Jag och Lama

Jag började gå.

(lite längre inlägg?)

( ok)

[Fortsätter du på ditt inlägg?]

(ej du kan)

Jag gick strax efter Lucas och fick verkligen anstränga mig för att hinna med. Jag hade så korta ben.
Det fanns ett café som låg ganska nära parken så jag antog att vi skulle gå till det cafét. Jag försökte komma på något att säga för att bryta den pinsama tystnaden, men inte ett ord verkade vilja komma ut ur min mun.
Jag var riktigt nervös, vilket var mycket ovanligt för mig. Jag blev nästan aldrig såhär nervös.

Jag stannade och vände mig om. Varför var Lilith så långsam?
- Hur är det? Är du nervös?, sa jag.
Jag ångrade det direkt efter. Klart att hon var nervös, det var bara jag som var så kall så att jag inte blev nervös. Jag såg snabbt på cafét som låg ca 100 meter längre fram på gatan. Det skulle vara en perfekt första dejt och jag skulle såklart bjuda. Jag tog upp en femhundra-lapp ur fickan för att vara säker på att den fortfarande fanns där. Tänk om den inte var där när jag skulle betala för oss, det skulle vara världens pinsammaste minut och Lilith hade fått betala. Aldrig! Jag la ner femhundra-lappen i fickan igen och log, sen tittade jag på Lilith igen för att få ett svar på min konstiga och nästan iskalla fråga.

Jag hade gått med blicken fäst i marken hela tiden när vi hade gått och när Lucas plötsligt stannade framför mig gick jag nästan rakt in i honom, men lyckades ändå stanna innan det hände.
- Jag är okej. Jag vet inte riktigt. Lite kanske. Jag brukar aldrig träffa någon annan än Grace utanför skolan. Sade jag med ett litet leende. Varför sade jag det där? Nu kommer han tycka att jag är typ värsta loosern som ingen vill vara med, vilket han nog säkert redan gjorde, men en större looser kanske. Jag suckade.
Jag hade några euro med mig, det skulle säkert räcka för en fika.

Jag nickade och tog försiktigt hennes hand.
- Vi går vidare, sa jag med ett leende och började gå i den takt Lilith gärna verkade vilja. När vi kom fram till cafét släppte jag hennes hand och öppnade artigt dörren åt henne. När hon hade gått in gick jag själv in och släppte dörren.
- Hej, vi skulle fika. Jag har bokat ett bord, sa jag.
- Goddag, får jag be om namnet, sa biträdet.
- Lucas Andersson, sa jag och log mot Lilith.
- Ja, jag visar er personligen till ert bord mr Andersson, sa biträdet och gick mot ett bord precis bredvid fönstret.
- Tack, sa jag och drog ut en stol till Lilith.

Jag log och nickade.
- Ja, sade jag och fortsatte gå med Lucas. Den här gången betydligt långsammare. Jag gick in genom dörren Lucas höll upp för mig och log tacksamt mot honom.
Jag följde med Lucas och biträdet till bordet och satte mig i stolen Lucas drog ut för mig.
- Tack, Lucas, sade jag och log.
Han var förvånadsvärt snäll, jag hade trott att han typ mobbade alla. Fast han kanske gjorde det också? Eller är jag helt ute och cyklar?