Malfoy och Granger

JÄTTEBRA!!

längtar sååååå till nästa del!!!!!!!!!!
superbra!!!

Mer! Om du förresten tycker det är enklare att skriva ur Hermiones perspektiv liknar du nog henne mer personlighetsmässigt.

Superbra!!!

Kapitel 19

Hermione

Jag hade kommit tillbaka från sjukhusflygeln efter två dagar, även fast Madam Pomfrey ville att jag skulle stanna kvar i någon dag till. Jag hade fortfarande ont i min fot som jag hade vrickat och ibland blev min blick suddig. Men jag struntade i det.
Just nu satt jag och åt middag med Harry och Ron.
"Hagrid har bjudit oss på te ikväll, han vill gärna veta hur du mår Hermione," sa Harry.
"Jag har ingen lust ikväll, men hälsa honom att jag mår...bra" svarade jag deppigt.
Harry nickade.
"Kom så går vi då Ron," sa Harry och kollade på Ron.
"Jag har inte ätit klart," svarade Ron med mat i munnen.
"Äh, strunta i mat nu!" sa Harry irriterat och drog med sig Ron.
Jag satt kvar och stirrade ner i min mat.
Sen satte sig någon bredvid mig.
Jag kollade upp.
Det var en pojke med mörkblont hår.
"Hejsan, du är Hermione va?" sa han med en flörtig ton.
"Ja, det är jag," svarade jag och rynkade pannan.
"Du vet säkert vem jag är redan..." började pojken.
"Nej, nej det vet jag inte," svarade jag bestämt.
Pojken såg förolämpad ut.
"Jag är Cormac McLaggen, föresten har du ett väldigt fint namn," fortsatte han.
"Okej. Tack...antar jag,"
Jag gillade honom inte av någon anledning.
Han la sin hand på bordet så den var lite för nära min hand. Jag drog fort bort handen.
"Var det något du ville?" frågade jag surt.
"Jag tycker bara att du verkar vara så...intressant. Om inte din pojkvän Weasley har något emot att jag hänger med dig," svarade han.
"Ron är INTE min pojkvän," sa jag surt.
"Iallafall, vad tycker du om att den där Draco Malfoy har slutat då?"
Jag stirrade på honom.
"Jag bryr mig faktiskt inte," svarade jag tillslut.
"Jag tycker det är lika bra, den mallgrodan. Fast han har bara gått på mig en gång, jag tror han var lite rädd för mig," skrattade han som om han hade berättat världens roligaste skämt.
"Draco skulle inte vara rädd för någon som dig," Jag kunde inte låta bli att säga det.
"Vadå, var du vän med honom?" frågade han.
"Nej, självklart inte. Han var väldigt elak mot mig, Harry och Ron," svarade jag argt.
Som tur i så tror jag inte att Cormac såg att jag ljög.
"Någon som är ledsen över att han åkt är Pansy Parkinson iallafall," sa han och nickade mot Slytherin bordet.
Där satt Pansy och storgrät och snyftade saker om Draco medans Milicent Bullstrode satt och klappade henne tröstande på axeln.
"Hon var hans flickvän eller något, vem som nu skulle vilja bli tillsammans med honom," fnös Cormac.
Jag ville bara slå till Cormac.
"Hon var inte tillsammans med henne, hon var eller är jättekär i honom, men Draco tycker inte om henne," sa jag surt.
"Värst vad du har koll på Draco då," sa Cormac retsamt.
"Sluta prata om Draco nu," sa jag argt.
"Jaja," sa han och började snacka hur bra han var på quidditch.
Tillslut ursäktade jag mig att jag fick ont i huvudet och gick till uppehållsrummet.
Allt kändes tomt utan Draco.
---
Det kommer nog inte så många kapitel nästa vecka. Jag har sportlov nu och jag har rest bort. Och Mugglis funkar inte så bra på datorn här.

Jättebra!!!!

Superbra kapitel!

Bra!

såå bra!

Kapitel 20

Hermione

De senaste dagarna hade Cormac följt efter mig, överallt. Inte när vi haft lektion då, eftersom att han är ett år äldre än mig. Men mellan lektionerna, när jag åt i Stora salen och i uppehållsrummet hängde han efter mig.
Jag tror Harry och Ron ogillar honom mer än vad de gjorde med Draco.
Men jag vill ändå inte säga åt Cormac, av någon anledning. Han irriterade mig så mycket att jag inte tänkte på Draco så mycket.
Förutom när jag skulle sova. Jag fick knappt någon sömn i mig om nätterna eftersom jag tänkte så mycket på honom, och för att jag var rädd för att drömma mardrömmar om honom.
På grund av sömnbrist blev jag också väldigt grinig.
Jag, Harry och Ron satt i stora salen och åt frukost.
Mitt hår var struligt och jag kände mig hängig.
"Måste du tugga så högt?" sa jag irriterat till Ron när han åt på en macka.
"Vadå?" svarade han med en stor degklump i munnen.
"Äckligt," klagade jag och rynkade näsan.
"Godmorgon Hermione," sa någon bakom mig.
Jag suckade. Sen började jag le ett falskt leende och vände mig om.
"Hej Cormac," svarade jag glatt så det lät tillgjort.
Han satte sig bredvid mig.
"Jag tänkte att vi kunde plugga i biblioteket idag, eller vad säger du?" frågade han och kollade på mig.
Harry och Ron kollade på mig, det hade lika gärna kunnat stått "SÄG NEJ!" i deras pannor.
"Ja, det antar jag väl," suckade jag.
"Bra. Och på tal om något helt annat så, jag har glömt att fråga. Du har ingen pojkvän va?" frågade Cormac.
Jag stirrade ner på mina knän.
"Nej, Harry har ingen pojkvän, vadårå?" svarade Ron argt. För en gångs skull uppskattade jag att Ron lät arg.
"Jaså, jag trodde att han var tillsammans med Draco (Drarry, yay!). Men jag menade inte han. Jag frågade Hermione," sa Cormac.
Ron och Cormac kollade surt på varandra.
"Nej, jag har ingen pojkvän," mumlade jag.
"Okej," svarade Cormac och såg nöjd ut, "Vi syns sen Hermione,"
Jag nickade och sen gick han.
"Vilken typ," sa Harry och kollade surt på Cormac när han gick iväg.
"Vi borde gå till våran lektion nu," sa jag tyst och klev upp.

I biblioteket efter skolan

Jag hade tagit mycket böcker till biblioteket, det enda jag ville göra var att plugga.
Jag la ner kring 15 böcker i en hög på bordet. Det var samma bord som jag och Draco satt och pluggade vid för någon månad sen.
Cormac kollade på alla böcker som att han aldrig sett något liknande.
"Ehm, ska vi läsa såhär mycket böcker?" frågade han som om han blivit förolämpad.
"Ja, du sa ju att vi skulle plugga. Jag pluggar alltid såhär mycket. Om du inte gillar det kan du gå," svarade jag och pekade mot utgången.
"Nej, nej, det går bra. Vi skulle ju plugga som sagt," sa Cormac ursäktande.
Jag satte mig på stolen mittemot Cormac.
"Är det inte bättre att du sitter bredvid mig? Då kan vi läsa mycket bättre," sa han.
Jag kollade surt på honom.
"Okej då," suckade jag och satte mig bredvid honom.
"Vi ska läsa hela det här kapitlet så, ja..." fortsatte jag och började läsa.
Men Cormac läste inte.
"Ska du inte läsa?" frågade jag utan att kolla upp från boken.
"Jo, jag läser ju," svarade han.
"Nej det gör du inte, du kollar ju bara på mig," sa jag, fortfarande med blicken i boken.
"Ehm, nä jag..." började han men Madam Pince kom och avbröt honom.
"Ni två är de enda i biblioteket just nu och jag måste gå iväg en snabbis, så ni får vara här ensamma en stund. Men inget stök," sa hon och kollade strängt på oss.
"Nej stanna här!" sa jag inte.
Men jag ville säga det.
"Det går bra," svarade Cormac nöjt.
Madam Pince nickade och gick iväg.
Cormac började hålla på med en slinga i mitt hår och jag for upp ur min stol blixtsnabbt.
"Är något på tok?" frågade han och klev upp från sin stol.
"Vet du vad, det här funkar inte. Du kan inte bete dig såhär," sa jag fort.
"Hur då?" frågade han förvånat.
"Åh spela inte dum. Du flörtar ju med mig hela tiden," svarade jag argt.
"Är det så tydligt?" frågade han och rynkade pannan.
"Ja, tror du Ron och Harry beter sig otrevligt mot dig utan anledning?" frågade jag.
Det kändes som att jag skulle explodera.
"Aha, de blir väl svartsjuka. Det kan jag förstå," sa Cormac som han var ett geni.
"Nej, de är inte svartsju..." började jag men blev avbruten av att Cormac kysste mig.
Jag försökte putta bort honom, han märkte det och slutade.
"Vad gör du?! Jag är inte intresserad av dig!" skrek jag.
"Är jag så hemsk?" frågade han men såg ändå glad ut.
"Nej men, vid Merlins skägg, jag är kär i någon annan!" svarade jag.
Cormac blev vit i ansiktet.
Jag suckade och tog mina böcker. Sen gick jag.