Julens stjärna ~Julkalender~

Serriöst! Nu gör jag det jag inte trodde var möjligt! Jag GRÅTER av glädje!! Lika bra som Rowling OCH Lewis? Ni måste skämta! Om det här är en dröm så låt mig SNÄLLA inte vakna upp♥♥ Jag kan inte beskriva hur lycklig jag blir av era ord♥♥

Det är ingen dröm

Hermione Granger12

7 december- Bergatrollens konung

*Detta hände igår*
Katie, Twixie och Trixie slår läger. Plötsligt kommer det en mörk, stor varelse rusande ut ur skogen.

*
Jag ställde mig snabbt upp drog mitt svärd. Jag såg i ögonvrån att Twixie spände sin pilbåge. Jag såg hur varelsen tornade upp sig tio meter framför mig. Jag visste eller såg inte vad det var, kanse både och, för jag var helt förblindad av panik.

"Lugn! Jag vill er inget illa!" kom en stark och mullrig röst. Först kunde jag inte se var den kom ifrån, men sen så förstog jag att det måste ha varit varelsen som pratat.

"Vem är du? Vad vill du oss?" skrek jag uppåt, jag kände mig ofattbart liten. Lika liten som du skulle ha känt dig om du stog framför en man hög som en liten skyskrapa eller en elefant stor som ett jättekast.

"Jag vill bara prata med er! Och ge er en sak!"

Jag sänkte garden lite och hörde hur Trixie ropade:

"Vem är du?"

"Jag är bergatrollens konung!" svarade varelsen, och plötsligt så kunde jag se vem det var vi stog och talade (skrek) med. Jag blev lika överraskad som du skulle ha blivit, om du insåg att en tall såg exakt ut som din lillebror, för bergatrollet var som en exakt kopia av skogstrollen vi träffat, fast hundra gånger större, och det såg inte ut som om hans armar var gjorda av kvistar, utan snarare tjocka, kraftiga trädstammar.

"Vad vill du oss?" jag hade tänkt att låta hotfull, så gott det gick mot en varelse som var minst nittio gånger så stor som en själv, men jag var så överraskad att det snarare lät som en mycket pipig fråga.

"Jag vill tacka er! Ni räddade ett av småtrollen från att dö. Jag vill ge er en belöning för det!"

"Tack så hemskt mycket, men det behövs inte herr troll", ropade Twixie upp mot honom. "Vi gjorde det inte för att verka duktiga eller något sånt!"

"Det vet jag. Och det är just därför jag vill ge er det här!"

Trollet stack en av sina breda, träliknande händer i sin ficka (han hade på sig en jacka stor som ett scauttält, om du har sett ett sådant förut så vet du hur stort och brett det är) och drog fram ett klot som såg ut att bestå av ren diamant.

"Detta", sade han. "Är lite av trollens magi. Jag tror nog att ni kan få användning för den på vägen till Påskharens slott. Du där! (han pekade på mig) Är en rödhårig människa! Du kan bära magi. Jag överlåter den till dig. Bär den med vishet."

Han böjde sig ner och gav mig "klotet". Nu på nära håll så såg jag att det inte alls såg ut som diamant. Det såg snarare ut som rök som av någon mystisk kraft hölls kvar i en rund form. Den pulserade som om den hade bestått av ren elektricitet, och när jag sträckte ut mina självande fingertoppar mot den var jag först rädd för att få en stöt, eller att den helt enkelt skulle rinna genom mina fingrar.

"Tack så HEMSKT mycket herr troll!" sade jag med darrande röst.

"Det är ingen orsak! Kom bara ihåg att magin har sitt eget liv. Den LEVER och kräver lika stor respekt som en vanlig varelse. Och det går inte att sätta den i någon förpackning. Du måste bära den hela tiden." Han fortsätte att prata med sin mullrande, dånande röst. "Adjö! Och må vädret stå er bi."

Och innan vi hann göra någonting mera hade bergatrollet gått in i skogen, och försvunnit.

*

Vad kommer dom att använda trollmagin till? Och vad är det för uppgifter som väntar vandrarna härnäst? Läs nästa del av Julens Stjärna imorgon!

Jag blev ärligt talat rädd för Bergatrollens konung först, innan han berättade vad han ville. Superbra skrivet alltså!!!!!

Nu har de ngt att använda mot Påskharen! Men jag undrar vrf Påskharen tog julmagin

det är det inte

Det du! Det vet bara jag... Än så länge

Dom kommer till honom i kapitel 15-16 typ

jag är en tomat

Hermione Granger12

8 december Träsket

*Detta hände igår*

Katie fick lite trollmagi av bergatrollens konung.

*
Vi fortsatte färden nästa morgon. Det var precis som föregående dag. Solen sken över snön som tack vare det började glittra. Vi hade gått sedan gryningen och var väldigt frusna. Jag hade fingrat på trollmagin hela tiden. Den var varken kall eller varm, och jag kan inte berskriva hur konsistensen kändes. Den var som ett lager av tjock luft som vibrerade och snurrade runt samtidigt. Jag tror aldrig att ni kommer förstå fullt ut om ni inte som jag har turen att någon gång få känna på en magiklot (vilket aldrig kommer att få om ni inte är rödhåriga, och en människa såklart men det är föga troligt att den hära historien spridit sig ända till kentaurerna, även om jag skulle bli väldigt glad om det hände.)

"Håller du på och fingrar på det där klotet igen?" frågade Twixie.

"Ja, jag kan ju knappast släppa det, ellerhur?" hann jag snäsa tillbaka innan jag insåg att Twixie skrattade. Jag började också le. Det var svårt att inte göra det, för skratt smittar av sig, och snart så låg vi i snön och skrattade alla tre.

Vid middagstid så kom vi fram till en stor åker, eller, det SÅG UT som en åker och vi trodde att det var det innan jag sjönk ner till vristen i marken. Twixie och Trixie behövde båda hjälpas åt för att få upp mig.

"Träsk", muttrade Trixie. "Vi måste ta oss över på något sätt!"

"Kanse om vi...", började Twixie men när hon upptäckte att hon egentligen inte hade någon idé att lägga fram så tystnade hon.

"Vi måste ta oss över på NÅGOT sätt!" sade Trixie och kliade sig i nacken. "Jultomten har ju färdats den här vägen flera gånger och han skulle inte ha gett oss ut på någon resa om han visste att vi inte skulle komma fram!"

"Ja", inflikade jag. "Men jultomten har ju julmagin som hjälper honom. Det är väl ingen konst att ta sig över om man har det som han."

"Magin...", sade Twixie långsamt och hennes blick flyttades ner till min hand. "Katie! Vi har ju magi! Varför kan vi inte använda trollens magi för att ta oss över."

Mitt ansikte sprack upp i ett leende. "Twixie! Du är GENIAL!" utropade jag och kramade om henne.

"Ja...fast....", sade Trixie.

"Kom igen Trixie! Du kan inte hitta något fel med DEN planen!" sade Twixie.

"Nej...", sade hon långsamt. "Förutom det faktum att vi inte har en ANING om hur vi ska använda den!"

*

Ja, vad ska dom göra nu? Hur ska dom ta sig över träsket? Läs den förhoppningsvis spännande fortsättningen imorgon!

Skriv det i en tomat-tråd då

EDIT:

Här kommer nästa kapitel! Kan kanse OzzyStar2
kommentera så att alla ser det?

Jättebra!!

Jättebra!!!!!!! Hur ska de ta sig över, hur ska de använda magin, hur, hur, hur??? Det här är den bästa julkalendern EVER!!!!!!!