ett gen övermänsklig ( prs

Haku såg sig nyfiket omkring han gillade rummen· Han kände sig lugn då han var i runmet· Det var så stort och hemtrevligt vilket han inte var i fängelset han tänkte tillbaka på de trånga koridorerna ´ De små mörka cellerna och den stökiga gården·
" Jag älskar det här rummet " sa Haku´ han snurrade runt ett varv och log· Han började gå rakt igenom rummet och såg sig noga omkring· Han hade aldrig vatit på en fest eller ens någon bal det var aldrig någon som bjöd honom·

Allixandra lutar sig mot dörrkarmen bredvid henne, hon fnittrar lite när hon ser hur Haku snurrar runt i salen.
"Dansar du?" frågar hon och ser på honom.
"Alltså, kurser och sådant? Tycker du sånt är kul?" förklarar hon vidare när hon ställt frågan. Hon ler mot honom och lägger huvudet på sned. Hårlocken som slitit sig loss från hennes inbakade fläta faller ännu en gång ner framför hennes panna, hon stryker bak den och fäster den bakom sitt öra.

" Jag dansade mycket före de skickade mig till fängelset " sa Haku han log lite· Han var osäker på om han skulle våga börja dansa igen´ Dans skulle öppna hans känslor och om känslorna visade sig skulle hans krafter visa sig och han skulle säkert råka skada någon·
" men jag vet inte om jag vågar börja dansa igen " sa Haku tyst·

Allixandra känner av energin av sorg och oro som sprider sig från Haku.
"Yuki, är dans något du skulle vilja hålla på med? För du kan dansa här. Om ett tag, när du lärt dig hantera din mutation." säger Allixandra och ger honom ett leende.

" Jag vill gärna dansa diskodans det var den dansen jag höll på med förut " sa Haku· Han kände att det skulle ta lång tid för honom att lära sig sin mutation·
" Som att Ismonstret någonsin skulle lära sig kontroll." Sa Haku· Han kände sig som ett stort monster·

Allixandra ser på Haku,
"Ska vi gå vidare?" frågar hon men väntar inte på svar utan vänder sig om och går ut ur salen. Hon stannar mitt i hallen och väntar på Haku.

Haku gick bara tyst efter han såg ner på sitt schema han skulle varje morgon ha läsa och skriva med storm som första lektion· Han suckar han hade alltid haft svårt med att läsa och skriva·

Allixandra som under hela rundvandringen lyssnat på Hakus tankar vänder sig om och ser på honom.
"Yuki, är det något du vill berätta för mig? Eller fråga mig?" frågar Allixandra och ler mot Haku där de står i hallen.

" om det är fler än jag som knappt kan läsa eller skriva " sa Haku tyst han kände sig utanför· Han var mobbad i sin tidigare skola just för sina läs och skrivsvårigheter· Han suckar han kände sig alltid så osäker 'och rädd för att göra fel·

Allixandra ler mot Haku, hon går fram till honom och lägger lugnande en hand på hans axel.
"Jag kan inte svara på det för det vet jag inte. Men skulle gissa på att du är ena v få i din ålder Yuki." svarar hon försiktigt. Hon ger honom ännu ett leende och kramar hans axel lite. En skock med elever springer förbi,
"INGET SPRINGANDE!" säger Allixandra bestämt och de nya eleverna lugnar genast ner sig, lite med hjälp ax Allixandras mutation.
"Vart var vi nu? Ja just det, rundvandringen. Ska vi ta biblioteket härnäst?" Frågar Allixandra och ser uppmuntrande på Haku.