103 dalmatiner (Prs)

- Vi var ute med hundarna, och lämnade Joey ensam hemma, när vi kom hem var han borta, det har varit stressigt så jag kommer inte exakt ihåg vilken dag, sa jag.

Alonzo stannade precis utanför dörrarna och tog pengarna, sen gick han in och köpte smabbt en stor burk röd färg.

Hundar? Han har hundar! Jag log lite för mig själv.
-Okej,vill du träffas och...,mumlade jag. Jag visste inte vad jag skulle säga sen.


Cruella väntade i bilen. Hon ville ha röd färg för att det representerade blod. Och hur mycket blod alla stackars djur förlorar när folk gör pälsar av dem.

- Kan du ses redan idag och lämna över Joey?, sa jag.
Hon verkade ha andra planer, träffas och typ lära känna varann, visst, det kunde vara trevligt men..

Alonzo betalade snabbt för färgen och rusade ut i bilen, han ställde färgburken i bagageluckan och körde snabbt ivägmot rådhuset igen.

-Ja eller alltså...jag vill vara helt säker på att du verkligen är hans ägare,sa jag osäkert.


Cruella log mot Alonzo.
-Vart det några pengar över?,sa hon

- Hur ska du ta reda på det?, sa jag nyfiket. Hon kanske var någon spion eller något som kunde ta reda på allt. Jag fnissade tyst, vad fan tänker jag på?

Alonzo gav Cruella växeln och parkerade bilen utanför rådhuset, han rusade till Cruellas dörr och öppnade den, han hjälpte henne ut och hämtade sen färgen.

-Haha jag vet inte,intervjua typ,sa jag och fnissade tyst. Jag hade inte en aning om hur jag skulle göra.


Cruella klev ut ur bilen. Hon gav tillbaka växeln till Alonzo.
-behåll dem du,sa hon och log.

- Okej, vi säger så då, ska vi ses i parken om 1 timme?, sa jag vänligt.

Alonzo log och nickade tacksamt. Han öppnade dörren till rådhuset och två vakter bad om biljetter, Alonzo svalde och såg på Cruella, hade hon fixat dem?

-Det låter bra,sa jag vänligt. Han lät snäll.



Cruella såg lugnt på vakten.
-Vet inte ni vem jag är? Jag är cruella de vil. Ägarinnan av house of de vil,sa hon lite snobbigt.

- Okej, vi ses, sa jag och la på. Det var en dålig ovana att bara lägga på utan att säga hejdå, nu i efterhand tänkte jag att det var väldigt otrevligt men men.

- Det spelar ingen roll vem ni är miss, ni måste ha en biljett, sa vakten strängt.

Jag såg på mobilen. Inte ens ett hejdå fick man. Jag ryckte på axlarna och la mobilen på bordet,sedan gick jag in i sovrummet för att byta kläder.

Cruella hade ingen aning om hur dem skulle komma in nu. Hon hade ju inga biljetter.
-Alonzo,lös detta,viskade hon