"Ja, vi är lika bra."
"Fast du är lite bättre."
"Nej!" sa jag och puffade på honom med axeln.
"Du är BÄST!"
"Nej, du är bäst."
Vi fortsatte att tjafsa en liten stund till tills jag tystnade honom med en kyss.
Det var minst lika härligt som förra gången.
"Uuuh! Broomfleet och Skrewt!" hördes en röst.
Vi slutade kyssas och såg att en fräknig tredjeårselev stod i den lilla trappan upp till pojkarnas sovsal. Jag visste att han hette Michael Red.
Jag kände ett litet uns av rädsla.
"Det blir en nyhet!" sa han och hånflinade innan vände sig om och gick upp till killarnas sovsal och vi blev ensamma i Sällskapsrummet igen.
Jag andades ut.
"Hur mycket är klockan?" frågade jag Oscar.
Han kollade på sitt armbandsur. "Kvart över tio."
"Då borde vi kanske gå och lägga oss snart."
"Men det är ju fredag imorgon."
"Jag vet, men man ska ändå inte lägga sig försent."
"Ska och ska..." mumlade Oscar.
Han strök mig sakta över håret. Jag blundade och tänkte på mamma, pappa och Mathilda. Jag saknade dem verkligen. Jag kom på att jag skulle skriva ett brev till dem. Och berätta om mina vänner, och vad som har hänt här på Hogwarts.
Kanske om att jag och Oscar är ihop också. Kanske.
Jag öppnade ögonen och såg rätt in i ett par havsblå fantastiska ögon som tillhörde min underbara Oscar.
"Jag måste verkligen gå och lägga mig nu." sa jag och gäspade.
"Okej gör det. Godnatt Cissie! Ses imorgon!"
Jag tog upp Sam i famnen och gick mot flickornas sovsal.
"Godnatt Oscar!"

"Jag skriver brevet till familjen imorgon." var min sista tanke innan jag somnade medan Sam spann i min famn. (Jag somnar alltid så gott när hon spinner.)

Seriöst! *uttryckslös min*

Du skriver som en ängel! Nej, som Jo! Nej, som Jo i änglavarianr! Nej, bättre! Än nåfonting annat (förutom HP, kanske).

Gosh, du skrover då vra! Jag vill kunna skurva som dig!

Pch bu lyckas jag inte dkriva ordentiligt för att det är så brd!!!!

Du skriver så himla bra!!!
Supermegamugglisfantastiskt kapitel!

Tack så mycket!! Jag vet inte vad jag ska säga. Tack! ♥ Men du skriver bättre, det gör du faktiskt!



Taaack!! ♥

Ni läsare betyder så mycket. Ni är underbara!! ♥

Du är grym!

Wow! Ni är så underbara allihopa! ♥ Hur kan jag har fått så fina läsare? Jag älskar er! ♥ Ni är bäst! ♥ ♥ ♥
Tycker ni verkligen att jag skriver så bra? ♥ ♥

Såklart vi tycker! Du är bäst!

Bäääst.juuu